Swedish: ljuda

Swedish verb 'ljuda' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: ljuda
Supine: ljudit
Gerund: ljudande

Indicative

Present

jag ljuder
du  ljuder
han ljuder
vi  ljuder
ni  ljuder
de  ljuder

Perfect

jag har ljudit
du  har ljudit
han har ljudit
vi  har ljudit
ni  har ljudit
de  har ljudit

Past

jag ljöd
du  ljöd
han ljöd
vi  ljöd
ni  ljöd
de  ljöd

Pluperfect

jag hade ljudit
du  hade ljudit
han hade ljudit
vi  hade ljudit
ni  hade ljudit
de  hade ljudit

Future

jag skall ljuda
du  skall ljuda
han skall ljuda
vi  skall ljuda
ni  skall ljuda
de  skall ljuda

Future perfect

jag skall ha ljudit
du  skall ha ljudit
han skall ha ljudit
vi  skall ha ljudit
ni  skall ha ljudit
de  skall ha ljudit

Conjunctive

Present

jag må ljuda
du  må ljuda
han må ljuda
vi  må ljuda
ni  må ljuda
de  må ljuda

Present

jag må ha ljudit
du  må ha ljudit
han må ha ljudit
vi  må ha ljudit
ni  må ha ljudit
de  må ha ljudit

Past

jag skulle ljuda
du  skulle ljuda
han skulle ljuda
vi  skulle ljuda
ni  skulle ljuda
de  skulle ljuda

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle ljuda
du  skulle ljuda
han skulle ljuda
vi  skulle ljuda
ni  skulle ljuda
de  skulle ljuda

Perfect

jag skulle ha ljudit
du  skulle ha ljudit
han skulle ha ljudit
vi  skulle ha ljudit
ni  skulle ha ljudit
de  skulle ha ljudit

Imperative


du  ljud

vi  Låt oss ljuda
ni  ljud

Etymology

Translations

Swedish verb "ljuda"

To make (a specified sound)

  • English: go.

To produce a sound

2 translations found.

ljuda

LJUDA jɯ³da², v.¹ -er jɯ⁴der, ljöd jø⁴d, ljödo jø³dω², ljudit j³dit²; ljuden jɯ³den²; äv. (i poesi l. vitter stil, föga br.) -ade. vbalsbst. -ANDE: -ARE (se avledn.). ( inf. o. pr. ind. pl. ljuda (ju-, liu-, liw-, -dh-) 1Kor. 15: 2 (NT 1526 osv. lud(h)a G1R 3: 113 1526, BtFinlH 4: 179 (1563: förlude). – pr. ind. sg. ljuder (liu-) RP 7: 15 1639 osv. ljudar (ju-) LBÄ 33–35: 4 (1800; rimmande med Gudar), FriVärs FORSSLUND 63 (1908; rimmande med sommarbrudar). – ipf. ind. sg. ljudade LBÄ 2324: 156 1799, PT 1910, nr 3 A, s. 3. ljudde (liu-) HB 2: 349 1597 Gr. MOBERG 239 1815. ljöd SAHLSTEDT 1773 osv. – ipf. ind. pl.ljudade Brev CAEHRENSVÄRD 2: 6 1795, Reymont Bönd. WESTER 4: 32 1924. ljudde (lju-) UrkFinlÖ 2: 153 1647, RARP 12: 123 1675. ljödo (SVS) STAGNELIUS 1: 187 (c. 1815 osv. – sup. ljudat Irving RvW SJÖBERG 11 1827, LUNDELL (1593; poet., säll.). ljudit WESTE 1807 osv. liudt MÖLLER 1790, Gr. MOBERG 239 (1815). – p. pf. ljuden SSL RYDQVIST 1: 252 (1850). – Anm. Vissa äldr grammatici (Gr. TIÄLLMANN 212 1696 SvGr. SAHLSTEDT 62 (1769)) angiva för ipf. o. sup. formerna lydde resp. lydt)
[fsv. liudha, ludha; jfr d. lyde, isl. hljóda; dels avledn. av LJUD sbst.¹, dels av mnt. luden (varav formen luda); jfr fht. (h)lūten, t. läuten, lauten. – Jfr LJUDA, v.², LJUDAD, p. adj., -LJUDD, p. adj., LYDA, v.²]
jfr EFTER-, FÖR-, GEN-, ÅTER-LJUDA m. fl. HÖG-, MED-, SJÄLV-, VÄL-LJUDANDE, p. adj., m. fl.

More information and the source for the information: SAOB


ljuda

Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

uttala (ord) ljud för ljud vid läsövning efter ljudmetoden
  • tɷ jyɷdar oɷre:tt (Vörå)
vanl. impers.: avge ljud, höras, låta
  • tⱺ kḷⱺkkⱺn ha slajⱸ sⱺ ju:där ⱸ bakⱸtt (Houtskär)
  • om dɷ kḷappar i jɷllan o lⱸggär an ɷpp o nⱸ:r so jyɷdar ⱸ loŋga loŋga vⱸ:gar (Replot)
  • hⱸ ju:där int bra: om an rykstär (:rapar) vi matabɷ:rdi (Strömfors)
  • (i varggropen) va ⱸn stolppa mⱸ ⱸt krä:k som litⱸ ju:da (Tenala)
impers.: låta, förefalla
  • hⱸ ju:da nⱸstan som om an sku ⱸmn sⱸ tiba:ka (Borgå)
  • int ju:dar hⱸ som hⱸ sku hav ti djöra mⱸ hⱸ (Pernå)
impers.: höras, sägas, berättas
  • va ju:där ⱸ ⱸ byijinʼ? (Houtskär)

Se mer