Swedish: smyga

Swedish verb 'smyga' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: smyga
Supine: smugit
Gerund: smygande

Indicative

Present

jag smyger
du  smyger
han smyger
vi  smyger
ni  smyger
de  smyger

Perfect

jag har smugit
du  har smugit
han har smugit
vi  har smugit
ni  har smugit
de  har smugit

Past

jag smög
du  smög
han smög
vi  smög
ni  smög
de  smög

Pluperfect

jag hade smugit
du  hade smugit
han hade smugit
vi  hade smugit
ni  hade smugit
de  hade smugit

Future

jag skall smyga
du  skall smyga
han skall smyga
vi  skall smyga
ni  skall smyga
de  skall smyga

Future perfect

jag skall ha smugit
du  skall ha smugit
han skall ha smugit
vi  skall ha smugit
ni  skall ha smugit
de  skall ha smugit

Conjunctive

Present

jag må smyga
du  må smyga
han må smyga
vi  må smyga
ni  må smyga
de  må smyga

Present

jag må ha smugit
du  må ha smugit
han må ha smugit
vi  må ha smugit
ni  må ha smugit
de  må ha smugit

Past

jag skulle smyga
du  skulle smyga
han skulle smyga
vi  skulle smyga
ni  skulle smyga
de  skulle smyga

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle smyga
du  skulle smyga
han skulle smyga
vi  skulle smyga
ni  skulle smyga
de  skulle smyga

Perfect

jag skulle ha smugit
du  skulle ha smugit
han skulle ha smugit
vi  skulle ha smugit
ni  skulle ha smugit
de  skulle ha smugit

Imperative


du  smyg

vi  Låt oss smyga
ni  smyg

Etymology

Translations

Swedish verb "smyga"

Move slowly and quietly in a particular direction

To move cautiously

To move silently

3 translations found.

smyga

SMYGA smy³ga², v.¹ -er, smög smø⁴g (smögo smø³gω²) smugit smɯ³git², smugen smɯ³gen², i sup. o. p. pf. äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) smygit smy³git² resp. smygen smy³gen², äv. (numera bl. dels i vissa trakter, bygdemålsfärgat, dels (i bet. 3 c) i fackspr.) -er, -de, -t, -d ( ipf. sg. o. pl. smyde HFinIÖ 415 (1730). smydde Sag. AFZELIUS XI. 2: 55 (i handl. fr. c. 1710; rimmande med brydde); smygade Landsm XI. 1: 89 (1702), Bref LINNÉ I. 1: 14 (1744); smygde Com. L. PAULINUS GOTHUS 79 (1613), LUNDELL (1893); smög LUCIDOR (SVS) 182 (1672) osv. ipf pl. smugo Hist. DALIN 1: 552 (1747), Sag. AFZELIUS 3: 23 (1841); smögo WESTE FörslSAOB (c. 1815) osv. – sup. smugit (-et) Pufendorf Hist. BRASK 163 (1680) osv.; smygat ThesCat. L. PAULINUS GOTHUS Dedic. A 3 b (1631); smygit SvSpr. BOIVIE 185, Bil. (1820; klandrat i SvLitTidn.1821, sp. 328), LoW (1911); smygt HC11H 7: 133 (1676), CYGNÆUS 8: 235 (1870); smöget Huuszapot. LINDH 286 (1675). p. pf. smugen (SVS) RUNEBERG 1: 199 (1833) osv.; smygd Com. STIERNMAN 3: 106 (1662), Sjömansk. WEINBERG 122 (1954; i bet. 3 ) c osv.; smygen SvSpr. SCHILLER 112 (1855), Därs. 199 (1859)). vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn. ), -NING; -ARE (se avledn.). jfr SMYG sbst.³ (smug- 1790–1807. smy- (-ÿ†-) 1671c. 1755. smyg- (-ÿ-, -gh-) 1596 ovv.)
[fsv.smiugha, sv dial. smjug, smya, smuga m. m.; jfr dan. o. nor. smyge, fvn. smjúga (nor. dial. :smjuga), mht. smiegen (t. schmiegen), feng. smūgan. till den oet som ä. föreligger i kyrkslav. smykati sę, släpa sig bort, lit. smùkti, smyga bort, o. lett. smaugs, smal. – Jfr ISMUGSKLÄDER, SMOCK, sbst.³, SMUCK, adj., SMUG, SMUGA, sbst., SMUGGLA, SMUTTA, v.¹, SMYG, sbst.¹-², SMYGA, sbst., SMYGE, SMYGER, SMYLA, v.², SMÅG, ngt ringformigt, SMÅGNA, SMÖJA]

More information and the source for the information: SAOB