Swedish: låta

Swedish verb 'låta' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: låta
Supine: låtit
Gerund: låtande

Indicative

Present

jag låter
du  låter
han låter
vi  låter
ni  låter
de  låter

Perfect

jag har låtit
du  har låtit
han har låtit
vi  har låtit
ni  har låtit
de  har låtit

Past

jag lät
du  lät
han lät
vi  lät
ni  lät
de  lät

Pluperfect

jag hade låtit
du  hade låtit
han hade låtit
vi  hade låtit
ni  hade låtit
de  hade låtit

Future

jag skall låta
du  skall låta
han skall låta
vi  skall låta
ni  skall låta
de  skall låta

Future perfect

jag skall ha låtit
du  skall ha låtit
han skall ha låtit
vi  skall ha låtit
ni  skall ha låtit
de  skall ha låtit

Conjunctive

Present

jag må låta
du  må låta
han må låta
vi  må låta
ni  må låta
de  må låta

Present

jag må ha låtit
du  må ha låtit
han må ha låtit
vi  må ha låtit
ni  må ha låtit
de  må ha låtit

Past

jag skulle låta
du  skulle låta
han skulle låta
vi  skulle låta
ni  skulle låta
de  skulle låta

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle låta
du  skulle låta
han skulle låta
vi  skulle låta
ni  skulle låta
de  skulle låta

Perfect

jag skulle ha låtit
du  skulle ha låtit
han skulle ha låtit
vi  skulle ha låtit
ni  skulle ha låtit
de  skulle ha låtit

