Swedish, all forms: kunna

Swedish, all forms verb 'kunna' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: kunna
Supine: kunnat
Gerund: kunnande

Indicative

Present

jagkan
dukan
han;honkan
vikan
nikan
dekan

Perfect

jaghar kunnat
duhar kunnat
han;honhar kunnat
vihar kunnat
nihar kunnat
dehar kunnat

Past

jagkunde
dukunde
han;honkunde
vikunde
nikunde
dekunde

Pluperfect

jaghade kunnat
duhade kunnat
han;honhade kunnat
vihade kunnat
nihade kunnat
dehade kunnat

Future

jagskall kunna
duskall kunna
han;honskall kunna
viskall kunna
niskall kunna
deskall kunna

Future perfect

jagskall ha kunnat
duskall ha kunnat
han;honskall ha kunnat
viskall ha kunnat
niskall ha kunnat
deskall ha kunnat

Conjunctive

Present

jagmå kunna
dumå kunna
han;honmå kunna
vimå kunna
nimå kunna
demå kunna

Present

jagmå ha kunnat
dumå ha kunnat
han;honmå ha kunnat
vimå ha kunnat
nimå ha kunnat
demå ha kunnat

Past

jagskulle kunna
duskulle kunna
han;honskulle kunna
viskulle kunna
niskulle kunna
deskulle kunna

Pluperfect

jagskulle ha kunnat
duskulle ha kunnat
han;honskulle ha kunnat
viskulle ha kunnat
niskulle ha kunnat
deskulle ha kunnat

Conditional

Present

jagskulle kunna
duskulle kunna
han;honskulle kunna
viskulle kunna
niskulle kunna
deskulle kunna

Perfect

jagskulle ha kunnat
duskulle ha kunnat
han;honskulle ha kunnat
viskulle ha kunnat
niskulle ha kunnat
deskulle ha kunnat

Imperative

dukan
viLåt oss kunna
nikan

Verbs conjugated like kunna

avkunna, förkunna, kunna,

Translations

Swedish verb "kunna"

Be able to, be permitted, have opportunity

  • English: get.

Have permission to

  • English: may.

May

  • English: can.

To be able

  • English: can.

Understand (a subject)

5 translations found.

Etymology

Additional Information

kunna
ha kunskap i
[A kan x/INF]

Engelsk översättning
can, know

Exempel

jag kunde inte läxan---I hadn't done my homework
kan du simma?---can you swim?


Svenskt uppslagsord
kan kunde kunnat kunna(!) verb
ha möjlighet el. tillfälle att
[A/x kan + INF]

Engelsk översättning
can

Exempel

kan jag få tala med Kerstin?---may I speak to Kerstin?
kan du komma i morgon?---can you come tomorrow?


Svenskt uppslagsord
kan kunde kunnat kunna(!) verb
(anger eventualitet, gissning etc)
[A/x kan + INF]

Engelsk översättning
can

Exempel

arbetet kan ta lång tid---the work can take a long time
det kan vara sant---that could be true


