Swedish: sjunga

Swedish verb 'sjunga' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: sjunga
Supine: sjungit
Gerund: sjungande

Indicative

Present

jag sjunger
du  sjunger
han sjunger
vi  sjunger
ni  sjunger
de  sjunger

Perfect

jag har sjungit
du  har sjungit
han har sjungit
vi  har sjungit
ni  har sjungit
de  har sjungit

Past

jag sjöng
du  sjöng
han sjöng
vi  sjöng
ni  sjöng
de  sjöng

Pluperfect

jag hade sjungit
du  hade sjungit
han hade sjungit
vi  hade sjungit
ni  hade sjungit
de  hade sjungit

Future

jag skall sjunga
du  skall sjunga
han skall sjunga
vi  skall sjunga
ni  skall sjunga
de  skall sjunga

Future perfect

jag skall ha sjungit
du  skall ha sjungit
han skall ha sjungit
vi  skall ha sjungit
ni  skall ha sjungit
de  skall ha sjungit

Conjunctive

Present

jag må sjunga
du  må sjunga
han må sjunga
vi  må sjunga
ni  må sjunga
de  må sjunga

Present

jag må ha sjungit
du  må ha sjungit
han må ha sjungit
vi  må ha sjungit
ni  må ha sjungit
de  må ha sjungit

Past

jag skulle sjunga
du  skulle sjunga
han skulle sjunga
vi  skulle sjunga
ni  skulle sjunga
de  skulle sjunga

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle sjunga
du  skulle sjunga
han skulle sjunga
vi  skulle sjunga
ni  skulle sjunga
de  skulle sjunga

Perfect

jag skulle ha sjungit
du  skulle ha sjungit
han skulle ha sjungit
vi  skulle ha sjungit
ni  skulle ha sjungit
de  skulle ha sjungit

Imperative


du  sjung

vi  Låt oss sjunga
ni  sjung

Etymology

Translations

Swedish verb "sjunga"

To produce harmonious sounds with one’s voice

1 translations found.

sjunga

SJUNGA ʃun³a², v. -er, sjöng ~/öN4 l. (numera bl. i vitter stil, arkaiserande, o. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sang ~sAN4 sjöngo ~/öN3O2, sjungit ~/uN3it2, sjungen ~/uN3en2, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ipf. -de, sup. -t, förr äv. ipf. -ade, p. pf. -ad. ( inf. o. pr. ind. pl. sjunga (siu-, siw-) 1Kor. 14: 15 (NT 1526) osv. – pr. ind. sg. akt. sjunger (siu-) Syr. 32: 4 (öv. 1536) osv. skiungier TbLödöse 335 (1594). – pr. sg. pass. sjunges (siu-) G1R 4: 174 (1527) osv. sjungs (siu-) (SVS) NORDENFLYCHT 2:43 (1750) osv. – ipf. ind. sg. sang GUSTAF II ADOLF 101 (1622). ÖSTERGREN (1938). sjungade VinkällRSthm 1585. sjungde (siu-, sjw-) Bref EKEBLAD 2: 226 (1660: siungdes; pass.), 1Saml. 1–6: 365 (1774). sjöng (siö-) Skrifs. HOF 178 (1753) osv. sung KultInt. HALL 86 (i handl. fr. 1638). sång (song Psalt. 7: 1 (öv. 1536), SAD 1: 465 (1787). söng EcclSaml. WALLQUIST 1–4: 49 (1693: söngs; pass.), LUNDELL (1893). – ipf. ind. pl. sjungde (siu-) RelCur. 319 (1682), IndSold. QUENNERSTEDT 38 (1887). sjungo (siu-, siw-) Upp. 5: 9 (NT 1526), GHT 1939, nr 273, s. 7. sjöngo (siö-, -e) CritSaml. SAHLSTEDT 221 (1759) osv. sungo (-e) 2Krön. 5: 12 (Bib. 1541), SvSpr. SCHILLER 107 (1855). sångo Os. SCHRODERUS III. 1: 370 (1635), Zaletta HESSELIUS 21 (1740). söngo Siönödzl. EKMAN 171 (1680), Gryn. ROOS 25 (1894). – ipf. konj. sjönge SvSpr. BOIVIE 242, Bil. (1834) osv. sönge CJLOHMAN (1713) hos (SVS) RUNIUS 4: 297, SvSpr. BOIVIE 242, Bil. (1834). – sup. sjungit (siu-, -et) LykkoPris A 2 b (1689) osv. sjungt (SVS) KELLGREN 6: 41 (1775), Dikt. RYDBERG 2: 48 (1891). sungit (-et Luk. 7: 32 (NT 1526), SvSpr. SCHILLER 191 (1859). – p. pf. sjungad Visb. 3: 557 (c. 1575). sjungen (siu-, -in) SynodA 1: 13 (1607: siunget, n.) osv. songen Visb. 1: 197 (c. 1620). sungen (-in) G1R 8: 296 (1533: vtsungett, n.), SvSpr. SCHILLER 191 (1859)). vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -NING (numera nästan bl. ss. senare led i ssgr, OPETRI 1: 364 (1528). ÖSTERGREN (1938; ss. enkelt ord angivet ss. sälls.)); -ARE, -ERSKA, se avledn.; jfr SJUNG.
[ fsv. siunga; liksom fd. siungæ, synghæ (d. synge), fvn. syngva, nor. synge, got. siggwan, mnl. singen (holl. zingen), fht. singan (t. singen), feng. singan (eng. sing) av en germansk stan singw-, som äv. (med avljud) föreligger i SÅNG]

More information and the source for the information: SAOB