Swedish: ljuga

Swedish verb 'ljuga' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: ljuga
Supine: ljugit
Gerund: ljugande

Indicative

Present

jag ljuger
du  ljuger
han ljuger
vi  ljuger
ni  ljuger
de  ljuger

Perfect

jag har ljugit
du  har ljugit
han har ljugit
vi  har ljugit
ni  har ljugit
de  har ljugit

Past

jag ljög
du  ljög
han ljög
vi  ljög
ni  ljög
de  ljög

Pluperfect

jag hade ljugit
du  hade ljugit
han hade ljugit
vi  hade ljugit
ni  hade ljugit
de  hade ljugit

Future

jag skall ljuga
du  skall ljuga
han skall ljuga
vi  skall ljuga
ni  skall ljuga
de  skall ljuga

Future perfect

jag skall ha ljugit
du  skall ha ljugit
han skall ha ljugit
vi  skall ha ljugit
ni  skall ha ljugit
de  skall ha ljugit

Conjunctive

Present

jag må ljuga
du  må ljuga
han må ljuga
vi  må ljuga
ni  må ljuga
de  må ljuga

Present

jag må ha ljugit
du  må ha ljugit
han må ha ljugit
vi  må ha ljugit
ni  må ha ljugit
de  må ha ljugit

Past

jag skulle ljuga
du  skulle ljuga
han skulle ljuga
vi  skulle ljuga
ni  skulle ljuga
de  skulle ljuga

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle ljuga
du  skulle ljuga
han skulle ljuga
vi  skulle ljuga
ni  skulle ljuga
de  skulle ljuga

Perfect

jag skulle ha ljugit
du  skulle ha ljugit
han skulle ha ljugit
vi  skulle ha ljugit
ni  skulle ha ljugit
de  skulle ha ljugit

Imperative


du  ljug

vi  Låt oss ljuga
ni  ljug

Etymology

Translations

Swedish verb "ljuga"

Tell an intentional untruth

  • English: lie.

1 translations found.

ljuga

LJUGA jɯ³ga², v. -er, ljög jø⁴g, ljögo jøgω², ljugit j³git², ljugen jɯ³gen² ( pr. ind. sg. ljuger (liug(h)-, livgh-) G1R 2: 248 1525 osv.; liugger Bt- ÅboH I. 6: 158 1634; löger Utböl. HÖGBERG 1: 14 (1912). pr. ind. sg. pass. ljuges (liugh-) Syr. 19: 15 (öv. 1586 osv.; ljugs (liu-, liv-) Syr. 19: 15 (Bib. 1541), NDikt. FRÖDING 128 1894. – ipf. ind. sg. ljugde (liu-) Ordb. SCHULTZE 2790 (c. 1755), Amor. ALMQVIST 315 (1822, 1839); ljög Försök COLLNÉR 78 1812 osv. lug VRP 1649, s. 419; lö(ö)g(h) Just. SCHMEDEMAN 8 1538, Olymp. NILSSON 149 1923; ipf. ind. pl. ljugde Kempis LILJESTRÅLE 196 (1798: beljugde), Nov. PALMBLAD 3: 114 (1817, 1841); ljögo SvSpr. BOIVIE 242 Bil. 1834 osv.; lugo (lughe, lughu) Psalt. 78: 36 (öv. 1536), Vitt. JGHALLMAN 33 (c. 1756); lögo SvMerc. 1764, s. 194, Folkb. BÄCKSTRÖM 1: 176 (1845). ipf. konj. ljöge SvSpr. BOIVIE 242 Bil. 1834 osv.; lug(h)e (lvghe) Clost. OPETRI D 3 b 1528, FORSIUS Fosz 378 1621; löge SvGr. SAHLSTEDT 69 1769, Skald. FRANZÉN 7: 5 1840. – sup. ljugit (-et) LIND 1738 osv.; logit (-et(t)) SkrGbgJub. 6: 24 1587, ConsEcclAboP 465 1660; lug(h)it (-edt, -et, -id, -ieth, -itt) Apg. 5: 4 (NT 1526), ADLERBETH FörslSAOB 1798; lugut ConsEcclAboP 341 1659. – p. pf. ljugd CatArb. MURBECK 6: 32 (c. 1750: beljugda, pl.); ljugen (liugh-) G1R 7: 493 (1530: beliughen) osv.; logen UrkFinlÖ 2: 118 (1593: förlogne, pl.); lug(h)en ( -in) G1R 2: 184 (1525: belughen), Ordb. SCHULTZE 2791 (c. 1755)). vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.); -ARE (se avledn.), -ERSKA (se avledn.).
[fsv. liugha; jfr dan. o. nor. lyve, isl. liúga, got. liugan, fsax. liogan, mnt., nnt. lēgen, fht. liogan (motsv. t. lügen) feng. leogan (motsv. eng. lie); till en ieur. rot leugh (jfr LÖGN, LÖNN, hemlighet o. d.). – Jfr BELJUGA, FÖRLJUGEN, LJUG]

More information and the source for the information: SAOB


ljuga

Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

i förb. med i: inbilla (ngn) ngt
  • karana jöug i: ⱸnna att ⱸ nɷ: sku bli: bⱸtär om ɷn sku gift sⱸ (Borgå)
i förb. med ihop: hitta på (lögner). ; med indir. obj
  • han smɷ:ḷ till o lyø:g mⱸ än lögd (Närpes)
i konstr. med på: osannfärdigt påstå ngt (om ngn)
  • så härrin byra på:stå: at dⱸm lø:g pɷ drⱸndjin (Vörå)
i ordspr
  • li:tⱸ ju:ga pri:där ta:l o li:tⱸ halta pri:där goŋg ()
  • li:tⱸ ju:ga pri:där ta:l o li:tⱸ halta pri:där goŋg (Borgå)
i samordn. med blocka el. kapa (3) el. kludda el. kolta el. pligga (v., 1), storljuga, ljuga o. skrodera
  • a koltar o ju:vär toḷi som ha:(r) varkⱸn ryø:tär ⱸlo fyø:tär (Malax)

Se mer