Swedish: snyta

Swedish verb 'snyta' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: snyta
Supine: snutit
Gerund: snytande

Indicative

Present

jag snyter
du  snyter
han snyter
vi  snyter
ni  snyter
de  snyter

Perfect

jag har snutit
du  har snutit
han har snutit
vi  har snutit
ni  har snutit
de  har snutit

Past

jag snöt
du  snöt
han snöt
vi  snöt
ni  snöt
de  snöt

Pluperfect

jag hade snutit
du  hade snutit
han hade snutit
vi  hade snutit
ni  hade snutit
de  hade snutit

Future

jag skall snyta
du  skall snyta
han skall snyta
vi  skall snyta
ni  skall snyta
de  skall snyta

Future perfect

jag skall ha snutit
du  skall ha snutit
han skall ha snutit
vi  skall ha snutit
ni  skall ha snutit
de  skall ha snutit

Conjunctive

Present

jag må snyta
du  må snyta
han må snyta
vi  må snyta
ni  må snyta
de  må snyta

Present

jag må ha snutit
du  må ha snutit
han må ha snutit
vi  må ha snutit
ni  må ha snutit
de  må ha snutit

Past

jag skulle snyta
du  skulle snyta
han skulle snyta
vi  skulle snyta
ni  skulle snyta
de  skulle snyta

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle snyta
du  skulle snyta
han skulle snyta
vi  skulle snyta
ni  skulle snyta
de  skulle snyta

Perfect

jag skulle ha snutit
du  skulle ha snutit
han skulle ha snutit
vi  skulle ha snutit
ni  skulle ha snutit
de  skulle ha snutit

Imperative


du  snyt

vi  Låt oss snyta
ni  snyt

Etymology

snyta

SNYTA sny³ta² v. -er, snöt snø⁴t (snöto snø³tω²) l. (numera föga br.) snytte snyt³e², snutit snɯ³tit² l. snytit sny³tit² l. (i sht i bet. 4, vard.) snytt snyt⁴, snuten snω³ten² l. snyten sny³ten² l. (i sht i bet. 4, vard.) snytt snyt⁴ ( pr. sg. -er KonReg. RUDBECKIUS 203 (1615) osv. -ipf snytte BröllBesv. 343 (c. 1695; uppl. 1970), Frib. HÖGBERG 23 (1910; i bet. 1 c). snöt TIÄLLMAN Gr. 213(1696) osv. – pl. snöto LoW (1889) osv. – sup. snutit (-et) Ordb. SCHULTZE 4667 (c. 1755) osv. snytit SAHLSTEDT (1757) osv. snytt (snyt) Erasmus HAMBRÆUS A 6 a (1620) osv. – p. pf snuten Cellarius 121 (1699) osv. snyten Cellarius Reg. (1699) osv. snytt JUSLENIUS 232 (1745; osnytt), Ordb. SCHULTZE 4667 (c. 1755) osv.). vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -NING; -ARE (se avledn.). ( snyt- (-ij-, -yy-) 1587 osv. snytt- 1633)
[fsv. snyta; motsv. fd. snytae (d. snyde), fvn. snýta,nor. dial. snyta, mlt. snŭten, fht. snŭsan (t. schneuzen), mnl. snŭten (nl. snŭten), feng. sny[comb_0306]tan (eng. snite); avledn. av SNUT, sbst.– Jfr SNYT, sbst.²]

More information and the source for the information: SAOB