Swedish, all forms: skrika

Swedish, all forms verb 'skrika' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: skrika
Supine: skrikit
Gerund: skrikande

Indicative

Present

jagskriker
duskriker
han;honskriker
viskriker
niskriker
deskriker

Perfect

jaghar skrikit
duhar skrikit
han;honhar skrikit
vihar skrikit
nihar skrikit
dehar skrikit

Past

jagskrek
duskrek
han;honskrek
viskrek
niskrek
deskrek

Pluperfect

jaghade skrikit
duhade skrikit
han;honhade skrikit
vihade skrikit
nihade skrikit
dehade skrikit

Future

jagskall skrika
duskall skrika
han;honskall skrika
viskall skrika
niskall skrika
deskall skrika

Future perfect

jagskall ha skrikit
duskall ha skrikit
han;honskall ha skrikit
viskall ha skrikit
niskall ha skrikit
deskall ha skrikit

Conjunctive

Present

jagmå skrika
dumå skrika
han;honmå skrika
vimå skrika
nimå skrika
demå skrika

Present

jagmå ha skrikit
dumå ha skrikit
han;honmå ha skrikit
vimå ha skrikit
nimå ha skrikit
demå ha skrikit

Past

jagskulle skrika
duskulle skrika
han;honskulle skrika
viskulle skrika
niskulle skrika
deskulle skrika

Pluperfect

jagskulle ha skrikit
duskulle ha skrikit
han;honskulle ha skrikit
viskulle ha skrikit
niskulle ha skrikit
deskulle ha skrikit

Conditional

Present

jagskulle skrika
duskulle skrika
han;honskulle skrika
viskulle skrika
niskulle skrika
deskulle skrika

Perfect

jagskulle ha skrikit
duskulle ha skrikit
han;honskulle ha skrikit
viskulle ha skrikit
niskulle ha skrikit
deskulle ha skrikit

Imperative

duskrik
viLåt oss skrika
niskrik

Translations

Swedish verb "skrika"

Intransitive: to shout, scream, yell

  • English: cry.

To make the sound of a scream

To scream a high-pitched squeal

To utter a sudden and loud outcry

Transitive: to shout, to scream (words)

  • English: cry.

5 translations found.

Etymology

Additional Information

skrika
ge ifrån sig skrik
[A skriker]

Engelsk översättning
cry, call out, shout, scream, shriek

Exempel

publiken gapade och skrek---the spectators shouted and screamed


Svenskt uppslagsord
skriker skrek skrikit skrik! skrika verb
gråta (mest om barn)
[A skriker]

Engelsk översättning
cry, bawl, scream

Exempel

pappan skällde och ungen skrek---the father cursed and the baby screamed

skrika

SKRIKA skri³ka², v. -er, skrek skre⁴k. skreko skre³kω², skrikit skri³kit², skriken skri³ken² (i p. pf. företrädesvis ss. efterled i ssgr) ( ipf. sg. skreck TbLödöse 221 (1590), FabritiiL KEMPE 38 (1762); skreeck BtFinlH 2: 43 (1545); skreek LUCIDOR (SVS) 183 (1672); skrek Mem. TERSMEDEN 2: 154 (1735) osv.; ipf. pl. skreko KKD) 5: 222 (1711) osv.; ipf. sg. o. pl. skrigte HammarkDomb. 10/9 1596; skrikte (skrijk-, skrich-) ConsAcAboP 1: 199 (1645), Hkr. PERINGSKIÖLD 1: 563 (1697). – sup. skrekit (-et) Herdam. OLSSON 2: 157 (i handl. fr. 1705), VDAkt. 1784, nr 384; skrickit ConsAcAboP 3: 514 (1671); skrijkt (skricht) UUKonsP 1: 250 (1633), ConsAcAboP 3: 9 (1664); skrikit (skrijk-, -et) GullbgDomb. 27/5 1654 osv. – p. pf. skriken LIND 1: 265 (1749: utskriken), BrefNSkolH 11 (1810: omskrikna, sg. best.), NordT 1892, s. 645, ÖSTERGREN 9: 508 (1965: utskriken) osv.). vbalsbst. -ANDE, -NING (numera föga br., PH 6: 3864 (1755), Landsm. XI. 2: 29 (1896)); -ARE, -ERSKA, se avledn.
[jfr fd. o. dan. skrige, nor. skrike, nor. dial. skrika, nyisl. skrìkja; jfr äv. (de till bildningen likartade, möjl. besläktade) fsax. scrĭcon, eng. (dial.) shrike; av ljudhärmande urspr. (jfr SKRIA).– Jfr BESKRIKA, SKRICKA, v.³, SKRIK, SKRIKA, sbst.¹-³, SKRIKIG]

More information and the source for the information: SAOB