Swedish: skjuta

Swedish verb 'skjuta' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: skjuta
Supine: skjutit
Gerund: skjutande

Indicative

Present

jag skjuter
du  skjuter
han skjuter
vi  skjuter
ni  skjuter
de  skjuter

Perfect

jag har skjutit
du  har skjutit
han har skjutit
vi  har skjutit
ni  har skjutit
de  har skjutit

Past

jag sköt
du  sköt
han sköt
vi  sköt
ni  sköt
de  sköt

Pluperfect

jag hade skjutit
du  hade skjutit
han hade skjutit
vi  hade skjutit
ni  hade skjutit
de  hade skjutit

Future

jag skall skjuta
du  skall skjuta
han skall skjuta
vi  skall skjuta
ni  skall skjuta
de  skall skjuta

Future perfect

jag skall ha skjutit
du  skall ha skjutit
han skall ha skjutit
vi  skall ha skjutit
ni  skall ha skjutit
de  skall ha skjutit

Conjunctive

Present

jag må skjuta
du  må skjuta
han må skjuta
vi  må skjuta
ni  må skjuta
de  må skjuta

Present

jag må ha skjutit
du  må ha skjutit
han må ha skjutit
vi  må ha skjutit
ni  må ha skjutit
de  må ha skjutit

Past

jag skulle skjuta
du  skulle skjuta
han skulle skjuta
vi  skulle skjuta
ni  skulle skjuta
de  skulle skjuta

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle skjuta
du  skulle skjuta
han skulle skjuta
vi  skulle skjuta
ni  skulle skjuta
de  skulle skjuta

Perfect

jag skulle ha skjutit
du  skulle ha skjutit
han skulle ha skjutit
vi  skulle ha skjutit
ni  skulle ha skjutit
de  skulle ha skjutit

Imperative


du  skjut

vi  Låt oss skjuta
ni  skjut

Etymology

Translations

Swedish verb "skjuta"

Shoot someone or something

  • English: gun.

To fire a shot

To fire multiple shots

To hit with a shot

Transitive: to shoot

5 translations found.

