Swedish: villfara

Swedish verb 'villfara' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: villfara
Supine: villfarit
Gerund: villfarande

Indicative

Present

jag villfar
du  villfar
han villfar
vi  villfar
ni  villfar
de  villfar

Perfect

jag har villfarit
du  har villfarit
han har villfarit
vi  har villfarit
ni  har villfarit
de  har villfarit

Past

jag villfor
du  villfor
han villfor
vi  villfor
ni  villfor
de  villfor

Pluperfect

jag hade villfarit
du  hade villfarit
han hade villfarit
vi  hade villfarit
ni  hade villfarit
de  hade villfarit

Future

jag skall villfara
du  skall villfara
han skall villfara
vi  skall villfara
ni  skall villfara
de  skall villfara

Future perfect

jag skall ha villfarit
du  skall ha villfarit
han skall ha villfarit
vi  skall ha villfarit
ni  skall ha villfarit
de  skall ha villfarit

Conjunctive

Present

jag må villfara
du  må villfara
han må villfara
vi  må villfara
ni  må villfara
de  må villfara

Present

jag må ha villfarit
du  må ha villfarit
han må ha villfarit
vi  må ha villfarit
ni  må ha villfarit
de  må ha villfarit

Past

jag skulle villfara
du  skulle villfara
han skulle villfara
vi  skulle villfara
ni  skulle villfara
de  skulle villfara

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle villfara
du  skulle villfara
han skulle villfara
vi  skulle villfara
ni  skulle villfara
de  skulle villfara

Perfect

jag skulle ha villfarit
du  skulle ha villfarit
han skulle ha villfarit
vi  skulle ha villfarit
ni  skulle ha villfarit
de  skulle ha villfarit

Imperative


du  villfara

vi  Låt oss villfara
ni  villfara

Etymology