Swedish, all forms: påstå

Swedish, all forms verb 'påstå' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: påstå
Supine: påstått
Gerund: påstående

Indicative

Present

jagpåstår
dupåstår
han;honpåstår
vipåstår
nipåstår
depåstår

Perfect

jaghar påstått
duhar påstått
han;honhar påstått
vihar påstått
nihar påstått
dehar påstått

Past

jagpåstod
dupåstod
han;honpåstod
vipåstod
nipåstod
depåstod

Pluperfect

jaghade påstått
duhade påstått
han;honhade påstått
vihade påstått
nihade påstått
dehade påstått

Future

jagskall påstå
duskall påstå
han;honskall påstå
viskall påstå
niskall påstå
deskall påstå

Future perfect

jagskall ha påstått
duskall ha påstått
han;honskall ha påstått
viskall ha påstått
niskall ha påstått
deskall ha påstått

Conjunctive

Present

jagmå påstå
dumå påstå
han;honmå påstå
vimå påstå
nimå påstå
demå påstå

Present

jagmå ha påstått
dumå ha påstått
han;honmå ha påstått
vimå ha påstått
nimå ha påstått
demå ha påstått

Past

jagskulle påstå
duskulle påstå
han;honskulle påstå
viskulle påstå
niskulle påstå
deskulle påstå

Pluperfect

jagskulle ha påstått
duskulle ha påstått
han;honskulle ha påstått
viskulle ha påstått
niskulle ha påstått
deskulle ha påstått

Conditional

Present

jagskulle påstå
duskulle påstå
han;honskulle påstå
viskulle påstå
niskulle påstå
deskulle påstå

Perfect

jagskulle ha påstått
duskulle ha påstått
han;honskulle ha påstått
viskulle ha påstått
niskulle ha påstått
deskulle ha påstått

Imperative

dupåstå
viLåt oss påstå
nipåstå

Etymology

Additional Information

påstå
yttra som ett faktum
[A påstår att + SATS; A påstår sig + INF]

Engelsk översättning
say, state

Exempel

han påstår att cykeln var trasig---he says the cycle was broken
hon påstår sig ha lagat den---she says she has mended it
den påstådde medbrottslingen---the alleged accomplice

påstå

PÅSTÅ på³~stå², förr äv. PÅSTÅNDA, v. -står, -stod, -stodo, -stått, -stådd ((†) -stånden GotlArk. 1929, s. 35 (1663; i bet. II 1 b) ); se för övr. STÅ. vbalsbst. -ELSE (†, VRP 28/2 1732 (i bet. I 3, om yrkande), LIND 1: 55 (1749; i bet. I 2)), -ENDE (se d. o.); -ARE (tillf., DN(A) 1950, nr 338, s. 4 (i bet. I 4) ). ( paa-1524. på- 1534 osv.)
[jfr fd. paastande, dan. o. nor. påstd; av PÅ o. STÅ]
[PÅSTÅ I]
I) . tr., stundom äv. abs.
[PÅSTÅ I.1]
1) () till 4PÅ I c, II 2 a; bildl.: stå l. stödja sig på (ngt); särsk. i uttr. ha(va) ngt (att) på- stå, ha ngt att stå l. stödja sig på, stundom närmande sig 2 o. övergående i bet.: ha ngt att försvara l. kämpa för.
(Du skall icke börja disputera med prästen) medh mindre tu hafwer en godh Grund påstå. KonFörähr. SCHRODERUS 53 a 1606. (En människa bör) altijd så ställa sig, .. at hon altijd hafwer en god saak at påstå, så må hon then wäl förswara. KonReg. RUDBECKIUS 144 (1615). Såsom man då inge bindande skähl hadhe at påståå, hafwer man (osv.). BtFinlH 2: 348 (1670). Just. SCHMEDEMAN 1324 (1692). – särsk.

More information and the source for the information: SAOB