Swedish, all forms: rida

Swedish, all forms verb 'rida' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: rida
Supine: ridit
Gerund: ridande

Indicative

Present

jagrider
durider
han;honrider
virider
nirider
derider

Perfect

jaghar ridit
duhar ridit
han;honhar ridit
vihar ridit
nihar ridit
dehar ridit

Past

jagred
dured
han;honred
vired
nired
dered

Pluperfect

jaghade ridit
duhade ridit
han;honhade ridit
vihade ridit
nihade ridit
dehade ridit

Future

jagskall rida
duskall rida
han;honskall rida
viskall rida
niskall rida
deskall rida

Future perfect

jagskall ha ridit
duskall ha ridit
han;honskall ha ridit
viskall ha ridit
niskall ha ridit
deskall ha ridit

Conjunctive

Present

jagmå rida
dumå rida
han;honmå rida
vimå rida
nimå rida
demå rida

Present

jagmå ha ridit
dumå ha ridit
han;honmå ha ridit
vimå ha ridit
nimå ha ridit
demå ha ridit

Past

jagskulle rida
duskulle rida
han;honskulle rida
viskulle rida
niskulle rida
deskulle rida

Pluperfect

jagskulle ha ridit
duskulle ha ridit
han;honskulle ha ridit
viskulle ha ridit
niskulle ha ridit
deskulle ha ridit

Conditional

Present

jagskulle rida
duskulle rida
han;honskulle rida
viskulle rida
niskulle rida
deskulle rida

Perfect

jagskulle ha ridit
duskulle ha ridit
han;honskulle ha ridit
viskulle ha ridit
niskulle ha ridit
deskulle ha ridit

Imperative

durid
viLåt oss rida
nirid

Translations

Swedish verb "rida"

Horse, bicycle

To transport oneself by sitting on and directing a horse, bicycle etc.

2 translations found.

Etymology

Additional Information

rida
färdas till häst
[A rider ((på) x)]

Engelsk översättning
ride

Stående uttryck

rida på (orden) ("märka ord")---cavil, quibble ("take up someone's words")

Sammansättningar/avledningar

ridhäst -en---saddle (riding) horse

rida

RIDA ri³da², v. -er ⁴⁰, red re⁴d, redo re³dω², ridit ri³dit², riden ri³den² ( pr. ind. se. rider 3Mos. 15: 9 (Bib. 1541) osv. rir (ri'r) (SVS) DAHLSTIERNA 167 (c. 1700), (SVS) RUNIUS 2: 89 (1711). – imper. sg. rid SvOrds. C 1 a 1604 osv. rij UrkFinlÖ I. 1: 31 ( c. 1600). – ipf. ind. sg. red (-ee-) Kr. OPETRI 125 ( c. 1540) osv. ree Tidfördrijf B 6 a ( c. 1695). – ipf. ind. pl. redo (rede) G1R 1: 223 1524 osv. ridde HammarkDomb. 14/2 1610. rido (ride) Kr. OPETRI 79 (c. 1540). VERELIUS 167 1681. – sup. redit TbLödöse 70 1587, Bref LINNÉ I. 1: 54 (1749). reytt BtFinlH 2: 60 1548. ridit BtFinlH 2: 141 1558 osv. rittid OxBr. 6: 19 1627. – p. pf. reden SVARTG1 44 (1561: redne, pl.), SabbRo SWEDBERG 22 (1700, 1710). riden HTSkån. 1: 195 1658 osv.) . ( ri- (-ij-) c. 1580 (: rijande)– 1730. rid- (-ii- m. m.) 1524 osv. ridt- i ssgr 1543 (: ridtswerdt) – 1578 (: ridtsadler). ritt- i ssg 1578 (: Rittsuerdter); jfr anm. sp. 1736. ry- 1558 (: rythy) – 1668 (: ryande)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, HELSINGIUS Cc 1 h (1587)), -ERI (se avledn.), -NING; -ARE, -ERSKA, se avledn.; jfr RITT sbst.¹
[fsv. riþa; motsv. fdan. o. dan. ride, isl. riða (nor. ri(de)), fsax. rīdan (mit., It. riden) mm. rīden (holl. rijden) fht. rītan (t. reiten), feng. rīdan (eng. ride); besläktat med iriska riadaim, jag rider, samt (det från galliska lånade) lat. raeda, (res)vagn; möjl. till roten i sanskr. rītīh, ström m. m. (se RILLA, sbst.); grundbet. synes vara: befinna sig i rörelse, färdas (i allm.), varur utvecklat sig bet.: rida, emedan ridhästen i gammal tid var det vanligaste fortskaffningsmedlet. – Jfr GRE, adj. o. v., PÄRT, sbst.¹, RED, sbst.¹, REDA, adj. o. v.³, RIDDARE, RIDER m. fl.]
A befinna sig i svängande (pändlande) l. gungande rörelse.

More information and the source for the information: SAOB