Swedish: vänja

Swedish verb 'vänja' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: vänja
Supine: vant
Gerund: vänjande

Indicative

Present

jag vänjer
du  vänjer
han vänjer
vi  vänjer
ni  vänjer
de  vänjer

Perfect

jag har vant
du  har vant
han har vant
vi  har vant
ni  har vant
de  har vant

Past

jag vande
du  vande
han vande
vi  vande
ni  vande
de  vande

Pluperfect

jag hade vant
du  hade vant
han hade vant
vi  hade vant
ni  hade vant
de  hade vant

Future

jag skall vänja
du  skall vänja
han skall vänja
vi  skall vänja
ni  skall vänja
de  skall vänja

Future perfect

jag skall ha vant
du  skall ha vant
han skall ha vant
vi  skall ha vant
ni  skall ha vant
de  skall ha vant

Conjunctive

Present

jag må vänja
du  må vänja
han må vänja
vi  må vänja
ni  må vänja
de  må vänja

Present

jag må ha vant
du  må ha vant
han må ha vant
vi  må ha vant
ni  må ha vant
de  må ha vant

Past

jag skulle vänja
du  skulle vänja
han skulle vänja
vi  skulle vänja
ni  skulle vänja
de  skulle vänja

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle vänja
du  skulle vänja
han skulle vänja
vi  skulle vänja
ni  skulle vänja
de  skulle vänja

Perfect

jag skulle ha vant
du  skulle ha vant
han skulle ha vant
vi  skulle ha vant
ni  skulle ha vant
de  skulle ha vant

Imperative


du  vänj

vi  Låt oss vänja
ni  vänj

Etymology