Swedish: uppkomma

Swedish verb 'uppkomma' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: uppkomma
Supine: uppkommit
Gerund: uppkommande

Indicative

Present

jag uppkommer
du  uppkommer
han uppkommer
vi  uppkommer
ni  uppkommer
de  uppkommer

Perfect

jag har uppkommit
du  har uppkommit
han har uppkommit
vi  har uppkommit
ni  har uppkommit
de  har uppkommit

Past

jag uppkom
du  uppkom
han uppkom
vi  uppkom
ni  uppkom
de  uppkom

Pluperfect

jag hade uppkommit
du  hade uppkommit
han hade uppkommit
vi  hade uppkommit
ni  hade uppkommit
de  hade uppkommit

Future

jag skall uppkomma
du  skall uppkomma
han skall uppkomma
vi  skall uppkomma
ni  skall uppkomma
de  skall uppkomma

Future perfect

jag skall ha uppkommit
du  skall ha uppkommit
han skall ha uppkommit
vi  skall ha uppkommit
ni  skall ha uppkommit
de  skall ha uppkommit

Conjunctive

Present

jag må uppkomma
du  må uppkomma
han må uppkomma
vi  må uppkomma
ni  må uppkomma
de  må uppkomma

Present

jag må ha uppkommit
du  må ha uppkommit
han må ha uppkommit
vi  må ha uppkommit
ni  må ha uppkommit
de  må ha uppkommit

Past

jag skulle uppkomma
du  skulle uppkomma
han skulle uppkomma
vi  skulle uppkomma
ni  skulle uppkomma
de  skulle uppkomma

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle uppkomma
du  skulle uppkomma
han skulle uppkomma
vi  skulle uppkomma
ni  skulle uppkomma
de  skulle uppkomma

Perfect

jag skulle ha uppkommit
du  skulle ha uppkommit
han skulle ha uppkommit
vi  skulle ha uppkommit
ni  skulle ha uppkommit
de  skulle ha uppkommit

Imperative


du  uppkom

vi  Låt oss uppkomma
ni  uppkom

Etymology