Svenskt uppslagsord
kunna se kan

Engelsk översättning
can

kunna

KUNNA kun³a², v.¹, pr. ind. sg. kan kan⁴ pl. kunna, ipf. kunde kun³de², vard. äv. kun³e² sup. kunnat kun³at². vbalsbst. -ANDE (se avledn.). ( inf. kun Darius BÖRK 117 (1688: kun'; i vers). kundha ConsEcclAboP 26 (1656). kunna (kw-, -e) Luk. 1: 20 (NT 1526) osv. p. pr. kunnande RO 1810, § 62, osv. kunnandes Bet. POLHEM 1: 7 (1721). RO 1810, § 27. pr. ind. sg. 1 o. 3 pers. kan(n) G1R 1: 1 (1521) osv. – 2 pers. kan(n) G1R 1: 58 (1525) osv. kanst(h) G1R 4: 40 (1527), KyrkohÅ 1912, MoA. s. 69 (1741). kan(n)t (-dt, -th, -tt) G1R 1: 104 (1523), Zaletta HESSELIUS 14 (1740). pr. ind. pl. 1 pers. kund HB 1: 232 (1584). kunn Ordesk. COLUMBUS 14 1678; uppl. 1908). kun(n)a (kw-, -e) G1R 1: 99 (1523) osv. kun(n)om G1R 1: 100 (1523), Pass. FRESE 116 (1728). – 2 pers. kunn Fred. STIERNHIELM 19 (1649: kunn'; i vers), LUCIDOR (SVS) 354 1674; i vers). kunna (kw-, -e) G1R 1: 54 (1523), Solsid. LARSSON 5 (1910). kunnen [file:K3201] G1R 1: 55 1523 osv. – 3 pers. konne RARP 6: 277 (1656; möjl. ipf. konj.). kone AOXENSTIERNA 1: 353 1624. kund(h)a (kw-) G1R 1: 203 1524. Herdam. CAVALLIN 3: 393 (cit. fr. 1740. kunna (kw-, -e) G1R 1: 3 1521 osv. kunno MenFall OPETRI E 7 a 1526. ipf. ind. o. konj. sg. konde Ekeblad Bref 2: 127 1658. konne OxBr. 11: 535 1634. kun(n) LUCIDOR (SVS) 196 (1672; i vers), Dikt. BRENNER 1: 102 (1690, 1713; i vers). kund Fosz 252 (1621; i vers), LUCIDOR (SVS) 219 (1672: kundl; i vers). kunde SthmSkotteb. 3: 195 1521 osv. kunne (kw-) G1R 1: 27 1521, Skr. LINNÉ 2: 293 (c. 1760. kånde HH XVII. 2: 24 1687. ipf. ind. o. konj,. pl. 1 pers. konnom Holof. 21 (c. 1580. kund(h)e G1R 1: 196 1524 osv. kundom 1Tess. 3: 1 (NT 1526; äv. i Bib. 1703. kunne TPar. SPEGEL 87 (1705). – 2 pers. kunnte C1R 1: 55 1523. – 6 pers. grunde BtFinlH 4: 491 1566. kund SkrNS BELLMAN 1: 197 (c. 1770: Kund'; i vers). kund(h)e (kw-) C1R 1: 29 1521 osv. kunno G1R 1: 80 1523, Ydre RÄÄF 3: 156 (i handl. fr. 1609. sup. konet A.OXENSTIERNA Bref 4: 37 1642, Därs. 510 1648. konna(d)t OxBr. 11: 416 1621, KKD 6: 50 1708. kunda ASTEROPHERUS 17 1609. kun(n)a A. J. GOTHUS ThesEp. 3: 59 1619, RebNat. SWEDENBORG 1: 11 (1719). kunnat ASTEROPHERUS 66 1609 osv. kunne UpplDomb. 2: 9 1578, Visb. 1: 110 (c. 1620. kunned(th) (kw-) G1R 1: 26 1521, HT 1915, s. 100 1597. kunne(d)t 2Tim. 3: 15 (NT 1526), RARP 2: 4 1633. kunntdh HH 20: 308 (c. 1640. kunni(d)t(t) (kw-) G1R 1: 123 1525, ÅgerupArk. Brev 12/1 1712. kwnnith SvTr. 4: 29 (1522))
[fsv. kunna, känna, veta, förstå sig på (ngt), hava färdighet i (ngt), vara i stånd (att), förmå, vara möjlig, motsv. dan. o. nor. kunne, isl. kunna, got., fsax. o. fht. kunman, t. können, feng. cunnau (jfr eng. can,
pr. ind.); preterito-presentiskt verb i avljudsförh. till isl. knár, stark, duktig, fht. ir- knăan, märka, lära känna, feng. cmăwan, veta eng. know, lat. (g)nŏsere, (lära) känna, veta (jfr INKOGNITO, NOT, musiknot m. m.), gr. γιγνώσκειν (lära) känna, veta (jfr DIAGNOS, GNOM sbst.², GNOSIS m. fl.); jfr KONST, KUND, sbst. o. adj., KUNGÖRA, KUNNA, v.², KUNNIG, KUNSKAP, KÄNNA, KÖN, djärv, tapper m. m., MISKUND, VARKUNNA]

More information and the source for the information: SAOB


kunna

Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

behärska el. vara kunnig i (visst språk)
  • fa:sfar mi:n kɷnd int na svensk (Karleby)
  • si den kond då all sårtärs språ:k den (Kyrkslätt)
  • han såm inga finskå kund (Nagu)
  • i goåḷin bräivär så va e än kvinn såm konna finsk (Närpes)
  • nɷ kɷnd dåm så myky svⱸnska at man fikk va man bijä:ra (Tenala)
i förb. med utan el. utanföre el. utantill: minnas o. ordagrant kunna upprepa (läxa el.d.)
  • ja kɷnd a:bisbɷ:kⱸn u:tantill (Esbo)
ss. huvudverb (f.ö. hjälpverb, ibland med en inf. underförstådd): känna till el. behärska (ngt i detalj), vara insatt el. hemmastadd (i ngt), ha lärt sig (ngt)
  • he såm int fä:n kann he kann studentren sa: färriga gumman (Borgå)

Se mer