Swedish: tiga

Swedish verb 'tiga' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: tiga
Supine: tigit; tegat
Gerund: tigande

Indicative

Present

jag tiger
du  tiger
han tiger
vi  tiger
ni  tiger
de  tiger

Perfect

jag har tigit; tegat
du  har tigit; tegat
han har tigit; tegat
vi  har tigit; tegat
ni  har tigit; tegat
de  har tigit; tegat

Past

jag teg
du  teg
han teg
vi  teg
ni  teg
de  teg

Pluperfect

jag hade tigit; tegat
du  hade tigit; tegat
han hade tigit; tegat
vi  hade tigit; tegat
ni  hade tigit; tegat
de  hade tigit; tegat

Future

jag skall tiga
du  skall tiga
han skall tiga
vi  skall tiga
ni  skall tiga
de  skall tiga

Future perfect

jag skall ha tigit; tegat
du  skall ha tigit; tegat
han skall ha tigit; tegat
vi  skall ha tigit; tegat
ni  skall ha tigit; tegat
de  skall ha tigit; tegat

Conjunctive

Present

jag må tiga
du  må tiga
han må tiga
vi  må tiga
ni  må tiga
de  må tiga

Present

jag må ha tigit; tegat
du  må ha tigit; tegat
han må ha tigit; tegat
vi  må ha tigit; tegat
ni  må ha tigit; tegat
de  må ha tigit; tegat

Past

jag skulle tiga
du  skulle tiga
han skulle tiga
vi  skulle tiga
ni  skulle tiga
de  skulle tiga

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle tiga
du  skulle tiga
han skulle tiga
vi  skulle tiga
ni  skulle tiga
de  skulle tiga

Perfect

jag skulle ha tigit; tegat
du  skulle ha tigit; tegat
han skulle ha tigit; tegat
vi  skulle ha tigit; tegat
ni  skulle ha tigit; tegat
de  skulle ha tigit; tegat

Imperative


du  tig

vi  Låt oss tiga
ni  tig

Etymology

Etymology

tiga, med analogiskt g (liksom i säga o. viga) för ljudlagsenligt ä. nsv. o. fsv. t(h)i(i)a = sv. dial. tia, av fsv. þighia (ipf. þig(h)þe, thagdhe, sup. thighet [varav nsv. tegat], thakt, jfr ä. nsv. tagt, ännu t. ex. Rudeen 1687), av *þæghia = isl. þegja, da. tie, motsv. fsax. thagian o. thagôn, fhty. dagen o., med grammatisk växling, got. þahan, ett é-verb (germ. *þazén, *þahén, med i fnord. spr. analogiskt j) = lat. tacére ds. Inkoativ: isl. þagna, tystna = ä. da. taune. Kausativum: fsv. thöghia, tysta, bildat till þag- (i t. ex. isl. -þaga, tystnad) såsom t. ex. föra till fara. Jfr f. ö. isl. þagall, tystlåten, o. da. taus, tyst, väl av *þagse (jfr med avs. på bildningen t. ex. ledsen, varse). -- Verbet har i nsv. antagit stark böjning (ipf. teg redan Verelius 1664) liksom kvida, (stundom) lita, pipa, (ofta) sprida, strida, vina, ävensom hinna, knyta, skryta, snyta o. (stundom) rycka, sluka, stupa; ett minne av den svaga är dock tegat (se ovan). -- De västgerm. språken ha dessutom bildningar motsv. ett germ. *swizön, *swizén (fsax. swîgôn, ty, schweigen, ägs. swigian), avlägset besl. med grek. sigãn, tiga. - Gotiskan har, utom þahan, ett f. ö. isolerat slawan, tiga, vara stilla, vilket sannol. är besläktat med slumra.

tiga

TIGA , v.² , se tigga .

More information and the source for the information: SAOB