Swedish: skryta

Swedish verb 'skryta' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: skryta
Supine: skrutit
Gerund: skrytande

Indicative

Present

jag skryter
du  skryter
han skryter
vi  skryter
ni  skryter
de  skryter

Perfect

jag har skrutit
du  har skrutit
han har skrutit
vi  har skrutit
ni  har skrutit
de  har skrutit

Past

jag skröt
du  skröt
han skröt
vi  skröt
ni  skröt
de  skröt

Pluperfect

jag hade skrutit
du  hade skrutit
han hade skrutit
vi  hade skrutit
ni  hade skrutit
de  hade skrutit

Future

jag skall skryta
du  skall skryta
han skall skryta
vi  skall skryta
ni  skall skryta
de  skall skryta

Future perfect

jag skall ha skrutit
du  skall ha skrutit
han skall ha skrutit
vi  skall ha skrutit
ni  skall ha skrutit
de  skall ha skrutit

Conjunctive

Present

jag må skryta
du  må skryta
han må skryta
vi  må skryta
ni  må skryta
de  må skryta

Present

jag må ha skrutit
du  må ha skrutit
han må ha skrutit
vi  må ha skrutit
ni  må ha skrutit
de  må ha skrutit

Past

jag skulle skryta
du  skulle skryta
han skulle skryta
vi  skulle skryta
ni  skulle skryta
de  skulle skryta

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle skryta
du  skulle skryta
han skulle skryta
vi  skulle skryta
ni  skulle skryta
de  skulle skryta

Perfect

jag skulle ha skrutit
du  skulle ha skrutit
han skulle ha skrutit
vi  skulle ha skrutit
ni  skulle ha skrutit
de  skulle ha skrutit

Imperative


du  skryt

vi  Låt oss skryta
ni  skryt

Etymology

Translations

Swedish verb "skryta"

To brag; to talk loudly in praise of oneself

1 translations found.

skryta

SKRYTA skry³ta², v. -er, skröt skrøt, skröto skrø³tω, skrutit skrω³tit², äv. (i vissa trakter, vard.) skrytit skry³tit², skruten skrω³ten² (numera företrädesvis i ssgn OM-SKRUTEN), äv. (numera bl. i vissa trakter, bygde- målsfärgat) ipf. skrytte skryt³e², sup. skrytt skryt⁴, förr äv. ipf. -ade, sup. -at ( pr. sg. -er JMESSENIUS (1629) i HB 1: 176 osv. – imper. skryt TIÄLLMANN Gr. 213 (1696) osv. – ipf. ind. sg. skrytade Mornay SYLVIUS 136 (1674). skrytte Fosz FORSIUS 71 (1621), HÖGBERG Utböl. 1: 10 (1912). skröt Atl. RUDBECK 2: 215 (1689) osv. – ipf. ind. pl. skruto SvSpr. BOTIN 128 (1777), SvSpr. BOIVIE 242, Bil. (1834). skryta de Mornay SYLVIUS 136 (1674). skrytte E14 TEGEL 199 (1612) , HÖGBERG Vred. 2: 333 (1906). skröto BENZELIU Anecd. 8 (1710) osv. – ipf. konj. skrute SvSpr. BOIVIE 185, Bil. (1820), Därs. 242, Bil. (1834). skröte SvSpr. BOIVIE 185, Bil. (1820) osv. – sup. skrutit (-et) HistLit. LAGERBRING 246 (1748) osv. skrytat NAv. 24/1 1656, nr 1, s. 4 Mornay SYLVIUS 670 (1674). skrytit (-et) BrBarck HERMELIN 163 (1708) osv. skrytt Christm. MESSENIUS 254 (c. 1630), CARLSSON ÄlvTimm. 120 (1949). – p. pf. skruten SERENIUS L11 4 b (1734), Vinterbl. 1853, s. 147 (: omskrutna, sg. best.) osv.). vbalsbst. -AN (i ssgn HJÄLTE-SKRYTAN), -ANDE, -ERI (se avledn.), -NING (†),Linc. (1640; under venditatio), EKBLAD 396 (1764)); -ARE, -ERSKA, se avledn.; jfr SKRYT ( skryt- 1603 osv. skry3'tc. 1580 (rimmande med ly3'te,d vs. lita) – 1708. skrytt- c.1712(: skrytt, imper.))
[sv. dial. skryta, skrita; jfr fd. skrytä', snarka, d. skryde, frambringa skrikande ljud, skryta, nor. dial. skryta, frusta, skryta; jfr äv. mlt. schru9'ten, frusta, fnysa, nor. dial. skrota, skryta o. skraut, prydnad, pynt; av ljudhärmande urspr. (sannol. rotbesläktat med RYTA, v.²)]

More information and the source for the information: SAOB