Swedish: skrika

Swedish verb 'skrika' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: skrika
Supine: skrikit
Gerund: skrikande

Indicative

Present

jag skriker
du  skriker
han skriker
vi  skriker
ni  skriker
de  skriker

Perfect

jag har skrikit
du  har skrikit
han har skrikit
vi  har skrikit
ni  har skrikit
de  har skrikit

Past

jag skrek
du  skrek
han skrek
vi  skrek
ni  skrek
de  skrek

Pluperfect

jag hade skrikit
du  hade skrikit
han hade skrikit
vi  hade skrikit
ni  hade skrikit
de  hade skrikit

Future

jag skall skrika
du  skall skrika
han skall skrika
vi  skall skrika
ni  skall skrika
de  skall skrika

Future perfect

jag skall ha skrikit
du  skall ha skrikit
han skall ha skrikit
vi  skall ha skrikit
ni  skall ha skrikit
de  skall ha skrikit

Conjunctive

Present

jag må skrika
du  må skrika
han må skrika
vi  må skrika
ni  må skrika
de  må skrika

Present

jag må ha skrikit
du  må ha skrikit
han må ha skrikit
vi  må ha skrikit
ni  må ha skrikit
de  må ha skrikit

Past

jag skulle skrika
du  skulle skrika
han skulle skrika
vi  skulle skrika
ni  skulle skrika
de  skulle skrika

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle skrika
du  skulle skrika
han skulle skrika
vi  skulle skrika
ni  skulle skrika
de  skulle skrika

Perfect

jag skulle ha skrikit
du  skulle ha skrikit
han skulle ha skrikit
vi  skulle ha skrikit
ni  skulle ha skrikit
de  skulle ha skrikit

Imperative


du  skrik

vi  Låt oss skrika
ni  skrik

Etymology

Translations

Swedish verb "skrika"

Intransitive: to shout, scream, yell

  • English: cry.

To make the sound of a scream

To scream a high-pitched squeal

To utter a sudden and loud outcry

Transitive: to shout, to scream (words)

  • English: cry.

5 translations found.

skrika

SKRIKA skri³ka², v. -er, skrek skre⁴k. skreko skre³kω², skrikit skri³kit², skriken skri³ken² (i p. pf. företrädesvis ss. efterled i ssgr) ( ipf. sg. skreck TbLödöse 221 (1590), FabritiiL KEMPE 38 (1762); skreeck BtFinlH 2: 43 (1545); skreek LUCIDOR (SVS) 183 (1672); skrek Mem. TERSMEDEN 2: 154 (1735) osv.; ipf. pl. skreko KKD) 5: 222 (1711) osv.; ipf. sg. o. pl. skrigte HammarkDomb. 10/9 1596; skrikte (skrijk-, skrich-) ConsAcAboP 1: 199 (1645), Hkr. PERINGSKIÖLD 1: 563 (1697). – sup. skrekit (-et) Herdam. OLSSON 2: 157 (i handl. fr. 1705), VDAkt. 1784, nr 384; skrickit ConsAcAboP 3: 514 (1671); skrijkt (skricht) UUKonsP 1: 250 (1633), ConsAcAboP 3: 9 (1664); skrikit (skrijk-, -et) GullbgDomb. 27/5 1654 osv. – p. pf. skriken LIND 1: 265 (1749: utskriken), BrefNSkolH 11 (1810: omskrikna, sg. best.), NordT 1892, s. 645, ÖSTERGREN 9: 508 (1965: utskriken) osv.). vbalsbst. -ANDE, -NING (numera föga br., PH 6: 3864 (1755), Landsm. XI. 2: 29 (1896)); -ARE, -ERSKA, se avledn.
[jfr fd. o. dan. skrige, nor. skrike, nor. dial. skrika, nyisl. skrìkja; jfr äv. (de till bildningen likartade, möjl. besläktade) fsax. scrĭcon, eng. (dial.) shrike; av ljudhärmande urspr. (jfr SKRIA).– Jfr BESKRIKA, SKRICKA, v.³, SKRIK, SKRIKA, sbst.¹-³, SKRIKIG]

More information and the source for the information: SAOB