Imperative


du  låt

vi  Låt oss låta
ni  låt

Etymology

låta

LÅTA lå³ta², v. -er, lät lä⁴t, läto lä³tω² l. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) let le⁴t resp. leto le³tω², låtit lå³tit², p. pf. låten lå³ten² (utom tillf., i bet. I A, C, D, numera bl. i ssgr); förr äv. LÄTA, v. -er, lät, lätit, läten. ( inf. o. pr. ind. pl. la(a)t(h)a (e-) G1R 1: 3 1521, Vt. STIERNHIELM (1658, 1668: under lijf-laat). latt(h)a (-e) RA I. 1: 17 1547, 2Saml. 9: 159 1569. let(h)a(a) Kr. OPETRI 166 (c. 1540), HB 3: 150 1687. letta (-e) G1 SVART 102 1561, Skråordn. 267 1589. lettia HB 3: 150 1687. låt(h)a (lo-) G1R 1: 1521 osv. lått(h)a (-e) G1R 1: 84 1523, HdlCollMed. Il/8 1692. lät(h)a (-e) Tb. OPETRI 9 (1524; uppl. 1929), (SVS) KELLGREN 6: 325 1793. lätta (-e) ÄARäfst 162 1596, Bref CARL XII 292 (1703). lä(ä) Epigr. WARNMARK K 4 a 1688, (SVS) DAHLSTIERNA 199 (c. 1696. pr. ind. sg. la(a)t(h)er SthmSkotteb. 3: 193 1521 HärnösDP 1695, s. 358. latt(h)er G1R 1: 121 1523, OxBr. 1: 288 1625. let(h)er Visb. 1: 1572, HovförtärSthm 1691 A, s. 858 låder Hesselby TROLLE-BONDE 324 (i handl. fr. 1656. låtar Bref BARK 1: 111 (1703). lå(å)t(h)er (lo-) G1R 1: 129 1523 osv. lått(h)er G1R 1: 126 1523, OxBr. 9: 181 1632. lät(h)er Mat. 5: 13 (NT 1526), HT 19I2, s. 124 1656. lätter Ydre RÄÄF 1: 293 (i handl. fr. 1554 SvOrds. B a 1604. pr. konj. lat(h)e Liturg. 24 a 1576 AOXENSTIERNA 2: 2 1612. lethe Ydre RÄÄF 1: 296 (cit. fr. c. 1550. lett(h)e Cal. CARL IX 68 1589, Ydre RÄÄF 1: 364 (i handl. fr. 1614. låt(h)e Hes. 3: 27 (Bib. 1541 osv. läte Tb. OPETRI 37 (1524; uppl. 1929), Gensw. SVART G a 1558. imper. sg. la(a)t(h) G1R 1: 96 1523, Visb. 3: 12 (c. 1635. latt Luk. 9: 12 (NT 1526), G1R 6: 2 1529. Iett Ydre RÄÄF 1: 344 (i handl. fr. 1593. loth (loot) Apg. 22: 16 (NT 1526), Ps. 1536, s. 98 (: fförloot). lå(å)t(h) Joh. 14: 8 (NT 1526 osv. låthe PRYTZ G 1 H 1 a 1621. Tuktesp. WARNMARK 19 ("16") 1687, . 1688 a 4 K Epigr. DENS.lät(h) Filem. 20 (NT 1526), Nov. PALMBLAD 3: 29 (1817, 1841), FinlSv. BERGROTH 44 (1916). lätt MenFall OPETRI G a 1526, Blumauer STIERNSTOLPE 3: 26 (1814). – imper. pl. 1 pers. låtom LUCIDOR (SVS) 298 1673 osv. lätom Holof. 32 (c. 1580. lättom G2A BOTVIDI A 4 b 1684. – imper. pl. 2 pers. la(a)t(h)er G1R 1: 2 1521, Därs. 9: 264 1534. latther Kr. BRAHE 40 (c. 1585. letter HovförtärSthm 1603, s. 219. låten ADLERBETH Försl.SAOB 1798 osv. låt(h)er Mat. 5: 16 (NT 1526), FRö DING Eftersk. 2: 1 (1890, 1910). låtter Kr. BRAHE 47 (c. 1585. läter Mat. 15: 14 (NT 1526), Hkr. PERINGSKIÖLD 2: 428 (1697). – Anm. Formen för imper. pl. 1 pers. ersättes numera vanl. (utom i högtidligt spr.) av formen för 1 pers. sg. o. har förr ofta ersatts av formen för 2 pers. pl., vilken ännu förekommer ngn gg i starkt arkaiserande stil i denna anv.; se exempel under I 18 g . ipf. ind. sg. la(a)t(h) (laatt) G1R 1: 108 1523, UrFinlH 64 1808. latt BtFinlH 2: 5 1548, OxBr. 12: 91 1641. le(e)t (leett) Sleid. SCHRODERUS 99 1610, WoJ (1891; i bet. II). lett SVARTG1 73 1561, KKD 3: 136 1707. lett(h)e SkrGbgJub. 6: 177 1590, Tidfördrijf B 2 b (c. 1695. litth UrkFinlÖ I. 1: 7 (c. 1597. lodtt UpplDomb. 2: 16 1578. lo(o)t(h) SthmSkotteb. 3: 189 1521, E14 HUND 12 1605. lott UpplDomb. 3: 116 1541, SkrGbgJub. 6: 3 1587. lå(å)t(h) GlTer. 11 (c. 1550), Vink. CEDERSCHIÖLD o. OLANDER 114 (1901). låt(h)e SkrGbgJub. 6: 124 1589, Bref EKEBLAD 1: 8 1651. lått HH 20: 197 (c. 1585), HSH 31: 402 1675. låtte SkrGbgJub. 