Swedish: kunna

Swedish verb 'kunna' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: kunna
Supine: kunnat
Gerund: kunnande

Indicative

Present

jag kan
du  kan
han kan
vi  kan
ni  kan
de  kan

Perfect

jag har kunnat
du  har kunnat
han har kunnat
vi  har kunnat
ni  har kunnat
de  har kunnat

Past

jag kunde
du  kunde
han kunde
vi  kunde
ni  kunde
de  kunde

Pluperfect

jag hade kunnat
du  hade kunnat
han hade kunnat
vi  hade kunnat
ni  hade kunnat
de  hade kunnat

Future

jag skall kunna
du  skall kunna
han skall kunna
vi  skall kunna
ni  skall kunna
de  skall kunna

Future perfect

jag skall ha kunnat
du  skall ha kunnat
han skall ha kunnat
vi  skall ha kunnat
ni  skall ha kunnat
de  skall ha kunnat

Conjunctive

Present

jag må kunna
du  må kunna
han må kunna
vi  må kunna
ni  må kunna
de  må kunna

Present

jag må ha kunnat
du  må ha kunnat
han må ha kunnat
vi  må ha kunnat
ni  må ha kunnat
de  må ha kunnat

Past

jag skulle kunna
du  skulle kunna
han skulle kunna
vi  skulle kunna
ni  skulle kunna
de  skulle kunna

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle kunna
du  skulle kunna
han skulle kunna
vi  skulle kunna
ni  skulle kunna
de  skulle kunna

Perfect

jag skulle ha kunnat
du  skulle ha kunnat
han skulle ha kunnat
vi  skulle ha kunnat
ni  skulle ha kunnat
de  skulle ha kunnat

Imperative


du  kan

vi  Låt oss kunna
ni  kan

Etymology

Verbs conjugated like kunna

avkunna, förkunna, kunna,

Translations

Swedish verb "kunna"

Be able to, be permitted, have opportunity

  • English: get.

Have permission to

  • English: may.

May

  • English: can.

To be able

  • English: can.

Understand (a subject)

5 translations found.

