Swedish: stjäla

Swedish verb 'stjäla' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: stjäla
Supine: stulit
Gerund: stjälande

Indicative

Present

jag stjäl
du  stjäl
han stjäl
vi  stjäl
ni  stjäl
de  stjäl

Perfect

jag har stulit
du  har stulit
han har stulit
vi  har stulit
ni  har stulit
de  har stulit

Past

jag stal
du  stal
han stal
vi  stal
ni  stal
de  stal

Pluperfect

jag hade stulit
du  hade stulit
han hade stulit
vi  hade stulit
ni  hade stulit
de  hade stulit

Future

jag skall stjäla
du  skall stjäla
han skall stjäla
vi  skall stjäla
ni  skall stjäla
de  skall stjäla

Future perfect

jag skall ha stulit
du  skall ha stulit
han skall ha stulit
vi  skall ha stulit
ni  skall ha stulit
de  skall ha stulit

Conjunctive

Present

jag må stjäla
du  må stjäla
han må stjäla
vi  må stjäla
ni  må stjäla
de  må stjäla

Present

jag må ha stulit
du  må ha stulit
han må ha stulit
vi  må ha stulit
ni  må ha stulit
de  må ha stulit

Past

jag skulle stjäla
du  skulle stjäla
han skulle stjäla
vi  skulle stjäla
ni  skulle stjäla
de  skulle stjäla

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle stjäla
du  skulle stjäla
han skulle stjäla
vi  skulle stjäla
ni  skulle stjäla
de  skulle stjäla

Perfect

jag skulle ha stulit
du  skulle ha stulit
han skulle ha stulit
vi  skulle ha stulit
ni  skulle ha stulit
de  skulle ha stulit

Imperative


du  stjäla

vi  Låt oss stjäla
ni  stjäla

Etymology

Verbs conjugated like stjäla

bestjäla, stjäla,

stjäla

STJÄLA ʃä³la², v. stjäl l. (numera i sht i s. Sv.) -er, stal sta⁴l (stulo st³lω²), stulit stω³lit² (ngn gg äv., vard., stjälit ʃä³lit²), stulen stω³len² ( inf. o. pr. pl. -a Mat. 6: 19 (NT 1526) os v. dep. -as Dict. SCHRODERUS 267 (c. 1635), MÖLLER (1745). – pr. sg. stjäl Rom. 2: 21 (NT 1526) osv. stjäll (sti-, -e-) G1R 10: 134 (1535), LUCI- DOR (SVS) 250 (1672). -ar FinlSv. BERGROTH 73 1916; i Finl., "i mindre vårdat tal"). -er SUFinlH 5: 300 (1618), SmålP 25/5 1974, s. 13 osv. pass. o. dep. stjäles (sti-) LUCIDOR (SVS) 221 (1672) osv. stjäls (sti-, -e-) G1R 10: 300 (1535) osv. – ipf. sg. stal (-aa-, -ae-, -ld, -11) BtFinlH 2: 3 (1537) osv. ståål 3SthmTb. 23/7 1593 (: stååls bort). – ipf. pl. stale JönkTb. 114 (1526). stalo VadstKlUppbB 89 (1557). stolle TbLödöse 232 (1591). stolo (-e) BtÅboH I. 1: 89 (1618), Ordb. SCHULTZE 4993 (c. 1755). stulo (-e) TEGEL El4 110 (1612) osv. stålle UpplDomb. 7: 13 (1546). stålo G1R 1: 87 (1523). – ipf. konj. stole MålRoo COLUMBUS 64 (c. 1678). stule GRUBB 761 (1665) osv. ståle OPETRI 1: 506 (1528), 1Post. LPETRI M 1 a (1555). – sup. stjälat FinlSv. BERGROTH 74 1916; i Finl.; angivet ss. sällsynt). stjälit AB 1/4 1969, s. 14. stolit (-et, -tt) Ef. 4: 28 (NT 1526), TbLödöse 6 (1586). stollit HSH 29: 137 (1542). stuli (SVS) RUNIUS 2: 207 (c. 1710). stulit (-idt, -ith, -itt, -ijdh, -et, -edtt) Tb. OPETRI 37 (1524), Ordb. SCHULTZE 4993 (c. 1755). stullit (-itt, -id, -et, -edt, -eth) RA I. 1: 536 (1547), Bref EKEBLAD 1: 223 (1653: rättat efter hskr.). stullz, pass. BtÅboH I. 13: 252 (1638). ståles, pass. VinkällRSthm (1604). stålit JönkTb. 159 (1548). stäle ÄA Räfst 145 (1596). – p. pf. stolden G1R 26: 666 (1556: ifrå stoldne, pl.). stolen (-in) Tb. OPETRI 37 (1524), EKBLAD 139 (1764). stulen (-enn, -in) Tb. OPETRI 12 (1524) osv. stulldhen TbLödöse 140 (1589: stulldhnne, pl.). stullen (-in) UpplDomb. 3: 122 (1553), KKD 4: 62 (1711)). vbalsbst. -ANDE, -NING (numera föga br., Linc. (1640: Bortstiälning; under subreptio), Ordb. SCHULTZE 4994 (c. 1755)); -ARE (se avledn.). ( siel- 1732. själ 1818. skiäl- c. 1747. stel- 1637. stiäll- 1619. stjel- (sti-) 1526–1790. stjäl- (sti-, -hl-) 1526 osv.)
[fsv. stiala, stäla, stiälas, dep., motsv. fd. stælæ, stialæ, stiælæ (d. stjæle), fvn., nor. dial. stela, got. stilan, fsax. stelan (mlt. stelen), ffris. stela, mnl. stelen (nl. stelen), fht. stelan (t. stehlen), feng. stelan (eng. steal); av ovisst urspr. – Jfr FÖR-STULEN, STÖLD]
A) i hemlighet o. mot lagen beröva ngn ngt samt i anv. som närmast ansluter sig härtill.

More information and the source for the information: SAOB