6: 173 1590, Hkr. PERINGSKIÖLD 1: 346 1697. lä(ä)t(h) 2Krön. 9: 16 (Bib. 1541 osv. lät(h)e Bref EKEBLAD 1: 1 1649, Vitt. ROSENFELDT 251 (c. 1690. lätt(h) Tb. OPETRI 245 (1528; uppl. 1929), CYGNÆUS 9: 167 1858. lätte PORTHAN 5: 297 (cit. fr. 1658), SCOLUMBUS Vitt. 282 (c. 1678. – ipf. ind. sg. 2 pers. lest Ps. 1536, s. 98 (: fförlest). låst PolitVis. 234 1617. läst Syr. 47: 19 (öv. 1536), Jes. 38: 17 (Bib. 1541. lätst Syr. 47: 19 (Bib. 1541), Dödst. SWEDBERG 247 (1711). ipf. ind. pl. la(a)t(h)e (lat(h)om) G1R 1: 9 1523, Stiernsköld L. PAULINUS GOTHUS H 1 a 1628. latte HT 1891, s. 275 (c. 1573), Kr. BRAHE 10 (c. 1585. le(e)t(h)o (-e) G1 SVART 93 1561, WoJ (1891; i bet. II). lette G1 SVART 26 1561. lot(h)o (-e) (lothom) G1R 1: 28 1521, Hkr. PERINGSKIÖLD 1: 181 (1697). lotte UrkFinlÖ I. 1: (c. 1600. låtade Vargt. BENGTS 6 (1915: låtade in). låt(h)o ( -e) Gensw. SVART H b 1558, Minn. WINGÅRD 2: 99 (1846). lått(h)e G1 SVART 27 1561, SkrGbgJub. 6: 103 1588. lät(h)o (-e) Tb. OPETRI 7 (1524; uppl. 1929) osv. lätto (-e) G1 SVART 10 1561, Weise 104 1697. ipf. konj. laathe G1R 1: 184 1524. let(h)e FORSIUS Fosz 122 1621, RARP 3: 8 1636. låte (-o) Kr. OPETRI 135 (c. 1540), BIBERG 1: 163 (c. 1820. läte Clost. OPETRI D 3 a 1528 osv. lätte Surge CHRONANDER A 8 a 1647, Weise 20 1697. sup. laath BtFinlH 4: 298 (1565: wedherlaath). latad BtÅboH I. 3: 19 1623. la(a)t(h)it (-i(j)d(t), -it(t)(h)) G1R 1: (1521: tiil lathit), Bref EKEBLAD 1: 256 (1653; rättat efter hskr.). let(h)edt (-id) UpplDomb. 2: 95 1579, Kr. BRAHE 35 (c. 1585. lettett BtFinlH 2: 190 1566. lådit UrkFinlÖ I. 1: 16 (c. 1600. låta ÄARäfst 186 1596, Brefv. (STENBOCK o.) OXENSTIERNA 1: 244 (1701). låt(h)at BtÅboH I. 7: 5 1635, ConsAcAboP 1: 113 1644. låt(h)e (-i) SkrGbgJub. 6: 11 1587, Bref EKEBLAD 1: 387 (1655). låt(h)it(t) (lo-, -id, -et) G1R 1: 126 1523 osv. Iått(h)it(t) (-id, -ett) VinkällRSthm c. 1570, BoupptSthm 16/6 1679, Bil. lät Suml. BUREUS 563 b (c. 1600; hskr.). läte (-i) ÄARäfst 35 1596, Bref EKEBLAD 1: 362 (1654). lätit(h) ( -et) MenFall OPETRI E 4 a 1526, AFZELIUS SæmE 4O 1818. lätt SCOLUMBUS Vitt. 266 (c. 1678. lättit(t) RÄÄF Ydre 3: 400 (i handl. fr. 1594), . p. pf. lat(h)en 1603 a 3 a Es. BALCKG1R 1: 203 1524, AOXENSTIERNA 2: IIO 1612. låten (-in) Kr. LPETRI 88 1559 osv. låtten VDAkt. 1689, nr 7 (: låttne, n. sg. best.)) vbalsbst. -ANDE, -ELSE (i ssgr), -NING (nnmera bl. i bet. I 2, II 5 a samt i ssgr); -ARE (i ssgr), -ERSKA (i ssgr); jfr LÅT sbst.³
[fsv. lata; jfr d. lade, nor. late, la (i bet. I), låte (i bet. II), isl. láta, got. lētan, t. lassen, eng. let; rotbesläktat med LAT, adj.¹, lat. lassus, trött, o. gr. ληδεῖν, vara trött; sannol. urspr. med bet.]
vara slapp l. ovärksam, släppa efter o. d. Formen läta beror på inflytande från pr. ind. sg. läter, Utvecklingen i sv. av bet. I E kan delvis ha ägt rum under inflytande från motsv. anv. av t. lassen. – Jfr BELÅTEN, LÅTERSKEN, LÅTSA] Översikt av betydelserna.

More information and the source for the information: SAOB


låta

Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

pt. , ; sup. , ; , i förb. med av el. upp: upphöra, sluta
  • vi a lå:ti å: mⱸ bɷ hamppɷ o li:ni (Esse)
  • ti le:t o:v ti danss o nöyt skɷ:wa si:n (:nöta sina skor) (Karleby-Nedervetil)
  • ti ⱹlɷ: bara tärtti (:tills) an le:t å:v andas (Kronoby)
  • åm int tu lå:tär å:v ti kall minn hästar ti tinn, så ... (Nagu)
  • he lå:tar å:v rein nö (:slutar regna) (Pedersöre)
uppträda, bära sig åt, bete sig
  • som inʼ lo:tär fo:r inʼ o:tär (Bötom)
  • som inʼ lo:tär fo:r inʼ o:tär (Houtskär)
  • kvinnfoḷtjⱸ fɷå: lie:v o lɷåt som di vill (Pörtom)
  • som inʼ lo:tär fo:r inʼ o:tär (Sideby)
äv.: tala vresigt. ; om hund: tjuta
  • ja hö:rḍ Bakkas hɷnʼdinʼ i aftos hur hanʼ lⱸt ilʼlʼa (Bötom)

Se mer