Swedish: tvinga

Swedish verb 'tvinga' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: tvinga
Supine: tvingat; tvungit
Gerund: tvingande

Indicative

Present

jag tvingar
du  tvingar
han tvingar
vi  tvingar
ni  tvingar
de  tvingar

Perfect

jag har tvingat; tvungit
du  har tvingat; tvungit
han har tvingat; tvungit
vi  har tvingat; tvungit
ni  har tvingat; tvungit
de  har tvingat; tvungit

Past

jag tvingade; tvang
du  tvingade; tvang
han tvingade; tvang
vi  tvingade; tvang
ni  tvingade; tvang
de  tvingade; tvang

Pluperfect

jag hade tvingat; tvungit
du  hade tvingat; tvungit
han hade tvingat; tvungit
vi  hade tvingat; tvungit
ni  hade tvingat; tvungit
de  hade tvingat; tvungit

Future

jag skall tvinga
du  skall tvinga
han skall tvinga
vi  skall tvinga
ni  skall tvinga
de  skall tvinga

Future perfect

jag skall ha tvingat; tvungit
du  skall ha tvingat; tvungit
han skall ha tvingat; tvungit
vi  skall ha tvingat; tvungit
ni  skall ha tvingat; tvungit
de  skall ha tvingat; tvungit

Conjunctive

Present

jag må tvinga
du  må tvinga
han må tvinga
vi  må tvinga
ni  må tvinga
de  må tvinga

Present

jag må ha tvingat; tvungit
du  må ha tvingat; tvungit
han må ha tvingat; tvungit
vi  må ha tvingat; tvungit
ni  må ha tvingat; tvungit
de  må ha tvingat; tvungit

Past

jag skulle tvinga
du  skulle tvinga
han skulle tvinga
vi  skulle tvinga
ni  skulle tvinga
de  skulle tvinga

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle tvinga
du  skulle tvinga
han skulle tvinga
vi  skulle tvinga
ni  skulle tvinga
de  skulle tvinga

Perfect

jag skulle ha tvingat; tvungit
du  skulle ha tvingat; tvungit
han skulle ha tvingat; tvungit
vi  skulle ha tvingat; tvungit
ni  skulle ha tvingat; tvungit
de  skulle ha tvingat; tvungit

Imperative


du  tvinga

vi  Låt oss tvinga
ni  tvinga

Etymology