Swedish: sitta

Swedish verb 'sitta' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: sitta
Supine: suttit; setat
Gerund: sittande

Indicative

Present

jag sitter
du  sitter
han sitter
vi  sitter
ni  sitter
de  sitter

Perfect

jag har suttit; setat
du  har suttit; setat
han har suttit; setat
vi  har suttit; setat
ni  har suttit; setat
de  har suttit; setat

Past

jag satt
du  satt
han satt
vi  satt
ni  satt
de  satt

Pluperfect

jag hade suttit; setat
du  hade suttit; setat
han hade suttit; setat
vi  hade suttit; setat
ni  hade suttit; setat
de  hade suttit; setat

Future

jag skall sitta
du  skall sitta
han skall sitta
vi  skall sitta
ni  skall sitta
de  skall sitta

Future perfect

jag skall ha suttit; setat
du  skall ha suttit; setat
han skall ha suttit; setat
vi  skall ha suttit; setat
ni  skall ha suttit; setat
de  skall ha suttit; setat

Conjunctive

Present

jag må sitta
du  må sitta
han må sitta
vi  må sitta
ni  må sitta
de  må sitta

Present

jag må ha suttit; setat
du  må ha suttit; setat
han må ha suttit; setat
vi  må ha suttit; setat
ni  må ha suttit; setat
de  må ha suttit; setat

Past

jag skulle sitta
du  skulle sitta
han skulle sitta
vi  skulle sitta
ni  skulle sitta
de  skulle sitta

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle sitta
du  skulle sitta
han skulle sitta
vi  skulle sitta
ni  skulle sitta
de  skulle sitta

Perfect

jag skulle ha suttit; setat
du  skulle ha suttit; setat
han skulle ha suttit; setat
vi  skulle ha suttit; setat
ni  skulle ha suttit; setat
de  skulle ha suttit; setat

Imperative


du  sitt

vi  Låt oss sitta
ni  sitt

Etymology

Translations

Swedish verb "sitta"

Occupy a place

  • English: be.

Of a person, be in a position in which the upper body is upright and the legs are supported

  • English: sit.

Of an object: occupy a given position permanently

  • English: sit.

To be a member of a deliberative body

  • English: sit.

4 translations found.

