Swedish: påstå

Swedish verb 'påstå' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: påstå
Supine: påstått
Gerund: påstående

Indicative

Present

jag påstår
du  påstår
han påstår
vi  påstår
ni  påstår
de  påstår

Perfect

jag har påstått
du  har påstått
han har påstått
vi  har påstått
ni  har påstått
de  har påstått

Past

jag påstod
du  påstod
han påstod
vi  påstod
ni  påstod
de  påstod

Pluperfect

jag hade påstått
du  hade påstått
han hade påstått
vi  hade påstått
ni  hade påstått
de  hade påstått

Future

jag skall påstå
du  skall påstå
han skall påstå
vi  skall påstå
ni  skall påstå
de  skall påstå

Future perfect

jag skall ha påstått
du  skall ha påstått
han skall ha påstått
vi  skall ha påstått
ni  skall ha påstått
de  skall ha påstått

Conjunctive

Present

jag må påstå
du  må påstå
han må påstå
vi  må påstå
ni  må påstå
de  må påstå

Present

jag må ha påstått
du  må ha påstått
han må ha påstått
vi  må ha påstått
ni  må ha påstått
de  må ha påstått

Past

jag skulle påstå
du  skulle påstå
han skulle påstå
vi  skulle påstå
ni  skulle påstå
de  skulle påstå

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle påstå
du  skulle påstå
han skulle påstå
vi  skulle påstå
ni  skulle påstå
de  skulle påstå

Perfect

jag skulle ha påstått
du  skulle ha påstått
han skulle ha påstått
vi  skulle ha påstått
ni  skulle ha påstått
de  skulle ha påstått

Imperative


du  påstå

vi  Låt oss påstå
ni  påstå

Etymology

påstå

PÅSTÅ på³~stå², förr äv. PÅSTÅNDA, v. -står, -stod, -stodo, -stått, -stådd ((†) -stånden GotlArk. 1929, s. 35 (1663; i bet. II 1 b) ); se för övr. STÅ. vbalsbst. -ELSE (†, VRP 28/2 1732 (i bet. I 3, om yrkande), LIND 1: 55 (1749; i bet. I 2)), -ENDE (se d. o.); -ARE (tillf., DN(A) 1950, nr 338, s. 4 (i bet. I 4) ). ( paa-1524. på- 1534 osv.)
[jfr fd. paastande, dan. o. nor. påstd; av PÅ o. STÅ]
[PÅSTÅ I]
I) . tr., stundom äv. abs.
[PÅSTÅ I.1]
1) () till 4PÅ I c, II 2 a; bildl.: stå l. stödja sig på (ngt); särsk. i uttr. ha(va) ngt (att) på- stå, ha ngt att stå l. stödja sig på, stundom närmande sig 2 o. övergående i bet.: ha ngt att försvara l. kämpa för.
(Du skall icke börja disputera med prästen) medh mindre tu hafwer en godh Grund påstå. KonFörähr. SCHRODERUS 53 a 1606. (En människa bör) altijd så ställa sig, .. at hon altijd hafwer en god saak at påstå, så må hon then wäl förswara. KonReg. RUDBECKIUS 144 (1615). Såsom man då inge bindande skähl hadhe at påståå, hafwer man (osv.). BtFinlH 2: 348 (1670). Just. SCHMEDEMAN 1324 (1692). – särsk.

More information and the source for the information: SAOB