Swedish: må

Swedish verb 'må' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive:
Supine: mått
Gerund: mående

Indicative

Present

jag ; mår
du  ; mår
han ; mår
vi  ; mår
ni  ; mår
de  ; mår

Perfect

jag har mått
du  har mått
han har mått
vi  har mått
ni  har mått
de  har mått

Past

jag måtte; mådde
du  måtte; mådde
han måtte; mådde
vi  måtte; mådde
ni  måtte; mådde
de  måtte; mådde

Pluperfect

jag hade mått
du  hade mått
han hade mått
vi  hade mått
ni  hade mått
de  hade mått

Future

jag skall må
du  skall må
han skall må
vi  skall må
ni  skall må
de  skall må

Future perfect

jag skall ha mått
du  skall ha mått
han skall ha mått
vi  skall ha mått
ni  skall ha mått
de  skall ha mått

Conjunctive

Present

jag må må
du  må må
han må må
vi  må må
ni  må må
de  må må

Present

jag må ha mått
du  må ha mått
han må ha mått
vi  må ha mått
ni  må ha mått
de  må ha mått

Past

jag skulle må
du  skulle må
han skulle må
vi  skulle må
ni  skulle må
de  skulle må

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle må
du  skulle må
han skulle må
vi  skulle må
ni  skulle må
de  skulle må

Perfect

jag skulle ha mått
du  skulle ha mått
han skulle ha mått
vi  skulle ha mått
ni  skulle ha mått
de  skulle ha mått

Imperative


du  

vi  Låt oss må
ni  

Etymology

må⁴, v.², mår, mådde mod³e², mått mot⁴. vbalsbst. -ENDE ((†), Brev BREMER 3: 382 (1855)); förr äv. MÅGA, v.² ( inf. o. pr. ind. pl. maa G1R 1: 141 (1523). må (måå) GlMat. 6: 22 (NT 1526), 3Förman. OPETRI D 7 b (1535) osv. måga Ordb. SCHULTZE 2998 (c. 1755). måge G1R 15: 117 (1543), Bref AOXENSTIERNA 4: 362 (1647). – pr. ind. sg. 2Sam. 18: 29 (Bib. 1541), Bref EKEBLAD 1: 275 1653; rättat efter hskr.). mår Suml. BUREUS 46 (c. 1600) osv. – pr. ind. sg. pass. mås Brev GEIJER 319 (1839) osv. – imper. sg. LIND (1738) osv. ipf. mådde Kr. LPETRI 62 (1559) osv. måtte (mo-) 4Mos. 11: 18 (Bib. 1541), VDAkt. 1690, nr 226. sup. måt NordTBB 1928, . 34 (1559), 2RARP 6: 602 (1731). mått FormPuerColl. C 5 b (1579) osv.)
[fsv. magha, befinna sig (väl), motsv. nor., isl. mega; eg. samma ord som MÅ, v.¹, men i böjningsavseende påvärkat av verb av typen NÅ o. BO]

More information and the source for the information: SAOB


Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

i fråga om (hälso)tillstånd: befinna sig el. känna sig (så el. så)
  • hur mo:r tu? (svar:) jɷ: mⱸn bra:, hur mo:r tu ʃⱸlv? (Borgå)
  • hu:r modd gambḷona? (Bötom)
  • hɷ mo:(r) dy ny fö ti:n? (Esse)
  • di mɷå:r tjokkt (:har det gott) (Närpes)
  • ti må:d rɷkɷt (:dåligt) (Purmo)
i uttr. må bra, befinna sig väl, känna sig frisk, ha det gott
  • han må:r so bra: som ⱸn broddbⱸssⱸ (Kyrkslätt)
  • må: bra: (Nagu)
  • sä:kärt a:r tom må:dd bra: ti: i Svärji ⱸtt tom a:r blivi ti: (:stannat där) (Strömfors)
i uttr. må illa, känna sig el. vara sjuk, vara illamående; äv. oeg. el. förbleknat
  • ja må:d so ill so ja motta ga å:si:dⱸs osta jöḷp ɷpp (:spy) (Björköby)

Se mer