sitta

SITTA sit³a², v. -er, satt ~sAt4, sutto ~su3tO2, äv. (numera bl., föga br., i ålderdomligt spr.) suto ~sU3tO2, suttit ~sut3it2, äv. setat ~se3tAt2 l. (numera bl., föga br., i ålderdomligt spr.) sutit ~sU3tit2, sutten ~sut3en2, äv. (numera bl., föga br., i ålderdomligt spr.) suten ~sU3ten2. 1:o Hos LOW (1889) uppges, att ipf. ind. sg. i ovårdat sthmsspr. uttalas med kort å-ljud
[jfr sv. dial. sått.]
2:o P. pf. förekommer numera nästan bl. i bet. 1 s o. ss. senare led i ssgr. 3:o Former av verbet sitta ha stundom ersatt motsv. former av verbet sätta, t. ex.: Hon hafuer wnt gården till Samuel sin mågh för dätt sättet skull, at medh tijden, det skulle så trängia wille hon på sijn gamble dagar, sitia sigh in medh honom. EkenäsDomb. 1: 246 (1659). Se härom närmare under SÄTTA. ( pr. ind. sg. pass. sittes Lag 1734, s. 340 (: försittes) osv. sitts Phosph. 1813, s. 205 (: besitts) osv. ipf. ind. sg. saadh UpplDomb. 5: 193 (1599). saat ArbogaTb. 3: 346 (1525), Es. BALCK 37 (1603). saatt HH 20: 174 (c. 1585). sat G1R 2: 135 (1525), LIND (1738). satt HSH 23: 12 (1525) osv. såt Vitt. LEYONCRONA 139 (c. 1685), KKD 5: 215 (1711). sått Wivallius SCHÜCK 1: 70 (i handl. fr. 1632; med pluralt subj.), LUCIDOR (SVS) 41 (c. 1670), LIND 1: 1427 (1749); jfr anm. 1:o ovan. ipf. ind. pl. saato (-e) SthmSkotteb. 3: 188 (1521), G1R 3: 217 (1526). saatto (-e) UpplDomb. 3: 83 (1530). satiom, 1 pers. ArbogaTb. 3: 334 (1522). sato (-e) JönkTb. 113 (1526), BtFinlH 2: 164 (1552). satte UpplDomb. 3: 108 (1541), Theatr. FERNANDER 127 (1695). sotho (-e) UpplDomb. 3: 109 (1541), 3SthmTb. 7: 2 (1608). sotto (-a) BtFinlH 2: 1 (1537), HFinlÖ 3992 (c. 1730). suto (-e) HH XXIII. 1: 277 (1563; enligt senare avskrift), GävleTb. 82 (1634, Lotus GYLLENSTEN 57 (1966). sutto (-e) Urs. SCHRODERUS E 2 a (1626: besutte) osv. såtje TbLödöse 83 (1588). såto (-e) Mat. 14: 9 (NT 1+1526), Modersm. NORDVALL 74 (1863). såtto (-e) Kr. OPETRI 225 (c. 1540), CAEHRENSVÄRD Brev 1: 120 (1787). sååthe UpplDomb. 7: 23 (1548). sååtte UpplDomb. 7: 3 (1545), Därs. 75 (1554). ipf. konj. sotte PRYTZ G1 H 4 a (1621), RUDBECKIUS Luther Cat. 29 (1667). sute Minn. ATTERBOM 533 (1818), LARSSON I BY SistKärv. 42 (1914; i rimställning. suto, sg. Dikt. WIVALLIUS 87 (1632), G1 CELSIUS 2: 326 (1753). sutte 2RARP 20: 60 (1760) osv. såte G1R 8: 272 (1533), Modersm. NORDVALL 74 (1863). såto, sg. SvOrds. B 6 a (1604), KKD 2: 247 (1718). såtte RONDELETIUS 22 (1614), AV MURENIUS 109 (c. 1644), ;1713 (36 § Dav. SWEDBERG pl- såtto RÅLAMB 4: 8 (1690; pl.). sup. seetat Bref RUDBECK 13 (1662). setat (-adt) Wivallius SCHÜCK 1: 165 i handl. fr. 1631) osv. setet (-edh, -ett) Tb. OPETRI 42 (1524), TbLödöse 22 (1587). setit (-iit) JönkTb. 111 (1525), TbLödöse 484 (1601: wtsethit). settat (-adt) Resa WILLMAN 210 (1667), CJ CRUSENSTOLPE 1: 142 (1845). settet RA I. 1: 516 (1547), HovförtärSthm 1726, s. 472. -siettiath TbLödöse 265 (1592: fförsiettiath). sijttidtt G1R 27: 170 (1557). sitit (-id, -itt) G1R 1: 51 (1523), ConsAcAboP 3: 42 (1655). sitt G1R 24: 371 (1554). sittat (-att) CAEHRENSVÄRD (1789) hos WARBURG Ehrensvärd 208, Bref WENNERBERG 2: 113 (1852). sittet (-e, -ed, -edt G1R 4: 35 (1527: besitthet), Bref EKEBLAD 1: 343 (1654; rättat efter hskr.). sittiatt 3SthmTb. 5: 378 (1604). sitit (-id, -idt, -idtt, -iidt, -itt) G1R 3: 295 (1526), RannsaknAntikv. I. 1: 117 (1667). -sottid UpplDomb. 5: 157 (1594: vdsottid). sutet (-edh, -edt, -ett) HH XIII. 1: 143 (1564), VDAkt. 1735, nr 387 (: widsutet). sutit (-sudt-, -idt, -itt) HH XIII. 1: 143 (1564), ÖSTERGREN (1938). sutat ÄLivrustk. CEDERSTRÖM o. MALMBORG 5 (i handl. fr. 1683), LINNÉ Bref I. 3: 331 (1771). suttet (-e, -edt, -ett) HH XIII. 1: 49 (1562), VDP 1691, s. 992. suttit (-i, -idt, -itt) RA I. 1: 369 (1544; enlig senare avskrift), SkinnkamRSthm 1552 A, s. 23, osv. -szitzied G1R 8: 171 (1533: forszitied). såtat HusgKamRSthm 1724–26, s. 1128 sätat (-adt) Weise 121, 190(1697). sättat Weise 42 (1697. sättet KKD 7: 295 (c. 1725). sättie BtHforsH 1: 32 (1594). p. pf. -sattne, pl. SUFinlH 1: 169 (1601: fulsattne, pl.; sannol. felaktigt för fulsätne). -setin Kr. OPETRI 90 (c. 1540: besetin), Jes. 57: 15 (Bib. 1618: besetne, sg. best.); jfr Arndt MURÆUS 4: 19 (1648). -setten (-in) G1R 8: 221 (1533: besettna, pl.), SUFinlH 2: 315 (1607: fulsetten). -sitin G1R 2: 61 (1525: besithna, pl.), Jes. 57: 15 (Bib. 1703: besitne, sg. best.); jfr NOHRBORG 1061 (c. 1765). sitten (-in) OPETRI 1: 75 (1526: besitten), i bet.; 1614 handl. fr. i 219 ( G2A WIDEKINDI 2 m, Lagerfelt Manifest. O 4 a (1644; i bet. 2 m, VERELIUS 83 (1681: Besittin). suten (-in) KalmPriv. 1620. s. 46 (i bet. 2 m, SvSpr. SCHILLER 202 (1859), Malm DIDRING 2: 67 (1915: försuten). sutten (-in) AOXENSTIERNA 2: 224 (1615: besutten), Därs. 619 (1624; i bet. 2 m, ArbT 1947, nr 214, s. 4 (i bet. 1 a, osv. Ordspr. HOLM 285 (1964: suttet, n. sg.; i bet. 1

More information and the source for the information: SAOB