Swedish: skina

Swedish verb 'skina' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: skina
Supine: skinit
Gerund: skinande

Indicative

Present

jag skiner
du  skiner
han skiner
vi  skiner
ni  skiner
de  skiner

Perfect

jag har skinit
du  har skinit
han har skinit
vi  har skinit
ni  har skinit
de  har skinit

Past

jag sken
du  sken
han sken
vi  sken
ni  sken
de  sken

Pluperfect

jag hade skinit
du  hade skinit
han hade skinit
vi  hade skinit
ni  hade skinit
de  hade skinit

Future

jag skall skina
du  skall skina
han skall skina
vi  skall skina
ni  skall skina
de  skall skina

Future perfect

jag skall ha skinit
du  skall ha skinit
han skall ha skinit
vi  skall ha skinit
ni  skall ha skinit
de  skall ha skinit

Conjunctive

Present

jag må skina
du  må skina
han må skina
vi  må skina
ni  må skina
de  må skina

Present

jag må ha skinit
du  må ha skinit
han må ha skinit
vi  må ha skinit
ni  må ha skinit
de  må ha skinit

Past

jag skulle skina
du  skulle skina
han skulle skina
vi  skulle skina
ni  skulle skina
de  skulle skina

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle skina
du  skulle skina
han skulle skina
vi  skulle skina
ni  skulle skina
de  skulle skina

Perfect

jag skulle ha skinit
du  skulle ha skinit
han skulle ha skinit
vi  skulle ha skinit
ni  skulle ha skinit
de  skulle ha skinit

Imperative


du  skin

vi  Låt oss skina
ni  skin

Etymology

Translations

Swedish verb "skina"

To emit light

To shine like a flame

2 translations found.

skina

SKINA ʃi³na², v. -er (äv., numera bl. arkaiserande l., i vissa trakter, bygdemålsfärgat, skin ʃi⁴n), sken ʃe⁴n, skinit ʃi³nit²; äv. (i finl., numera nästan bl. i sup.) -ade l. (utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera bl. i ssgn UR-SKINT) -te (förr äv. -de), -t, -t ( pr. ind. sg. skin OPETRI 1: 7 (1526: skijn), THOMANDER 1: 10 (1829), FridLustg. KARLFELDT 62 (1901; rimmande med vin). skinar MEURMAN (1847). skiner OxBr. 1: 235 (1624) osv. – imper. sg. skin ARVIDI 132 (1651) osv. skina Kalev. COLLAN 1: 208 (1864), SångKantelet. RUNDT 55 (1937. – ipf. sg. sken Mat. 17: 2 (NT 1526: skeen) osv. skente KKD 5: 260 (1711: skiente), Därs. 321 (1712: skiente). skinde Pass. SPEGEL 499 (c. 1680; rimmande med blinde). skinte NAv. 8/2 1656, nr 2, s. 4 (: skijnte), Pred. MELIN 3: 113 (1852). – ipf. pl. skeno (-e) Herv. VERELIUS 148 (1672) osv. skinade Dagb. TOPELIUS 4: 77 (1839). skinte Atl. RUDBECK 2: 83 (1689: skijnte), Gr. MOBERG 239 (1815). – sup. skinat Vint. TOPELIUS I. 2: 375 (1860, 1880), FinlSv. BERGROTH 72 (1928). skinit SAHLSTEDT (1757) osv. skint LÆLIUS Bünting Res. 1: 44 (1588: skijnt), TokKonr. NORDSTRÖM 22 (1922). skunit Ordb. SCHULTZE 4257 ( c. 1755). – p. pf. (numera bl. ss. efterled i ssgr) skint OxBr. 10: 264 (1622: opåskint), PolitVis. 272 (c. 1633; i bet. 1 g), ÖSTERGREN 9: 367 (cit. fr. 1945: urskinta, pl.) osv.). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Proberugn KEMPE 19 (1655, 1664; i bet. 2 d), LIND 1: 171 (1749: påskinelse)), -ING (†, Ordb. SCHULTZE 4261 ( c. 1755)). ( skien- 1634 (: skiener, pr. sg.). skin- (sch-, -(i)jn-) 1523 osv. skyn- (skÿn-) c. 1600–1662)
[fsv. skina, skyna; jfr fd. skinæ, skynæ, skinne, skænæ (ä. d. sken(n)e, d. skinne), fvn. skina, nor. skinne, got. skeinan, fsax. scĭnan (mlt. schĭnen, lt. schinen), fht. scĭnan (mht. schĭnen, t.scheinen), feng. scĭnan (eng. shine); till den ie. rot som föreligger bl. a. i kyrkslav. sijati, glänsa, lysa, gr. σκηνή (se SCEN) o. i SKEM, SKIR, adj., m. fl.– Jfr SKEN, sbst.¹, SKENA, v.⁴]

More information and the source for the information: SAOB