Swedish: rida

Swedish verb 'rida' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: rida
Supine: ridit
Gerund: ridande

Indicative

Present

jag rider
du  rider
han rider
vi  rider
ni  rider
de  rider

Perfect

jag har ridit
du  har ridit
han har ridit
vi  har ridit
ni  har ridit
de  har ridit

Past

jag red
du  red
han red
vi  red
ni  red
de  red

Pluperfect

jag hade ridit
du  hade ridit
han hade ridit
vi  hade ridit
ni  hade ridit
de  hade ridit

Future

jag skall rida
du  skall rida
han skall rida
vi  skall rida
ni  skall rida
de  skall rida

Future perfect

jag skall ha ridit
du  skall ha ridit
han skall ha ridit
vi  skall ha ridit
ni  skall ha ridit
de  skall ha ridit

Conjunctive

Present

jag må rida
du  må rida
han må rida
vi  må rida
ni  må rida
de  må rida

Present

jag må ha ridit
du  må ha ridit
han må ha ridit
vi  må ha ridit
ni  må ha ridit
de  må ha ridit

Past

jag skulle rida
du  skulle rida
han skulle rida
vi  skulle rida
ni  skulle rida
de  skulle rida

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle rida
du  skulle rida
han skulle rida
vi  skulle rida
ni  skulle rida
de  skulle rida

Perfect

jag skulle ha ridit
du  skulle ha ridit
han skulle ha ridit
vi  skulle ha ridit
ni  skulle ha ridit
de  skulle ha ridit

Imperative


du  rid

vi  Låt oss rida
ni  rid

Etymology

Translations

Swedish verb "rida"

Horse, bicycle

To transport oneself by sitting on and directing a horse, bicycle etc.

2 translations found.

rida

RIDA ri³da², v. -er ⁴⁰, red re⁴d, redo re³dω², ridit ri³dit², riden ri³den² ( pr. ind. se. rider 3Mos. 15: 9 (Bib. 1541) osv. rir (ri'r) (SVS) DAHLSTIERNA 167 (c. 1700), (SVS) RUNIUS 2: 89 (1711). – imper. sg. rid SvOrds. C 1 a 1604 osv. rij UrkFinlÖ I. 1: 31 ( c. 1600). – ipf. ind. sg. red (-ee-) Kr. OPETRI 125 ( c. 1540) osv. ree Tidfördrijf B 6 a ( c. 1695). – ipf. ind. pl. redo (rede) G1R 1: 223 1524 osv. ridde HammarkDomb. 14/2 1610. rido (ride) Kr. OPETRI 79 (c. 1540). VERELIUS 167 1681. – sup. redit TbLödöse 70 1587, Bref LINNÉ I. 1: 54 (1749). reytt BtFinlH 2: 60 1548. ridit BtFinlH 2: 141 1558 osv. rittid OxBr. 6: 19 1627. – p. pf. reden SVARTG1 44 (1561: redne, pl.), SabbRo SWEDBERG 22 (1700, 1710). riden HTSkån. 1: 195 1658 osv.) . ( ri- (-ij-) c. 1580 (: rijande)– 1730. rid- (-ii- m. m.) 1524 osv. ridt- i ssgr 1543 (: ridtswerdt) – 1578 (: ridtsadler). ritt- i ssg 1578 (: Rittsuerdter); jfr anm. sp. 1736. ry- 1558 (: rythy) – 1668 (: ryande)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, HELSINGIUS Cc 1 h (1587)), -ERI (se avledn.), -NING; -ARE, -ERSKA, se avledn.; jfr RITT sbst.¹
[fsv. riþa; motsv. fdan. o. dan. ride, isl. riða (nor. ri(de)), fsax. rīdan (mit., It. riden) mm. rīden (holl. rijden) fht. rītan (t. reiten), feng. rīdan (eng. ride); besläktat med iriska riadaim, jag rider, samt (det från galliska lånade) lat. raeda, (res)vagn; möjl. till roten i sanskr. rītīh, ström m. m. (se RILLA, sbst.); grundbet. synes vara: befinna sig i rörelse, färdas (i allm.), varur utvecklat sig bet.: rida, emedan ridhästen i gammal tid var det vanligaste fortskaffningsmedlet. – Jfr GRE, adj. o. v., PÄRT, sbst.¹, RED, sbst.¹, REDA, adj. o. v.³, RIDDARE, RIDER m. fl.]
A befinna sig i svängande (pändlande) l. gungande rörelse.

More information and the source for the information: SAOB