Swedish, all forms: smyga

Swedish, all forms verb 'smyga' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: smyga
Supine: smugit
Gerund: smygande

Indicative

Present

jagsmyger
dusmyger
han;honsmyger
vismyger
nismyger
desmyger

Perfect

jaghar smugit
duhar smugit
han;honhar smugit
vihar smugit
nihar smugit
dehar smugit

Past

jagsmög
dusmög
han;honsmög
vismög
nismög
desmög

Pluperfect

jaghade smugit
duhade smugit
han;honhade smugit
vihade smugit
nihade smugit
dehade smugit

Future

jagskall smyga
duskall smyga
han;honskall smyga
viskall smyga
niskall smyga
deskall smyga

Future perfect

jagskall ha smugit
duskall ha smugit
han;honskall ha smugit
viskall ha smugit
niskall ha smugit
deskall ha smugit

Conjunctive

Present

jagmå smyga
dumå smyga
han;honmå smyga
vimå smyga
nimå smyga
demå smyga

Present

jagmå ha smugit
dumå ha smugit
han;honmå ha smugit
vimå ha smugit
nimå ha smugit
demå ha smugit

Past

jagskulle smyga
duskulle smyga
han;honskulle smyga
viskulle smyga
niskulle smyga
deskulle smyga

Pluperfect

jagskulle ha smugit
duskulle ha smugit
han;honskulle ha smugit
viskulle ha smugit
niskulle ha smugit
deskulle ha smugit

Conditional

Present

jagskulle smyga
duskulle smyga
han;honskulle smyga
viskulle smyga
niskulle smyga
deskulle smyga

Perfect

jagskulle ha smugit
duskulle ha smugit
han;honskulle ha smugit
viskulle ha smugit
niskulle ha smugit
deskulle ha smugit

Imperative

dusmyg
viLåt oss smyga
nismyg

Translations

Swedish verb "smyga"

Move slowly and quietly in a particular direction

To move cautiously

To move silently

3 translations found.

Etymology

Additional Information

smyga

SMYGA smy³ga², v.¹ -er, smög smø⁴g (smögo smø³gω²) smugit smɯ³git², smugen smɯ³gen², i sup. o. p. pf. äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) smygit smy³git² resp. smygen smy³gen², äv. (numera bl. dels i vissa trakter, bygdemålsfärgat, dels (i bet. 3 c) i fackspr.) -er, -de, -t, -d ( ipf. sg. o. pl. smyde HFinIÖ 415 (1730). smydde Sag. AFZELIUS XI. 2: 55 (i handl. fr. c. 1710; rimmande med brydde); smygade Landsm XI. 1: 89 (1702), Bref LINNÉ I. 1: 14 (1744); smygde Com. L. PAULINUS GOTHUS 79 (1613), LUNDELL (1893); smög LUCIDOR (SVS) 182 (1672) osv. ipf pl. smugo Hist. DALIN 1: 552 (1747), Sag. AFZELIUS 3: 23 (1841); smögo WESTE FörslSAOB (c. 1815) osv. – sup. smugit (-et) Pufendorf Hist. BRASK 163 (1680) osv.; smygat ThesCat. L. PAULINUS GOTHUS Dedic. A 3 b (1631); smygit SvSpr. BOIVIE 185, Bil. (1820; klandrat i SvLitTidn.1821, sp. 328), LoW (1911); smygt HC11H 7: 133 (1676), CYGNÆUS 8: 235 (1870); smöget Huuszapot. LINDH 286 (1675). p. pf. smugen (SVS) RUNEBERG 1: 199 (1833) osv.; smygd Com. STIERNMAN 3: 106 (1662), Sjömansk. WEINBERG 122 (1954; i bet. 3 ) c osv.; smygen SvSpr. SCHILLER 112 (1855), Därs. 199 (1859)). vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn. ), -NING; -ARE (se avledn.). jfr SMYG sbst.³ (smug- 1790–1807. smy- (-ÿ†-) 1671c. 1755. smyg- (-ÿ-, -gh-) 1596 ovv.)
[fsv.smiugha, sv dial. smjug, smya, smuga m. m.; jfr dan. o. nor. smyge, fvn. smjúga (nor. dial. :smjuga), mht. smiegen (t. schmiegen), feng. smūgan. till den oet som ä. föreligger i kyrkslav. smykati sę, släpa sig bort, lit. smùkti, smyga bort, o. lett. smaugs, smal. – Jfr ISMUGSKLÄDER, SMOCK, sbst.³, SMUCK, adj., SMUG, SMUGA, sbst., SMUGGLA, SMUTTA, v.¹, SMYG, sbst.¹-², SMYGA, sbst., SMYGE, SMYGER, SMYLA, v.², SMÅG, ngt ringformigt, SMÅGNA, SMÖJA]

More information and the source for the information: SAOB