Swedish, all forms: kvida

Swedish, all forms verb 'kvida' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: kvida
Supine: kvidit
Gerund: kvidande

Indicative

Present

jagkvider
dukvider
han;honkvider
vikvider
nikvider
dekvider

Perfect

jaghar kvidit
duhar kvidit
han;honhar kvidit
vihar kvidit
nihar kvidit
dehar kvidit

Past

jagkved
dukved
han;honkved
vikved
nikved
dekved

Pluperfect

jaghade kvidit
duhade kvidit
han;honhade kvidit
vihade kvidit
nihade kvidit
dehade kvidit

Future

jagskall kvida
duskall kvida
han;honskall kvida
viskall kvida
niskall kvida
deskall kvida

Future perfect

jagskall ha kvidit
duskall ha kvidit
han;honskall ha kvidit
viskall ha kvidit
niskall ha kvidit
deskall ha kvidit

Conjunctive

Present

jagmå kvida
dumå kvida
han;honmå kvida
vimå kvida
nimå kvida
demå kvida

Present

jagmå ha kvidit
dumå ha kvidit
han;honmå ha kvidit
vimå ha kvidit
nimå ha kvidit
demå ha kvidit

Past

jagskulle kvida
duskulle kvida
han;honskulle kvida
viskulle kvida
niskulle kvida
deskulle kvida

Pluperfect

jagskulle ha kvidit
duskulle ha kvidit
han;honskulle ha kvidit
viskulle ha kvidit
niskulle ha kvidit
deskulle ha kvidit

Conditional

Present

jagskulle kvida
duskulle kvida
han;honskulle kvida
viskulle kvida
niskulle kvida
deskulle kvida

Perfect

jagskulle ha kvidit
duskulle ha kvidit
han;honskulle ha kvidit
viskulle ha kvidit
niskulle ha kvidit
deskulle ha kvidit

Imperative

dukvid
viLåt oss kvida
nikvid

Etymology

, fsv. kviþa (ipf. kvidde), vara orolig, kvida = isl. kviða, vara sorgsen el. bekymrad för, ä. da. kvide, klaga, fsax. quithian, jämra sig, ägs. cwiðan (st. vb), klaga, rotbesl. med got. qainôn, gråta, sörja, ägs. cwánian, klaga, isl. kveina, klaga, jämra sig, isl. kveinka, no. o. nordsv. dial. kvinka; ofta sammanställt med sanskr. gáyati, sjunger, litau. gëdóti, sjunga, osv.; andra sannol. el. möjl. hithörande ord se v. d. Osten-Säcken IF 24: 239 f. Om, såsom stundom antagits, grek. odino, känner (häftig) smärta o. d., också är besl., synes mycket osäkert. - I nsv. med analogisk stark böjning, liksom t. ex. stred för äldre stridde; se likn. ex. under hinna 2. - Jfr kvillra.

Additional Information

kvida

KVIDA kvi³da², v. -er, kved kve⁴d, kvedo kve³dω², kvidit kvi³dit², ipf. äv. kvidde kvid³e² ( pr. ind. sg. -ar RONDELETIUS 9 1614, VDAkt. 1716, nr 53. -er FörsprKyrkiost. AAANGERMANNUS C 5 a 1587 osv. ipf. -ade VRP 1651, s. 577, VDP 1672, s. 394. kvidde Visb. 2: 8 (c. 1600), ÖSTERGREN (1931; anfört ss. sällsynt form). kved SAHLSTEDT 1773 osv. sup. kvidat OxBr. 12: 269 1641. kvidt RA I. 3: 93 1593, LUNDELL 1893. kvidit LUCIDOR (SVS) 351 1673 osv.). vbalsbst. -AN (se d. o.), -ANDE, -ELSE (†), VERELIUS 133 (1681)); jfr KVID sbst.³, KVIDA, sbst. förr äv. q-)
[fsv. qviþa, v. (ipf. kvidde), motsv. d. kvide, isl. kviða, feng. cwiðan, fsax. quiðean, besläktat med isl. kveina, klaga (se KVINKA). Ordets starka böjning beror på analogi]

More information and the source for the information: SAOB


kvida

Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

jämra sig, gnälla, klaga
  • ha lå: å kveid i tannvärtsi (Esse)
  • ⱺn barⱺ kvi:där ⱺ ha:r ṣä (Houtskär)
  • mⱸn ka:lt va ⱸ o bå:nⱸn lå: o kvⱸid å: tjöldⱸn (Lappträsk)
om groda: kväka
  • grɷ:dan hɷn kuttrar o kɷrrar o kvi:där (Kumlinge)