Swedish: slita

Swedish verb 'slita' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: slita
Supine: slitit
Gerund: slitande

Indicative

Present

jag sliter
du  sliter
han sliter
vi  sliter
ni  sliter
de  sliter

Perfect

jag har slitit
du  har slitit
han har slitit
vi  har slitit
ni  har slitit
de  har slitit

Past

jag slet
du  slet
han slet
vi  slet
ni  slet
de  slet

Pluperfect

jag hade slitit
du  hade slitit
han hade slitit
vi  hade slitit
ni  hade slitit
de  hade slitit

Future

jag skall slita
du  skall slita
han skall slita
vi  skall slita
ni  skall slita
de  skall slita

Future perfect

jag skall ha slitit
du  skall ha slitit
han skall ha slitit
vi  skall ha slitit
ni  skall ha slitit
de  skall ha slitit

Conjunctive

Present

jag må slita
du  må slita
han må slita
vi  må slita
ni  må slita
de  må slita

Present

jag må ha slitit
du  må ha slitit
han må ha slitit
vi  må ha slitit
ni  må ha slitit
de  må ha slitit

Past

jag skulle slita
du  skulle slita
han skulle slita
vi  skulle slita
ni  skulle slita
de  skulle slita

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle slita
du  skulle slita
han skulle slita
vi  skulle slita
ni  skulle slita
de  skulle slita

Perfect

jag skulle ha slitit
du  skulle ha slitit
han skulle ha slitit
vi  skulle ha slitit
ni  skulle ha slitit
de  skulle ha slitit

Imperative


du  slit

vi  Låt oss slita
ni  slit

Etymology

Translations

Swedish verb "slita"

To put in a difficult position by presenting two or more choices

To remove something with difficulty, or apparent difficulty

2 translations found.

slita

SLITA sli³ta², v. -er, slet sle⁴t (sleto sle³tω²), slitit sli³tit², sliten sli³ten², i p. pf. förr äv. slitt; o. SLITAS sl1i³tas², v. dep. slits sli⁴ts, äv. -slites sli³tes², slets sle⁴ts (sletos sle³tωs²), slitits sli³tits² (pr. sg. akt. sliter Luk. ⁹: 39 (NT 1526) osv. pass. slites Syr. 14: 17 (öv. 1536: förslijtes) osv. slits Lögn. BULLERNÆSIUS 339 (1619: slijz, med pluralt subj.), LUCIDOR (SVS) 296 (1673) os v. dep. slites SabbRo SWEDBERG 1536 (1688), SCHULTHESS (1885). slits WEXIO. NIUS Vitt. 399 (1686: slijtz) osv. – ipf. ind. sg. slet (-ee, – ipf. imd. pl. sleto (-ee-, -e) Os. SCHRODERUS 1: 414 (1635) osv. slette SVART G 1 100 (1561). slite G1R 28: 541 (1558). slitto (-e) HH 20: 82 (c. 1580 slijtte), Suml. BUREUS 64 (c. 1000: slittos, pass.). – sup. sletit (-et) BrClEkeblad EKEBLAD 66 (1652), slettet upsletet). (1732: 1: 327 l. Bref LINNÉUrkFinlÖ II. 1: 14 (c. 1605: Sunder slettot, sannol. felaktigt för Sunder slettet), KKD 7: 114 (1706). slijtit (-et) Job LPETRI 19: 10 (1563: slijtet . . sönder), Atl. RUDBECK 2: 480 (1689), Segersk. ISOGÆUS 1338 bis (c. 17OO: slijtiz, dep.). slitit (-et) Luk. 9: 39 (NT 1526) osv. slitit GripshR 1550 (: wttsiittitth). – p. pf. sleeten EBraheHem KARLSON 120 (i handl. fr. c. 1672: uthsleetne, pl.). sleten (-in) VgFmT I. 8–9: 88 (i handl. fr. 1554 vtsletidt, n.), WALLENBERG (SVS) 1: 170 (1770). sletten Hes. 29: 18 (Bib. 1541: förslettna, pl.), KKD 7: 149 (1707: utsletten). slijten Liv. SCHRODERUS 675 (1626), HdlCollMed. 7/10 1695, s. 695 (: uth slijtet, n.). slijtt BECK Runa 1845, s. 106 (i handl. fr. 1693). sliten (-in)1n) G1R 2: 81 (1525: forslithen) osv. sliflen (-in) G1R 2: 222 (1525: forslitthit, n.), Dict. SCHRODERUS 205 (c. 1635)). vbalsbst. -AN (†, Comenius SCHRODERUS 664 (1639; i bet. 6)), -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.); jfr SLET sbst., SLIT. (slet- 1791 (: försletningar). slit- (-ii-, -ij, -j-) 1525 osv. slitt- 1547 – 1592. -a 1525 osv. -as 1541 osv.) (fsv. slita, sv. dial. slita, slida; jfr fd. slitæ (d. slide), fvn. slíta (nor. dial. slita), fsax. slī-tan (nmlt. slī-ten), mnl. sliten (nl. slijten), ffris. slī-ta, fht. slī-(z)an (t. schleissen), feng. slī-tan (eng. slit); möjl. rotbesläktat med SLEV; sidoformen slet- beror på anslutning till p. pf. sleten; med avs. på p. pf. slitt jfr sv. dial. (Skåne) slitt (p. pf. av slida), d. slidt (p. pf. av slide). – Jfr OSLITLIG, SLISK, adj., SLITAGE, SLITER, SLITS]

More information and the source for the information: SAOB