Swedish, all forms: snyta

Swedish, all forms verb 'snyta' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: snyta
Supine: snutit
Gerund: snytande

Indicative

Present

jagsnyter
dusnyter
han;honsnyter
visnyter
nisnyter
desnyter

Perfect

jaghar snutit
duhar snutit
han;honhar snutit
vihar snutit
nihar snutit
dehar snutit

Past

jagsnöt
dusnöt
han;honsnöt
visnöt
nisnöt
desnöt

Pluperfect

jaghade snutit
duhade snutit
han;honhade snutit
vihade snutit
nihade snutit
dehade snutit

Future

jagskall snyta
duskall snyta
han;honskall snyta
viskall snyta
niskall snyta
deskall snyta

Future perfect

jagskall ha snutit
duskall ha snutit
han;honskall ha snutit
viskall ha snutit
niskall ha snutit
deskall ha snutit

Conjunctive

Present

jagmå snyta
dumå snyta
han;honmå snyta
vimå snyta
nimå snyta
demå snyta

Present

jagmå ha snutit
dumå ha snutit
han;honmå ha snutit
vimå ha snutit
nimå ha snutit
demå ha snutit

Past

jagskulle snyta
duskulle snyta
han;honskulle snyta
viskulle snyta
niskulle snyta
deskulle snyta

Pluperfect

jagskulle ha snutit
duskulle ha snutit
han;honskulle ha snutit
viskulle ha snutit
niskulle ha snutit
deskulle ha snutit

Conditional

Present

jagskulle snyta
duskulle snyta
han;honskulle snyta
viskulle snyta
niskulle snyta
deskulle snyta

Perfect

jagskulle ha snutit
duskulle ha snutit
han;honskulle ha snutit
viskulle ha snutit
niskulle ha snutit
deskulle ha snutit

Imperative

dusnyt
viLåt oss snyta
nisnyt

Etymology

Additional Information

snyta

SNYTA sny³ta² v. -er, snöt snø⁴t (snöto snø³tω²) l. (numera föga br.) snytte snyt³e², snutit snɯ³tit² l. snytit sny³tit² l. (i sht i bet. 4, vard.) snytt snyt⁴, snuten snω³ten² l. snyten sny³ten² l. (i sht i bet. 4, vard.) snytt snyt⁴ ( pr. sg. -er KonReg. RUDBECKIUS 203 (1615) osv. -ipf snytte BröllBesv. 343 (c. 1695; uppl. 1970), Frib. HÖGBERG 23 (1910; i bet. 1 c). snöt TIÄLLMAN Gr. 213(1696) osv. – pl. snöto LoW (1889) osv. – sup. snutit (-et) Ordb. SCHULTZE 4667 (c. 1755) osv. snytit SAHLSTEDT (1757) osv. snytt (snyt) Erasmus HAMBRÆUS A 6 a (1620) osv. – p. pf snuten Cellarius 121 (1699) osv. snyten Cellarius Reg. (1699) osv. snytt JUSLENIUS 232 (1745; osnytt), Ordb. SCHULTZE 4667 (c. 1755) osv.). vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -NING; -ARE (se avledn.). ( snyt- (-ij-, -yy-) 1587 osv. snytt- 1633)
[fsv. snyta; motsv. fd. snytae (d. snyde), fvn. snýta,nor. dial. snyta, mlt. snŭten, fht. snŭsan (t. schneuzen), mnl. snŭten (nl. snŭten), feng. sny[comb_0306]tan (eng. snite); avledn. av SNUT, sbst.– Jfr SNYT, sbst.²]

More information and the source for the information: SAOB