Swedish: svika

Swedish verb 'svika' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: svika
Supine: svikit
Gerund: svikande

Indicative

Present

jag sviker
du  sviker
han sviker
vi  sviker
ni  sviker
de  sviker

Perfect

jag har svikit
du  har svikit
han har svikit
vi  har svikit
ni  har svikit
de  har svikit

Past

jag svek
du  svek
han svek
vi  svek
ni  svek
de  svek

Pluperfect

jag hade svikit
du  hade svikit
han hade svikit
vi  hade svikit
ni  hade svikit
de  hade svikit

Future

jag skall svika
du  skall svika
han skall svika
vi  skall svika
ni  skall svika
de  skall svika

Future perfect

jag skall ha svikit
du  skall ha svikit
han skall ha svikit
vi  skall ha svikit
ni  skall ha svikit
de  skall ha svikit

Conjunctive

Present

jag må svika
du  må svika
han må svika
vi  må svika
ni  må svika
de  må svika

Present

jag må ha svikit
du  må ha svikit
han må ha svikit
vi  må ha svikit
ni  må ha svikit
de  må ha svikit

Past

jag skulle svika
du  skulle svika
han skulle svika
vi  skulle svika
ni  skulle svika
de  skulle svika

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle svika
du  skulle svika
han skulle svika
vi  skulle svika
ni  skulle svika
de  skulle svika

Perfect

jag skulle ha svikit
du  skulle ha svikit
han skulle ha svikit
vi  skulle ha svikit
ni  skulle ha svikit
de  skulle ha svikit

Imperative


du  svik

vi  Låt oss svika
ni  svik

Etymology