Swedish: sjunka

Swedish verb 'sjunka' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: sjunka
Supine: sjunkit
Gerund: sjunkande

Indicative

Present

jag sjunker
du  sjunker
han sjunker
vi  sjunker
ni  sjunker
de  sjunker

Perfect

jag har sjunkit
du  har sjunkit
han har sjunkit
vi  har sjunkit
ni  har sjunkit
de  har sjunkit

Past

jag sjönk
du  sjönk
han sjönk
vi  sjönk
ni  sjönk
de  sjönk

Pluperfect

jag hade sjunkit
du  hade sjunkit
han hade sjunkit
vi  hade sjunkit
ni  hade sjunkit
de  hade sjunkit

Future

jag skall sjunka
du  skall sjunka
han skall sjunka
vi  skall sjunka
ni  skall sjunka
de  skall sjunka

Future perfect

jag skall ha sjunkit
du  skall ha sjunkit
han skall ha sjunkit
vi  skall ha sjunkit
ni  skall ha sjunkit
de  skall ha sjunkit

Conjunctive

Present

jag må sjunka
du  må sjunka
han må sjunka
vi  må sjunka
ni  må sjunka
de  må sjunka

Present

jag må ha sjunkit
du  må ha sjunkit
han må ha sjunkit
vi  må ha sjunkit
ni  må ha sjunkit
de  må ha sjunkit

Past

jag skulle sjunka
du  skulle sjunka
han skulle sjunka
vi  skulle sjunka
ni  skulle sjunka
de  skulle sjunka

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle sjunka
du  skulle sjunka
han skulle sjunka
vi  skulle sjunka
ni  skulle sjunka
de  skulle sjunka

Perfect

jag skulle ha sjunkit
du  skulle ha sjunkit
han skulle ha sjunkit
vi  skulle ha sjunkit
ni  skulle ha sjunkit
de  skulle ha sjunkit

Imperative


du  sjunk

vi  Låt oss sjunka
ni  sjunk

Etymology

Translations

Swedish verb "sjunka"

Descend into liquid, etc

1 translations found.

sjunka

SJUNKA ~ ʃuŋ³ka² v. -er, sjönk ~ /öNk4, äv. (numerabl. arkaiserande, i vitter stil, l. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sank ~sAN4k, sjönko ~/öN3kO2, sjunkit ~/uN3kit2, sjunken ~/uN3ken2, förr äv. -te, -t, -t; förr äv. SJUCKA, v. -er, sjöck, sjuckit, sucken ( pr. ind. sg. sinker AXELSON K12Tid 314 (i handl. fr. 1711; möjl. felaktigt för siunker). sjucker (siu-) BOLAVI 6 a (1578), SAHLSTEDT (1773). sjunker (siu-) Psalt. 69: 15 (öv. 1536 osv. sunker TRIEWALD Konst. 20, 21 (1734). – ipf. ind. sg. sack Dom. 4: 21 (Bib. 1541). sank G1R 12: 240 (1539: nidsanck), ÖSTERGREN (1938; angivet ss. förekommande "skönl. ngn gång"). sjunkte (siu-) HIÄRNE 2Anl. 169 (1706), Posten 1769, s. 891. sjöck SAHLSTEDT (1773), DALIN (1854; angivet ss. vard.). sjönk (siö-) Ordb. SCHULTZE 4145 (c. 1755) osv. sånk Suml. BUREUS 26(c. 1600), KKD 5: 123 (1710). sönk Sprachm. GIESE 1–3: 284 (1730), LUNDELL299 (1893). – ipf. ind. pl. sjönko WESTE (1807) osv. sunko (-e) Psalt. 46: 3 (Bib. 1541), DALIN (1854; angivet ss. föråldrat). sönko LIND (1749), SvSpr. SCHILLER 191 (1859).– ipf. konj. sjönke SvGr. SAHLSTEDT 70 (1769) osv. sunke ARVIDI 80 (1651). sönke PDAATTERBOM i PoetK 1820, 2: 173, SvSpr. BOIVIE 242, Bil. (1834). – sup. sjuckit SAHLSTEDT (1773), DALIN (1854; angivet ss. vard.). sjunkit (siu-, -et) Bel. CHRONANDER H 8 a (1649) osv. sjunkt Ljungbl. TOPELIUS 236 (1860; i rimställning). sunkit (-et, -itt) Läk. OMARTINI 26 (c. 1600), SvSpr. SCHILLER 191 (1859). – p. pf. sjunken (siu-, skju-, -in) BtÅboH I. 6: 203 (1633: nedsiunken) osv. sjunkt (siu-) Resa OSBECK 283 (1752, 1757), Fielding EKELUND 221 (1765: Insiunkte, pl.). suckin Röthm. ULLENIUS § 30 (1730: hopsuckin). sunken (-in) nidersunckne), (1539: 12: 221 G1RSvSpr. SCHILLER 191 (1859)). vbalsbst. -ANDE, -NING (numeraföreträdesvis i fackspr. o. ss. senare led i ssgr); -ARE (se avledn.). (sjunk- (schu-, siu-, siw-, skiu-) 1526 osv. sjuck- (siu-) 1541 (: bortsiucka) – 1854)
[ fsv. siunka, sv. dial. sjunka, sinka, sjucka; jfr fd. siunkæ (d. synke), fvn. søkkva, nor. synke, søkke, got. sigqan, fsax. sinkan (mlt., lt. sinken), mnl. sinken (holl. zinken), fht. sinkan (mht., t. sinken), ags. sincan (eng. sink); till den avljudande stam som äv. föreligger i SANK, adj. – Jfr SACKA v.¹, SÄNKA]

More information and the source for the information: SAOB