skjuta

SKJUTA ʃω³ta² v.¹ -er, sköt ʃø⁴t sköto ʃø³tω², skjutit ʃω³tit², skjuten ʃω³ten²; äv. (i bet. II) SKJUTAS ʃω³tas², v. dep. -es l. s, sköts/ ø⁴ts skötos ʃø³tωs², skjutis ʃω³tits². ( pr. ind. sg. akt. skiut TRUDHELIUS (1662) i 2Saml. 35: 216 (i vers). -er Tb. OPETRI 80 (1525) osv. – pass. o. dep. -es G1R 6: 263 (1529) osv. s (BellmS) BELLMAN 1: 224 ( c. 1775, 1790; med pluralt subj.) osv. ipf. ind. sg. -schötz, pass. OxBr. 5: 111 (1616: opschötz. -skiut (-schiu-) BtÅboH I. 9: 49 (1637: förschiut), VRP 1678, s. 206 (: uppskiut). skiödz, pass. UpplDomb. 5: 188 (1599: Skiodz, sannol. felaktigt för Skiödz), Därs. (: vpskiödz). skiött (schiö-, -dt) HSH 29: 119 (1542), VDAkt. 1714, nr 5. skiööt Liv. SCHRODERUS 98 (1626), GRUBB 307 (1665). skjöt (siö-, skiö-) 1Kon. 22: 34 (Bib. 1541), TT 1896, Allm s. 259. skott BtFinlH 3: 68 (1536), 2SthmTb. 7: 82 (1584). skuth UpplDomb. 3: 170 (1602). skutt (-dt) TbLödöse 1 (1586), KKD 1: 246 ( c. 1710). sködz, pass. RA II. 2: 49 (1617). sköt Tb. OPETRI 34 (1524) osv. skött UpplDomb. 7: 14 (1546), ConsEcclAboP 266 (1659). skööt Apg. 25: 26 (NT 1526), VDAkt. 1689, nr 99. sköött G1 SVART 75 (1561), BtÅboH I. 8: 58 (1636). sskyth ArbogaTb. 4: 21 (1538). ipf. ind. pl. skiuto (-e) E14 TEGEL 206 (1612), Dagb. BOLINUS 29 (1667). skiötte KKD 7: 200 (1686). skjöto (skiö-, -e) Dagb. BOLINUS 76 (1678), JernkA 1881, s. 341 skuto (skw-, -e) Kr. OPETRI 52 ( c. 1540), MÖLLER (1807). skutto (-e) Kr. OPETRI 316 ( c. 1540), Dagb. SPEGEL 23 (1680). skuute OxBr. 1: 64 (1614). sköto (-e) SUFinlH 5: 294 (1618) osv. ipf. konj. skute Und. SKYTTE C 3 b (1604), Phys. FORSIUS 153 (1611). skutte 1Sam. 20: 20 (Bib. 1541), GW SPEGEL 155 (1685). sköte Surge CHRONANDER B 5 b (1647) osv. sup. schutit SkinnkamRSthm 1610, s. 74, OxBr. 5: 465 (1628). -schuttit (-et) RA I. 2: 195 (1568: utschuttet), OxBr. 11: 547 (1626: fohrschuttit). skjutit (skiu-, skiw-, -et, -idh) UrkFinlÖ I. 2: 166 (1597) osv. skotet 2Post. LPETRI 80 b (1555), Sv41H 1: 514 (i handl. fr. 1565). -skott G1R 11: 163 (1536: forskott). skottet TbLödöse 25 (1587). skutit (skw-, -ed, -edt, -et, -ett, -id, -idt, -itt) Apg. 25: 12 (NT 1526), FörslSAOB WESTE ( c. 1815), DALIN (1854; betecknat ss. föråldrat). skutt KKD 1: T (c. 1710). skuttit (-ed, -edt, -ett, id, -idt, -itt) G1R 7: 240 (1531), Dagb. SPEGEL 17 (1680). p. pf. schuten (-in) OxBr. 9: 10 (1619: utschutne, pl.), AV MURENIUS 457 (1660). skjuten (skiu-, -in) E14 TEGEL 2& (1612) osv. skoten (-in) OPETRI 1: 203 (1527: vtskotne, pl.), Visb. 1: 221 (c. 1620). skotten Kr. OPETRI 272 (c. 1540), HFinlKamF 2: 34 (1556). skuten (skw-, -in, -inn) Tb. OPETRI 30 (1524), SvSpr. SCHILLER 191 (1859; angivet ss. "ej . . alldeles ur bruk"). skutten (-in) G1R 7: 205 (1530), KKD 7: 69 (1704). -skytten ÅngermDomb. 16/8 1632, fol. 43 (: trylskytten). sköten HH 20: 99 (c. 1580). – n. sg. -schutet RA II. 2: 266 (1617: uppschutet). skjutet (-it) Norrl. HÜLPHERS V. 1: 236 (1789) osv. -skottet (-edt) G1R 16: 408 (1544: beskottet), HFinlH 2: 245 (1547: beskottedt). skutet (-it, -itt) G1R 10: 257 (1535), WESTE (1807). -skuth TbLödöse 368 (1596: vpskutb). skuttet (-idtt, -it) UpplDomb. 2: 59 (1579), 3SthmTb. 9: 111 (1616). -skuuthith TbLödöse 109 (1589: wpskuuthith)) vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, anträffat bl. i vbalsbst. till verb med skjuta ss. senare ssgsled, G1R 1: 33 (1522: inskiwtelse), StrSkr. QUENNERSTEDT 2: 231 (1913, 1919: inskjutelse)), -ERI (se avledn.), -ING (†, anträffat bl. i vbalsbst. till verb med skjuta ss. senare ssgsled, ConsAcAboP 4: 3 (1671: förskiuting)), -NING; -ARE (se avledn.), -ERSKA (†, Linc. (1640; under iaculatrix; i bet. I 1 l.2)); jfr SKJUT sbst.², ( siuutt- i ssg 1563 (: Siuutt röör). skiud- 1667. skiutt- (schiu-, skiw-) 1536 (: skiwtt, imper.), 1566–1649. skiyd- 1593. skiyt- 1592. skiytt- 1606. skjut- (schiu-, siu-, skiju-, skiu-, skiv-, skiw-, skyu-, skyw-) 1522 (: inskiwtelse) osv. skut- 1526–1821. -skydh- (: wpskydha). skyt- (schy-, skij-) 1555–1613. skytt- 1551–1601)
[fsv. skiuta, sv. dial. skjuta, skyta, skuta; jfr fd. skiutæ (d. skyde), fvn. skjáta (nor. dial. skjota, skyta), krimgot. schieten, fsax. skiotan (mlt. schēten), mnl. o. holl. schieten, fht skiozan (t. schiessen), feng. scēotan (eng. schoot); sannol. besläktat med kyrkslav. iskydati, kasta ut, ry. kidat', kasta, o. sanskr. cádati, driver på; formen skuta beror sannol. på inflytande från former i paradigmet som urspr. icke innehållit j; med avs. på
ipf. ind. sg. skott, skuth, skutt jfr sv. dial. skod, skur, skåt o. d.; nämnda former bero på inflytande från de i ipf. ind. pl., ipf. konj., sup. o. p. pf. ljudlagsenliga fomerna; jfr AStVbalkl. LUNDBERG 50 ff. (1921).– jfr SKEET, SKJUT, sbst.¹, SKJUTA, v.², SKJUTSA, v.¹-², SKOT, SKOTA, sbst., SKOTT, -SKOTT, SKOTTA, sbst. o. v., SKOTTEL, SKUT, SKUTA, SKYT, SKYTTEL, SKÄRSKÅDA, SKÖT, SKÖTE m. fl.] Översikt av betydelserna.

More information and the source for the information: SAOB