kunna

KUNNA kun³a², v.¹, pr. ind. sg. kan kan⁴ pl. kunna, ipf. kunde kun³de², vard. äv. kun³e² sup. kunnat kun³at². vbalsbst. -ANDE (se avledn.). ( inf. kun Darius BÖRK 117 (1688: kun'; i vers). kundha ConsEcclAboP 26 (1656). kunna (kw-, -e) Luk. 1: 20 (NT 1526) osv. p. pr. kunnande RO 1810, § 62, osv. kunnandes Bet. POLHEM 1: 7 (1721). RO 1810, § 27. pr. ind. sg. 1 o. 3 pers. kan(n) G1R 1: 1 (1521) osv. – 2 pers. kan(n) G1R 1: 58 (1525) osv. kanst(h) G1R 4: 40 (1527), KyrkohÅ 1912, MoA. s. 69 (1741). kan(n)t (-dt, -th, -tt) G1R 1: 104 (1523), Zaletta HESSELIUS 14 (1740). pr. ind. pl. 1 pers. kund HB 1: 232 (1584). kunn Ordesk. COLUMBUS 14 1678; uppl. 1908). kun(n)a (kw-, -e) G1R 1: 99 (1523) osv. kun(n)om G1R 1: 100 (1523), Pass. FRESE 116 (1728). – 2 pers. kunn Fred. STIERNHIELM 19 (1649: kunn'; i vers), LUCIDOR (SVS) 354 1674; i vers). kunna (kw-, -e) G1R 1: 54 (1523), Solsid. LARSSON 5 (1910). kunnen [file:K3201] G1R 1: 55 1523 osv. – 3 pers. konne RARP 6: 277 (1656; möjl. ipf. konj.). kone AOXENSTIERNA 1: 353 1624. kund(h)a (kw-) G1R 1: 203 1524. Herdam. CAVALLIN 3: 393 (cit. fr. 1740. kunna (kw-, -e) G1R 1: 3 1521 osv. kunno MenFall OPETRI E 7 a 1526. ipf. ind. o. konj. sg. konde Ekeblad Bref 2: 127 1658. konne OxBr. 11: 535 1634. kun(n) LUCIDOR (SVS) 196 (1672; i vers), Dikt. BRENNER 1: 102 (1690, 1713; i vers). kund Fosz 252 (1621; i vers), LUCIDOR (SVS) 219 (1672: kundl; i vers). kunde SthmSkotteb. 3: 195 1521 osv. kunne (kw-) G1R 1: 27 1521, Skr. LINNÉ 2: 293 (c. 1760. kånde HH XVII. 2: 24 1687. ipf. ind. o. konj,. pl. 1 pers. konnom Holof. 21 (c. 1580. kund(h)e G1R 1: 196 1524 osv. kundom 1Tess. 3: 1 (NT 1526; äv. i Bib. 1703. kunne TPar. SPEGEL 87 (1705). – 2 pers. kunnte C1R 1: 55 1523. – 6 pers. grunde BtFinlH 4: 491 1566. kund SkrNS BELLMAN 1: 197 (c. 1770: Kund'; i vers). kund(h)e (kw-) C1R 1: 29 1521 osv. kunno G1R 1: 80 1523, Ydre RÄÄF 3: 156 (i handl. fr. 1609. sup. konet A.OXENSTIERNA Bref 4: 37 1642, Därs. 510 1648. konna(d)t OxBr. 11: 416 1621, KKD 6: 50 1708. kunda ASTEROPHERUS 17 1609. kun(n)a A. J. GOTHUS ThesEp. 3: 59 1619, RebNat. SWEDENBORG 1: 11 (1719). kunnat ASTEROPHERUS 66 1609 osv. kunne UpplDomb. 2: 9 1578, Visb. 1: 110 (c. 1620. kunned(th) (kw-) G1R 1: 26 1521, HT 1915, s. 100 1597. kunne(d)t 2Tim. 3: 15 (NT 1526), RARP 2: 4 1633. kunntdh HH 20: 308 (c. 1640. kunni(d)t(t) (kw-) G1R 1: 123 1525, ÅgerupArk. Brev 12/1 1712. kwnnith SvTr. 4: 29 (1522))
[fsv. kunna, känna, veta, förstå sig på (ngt), hava färdighet i (ngt), vara i stånd (att), förmå, vara möjlig, motsv. dan. o. nor. kunne, isl. kunna, got., fsax. o. fht. kunman, t. können, feng. cunnau (jfr eng. can,
pr. ind.); preterito-presentiskt verb i avljudsförh. till isl. knár, stark, duktig, fht. ir- knăan, märka, lära känna, feng. cmăwan, veta eng. know, lat. (g)nŏsere, (lära) känna, veta (jfr INKOGNITO, NOT, musiknot m. m.), gr. γιγνώσκειν (lära) känna, veta (jfr DIAGNOS, GNOM sbst.², GNOSIS m. fl.); jfr KONST, KUND, sbst. o. adj., KUNGÖRA, KUNNA, v.², KUNNIG, KUNSKAP, KÄNNA, KÖN, djärv, tapper m. m., MISKUND, VARKUNNA]

More information and the source for the information: SAOB


kunna

Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

behärska el. vara kunnig i (visst språk)
  • fa:sfar mi:n kɷnd int na svensk (Karleby)
  • si den kond då all sårtärs språ:k den (Kyrkslätt)
  • han såm inga finskå kund (Nagu)
  • i goåḷin bräivär så va e än kvinn såm konna finsk (Närpes)
  • nɷ kɷnd dåm så myky svⱸnska at man fikk va man bijä:ra (Tenala)
i förb. med utan el. utanföre el. utantill: minnas o. ordagrant kunna upprepa (läxa el.d.)
  • ja kɷnd a:bisbɷ:kⱸn u:tantill (Esbo)
ss. huvudverb (f.ö. hjälpverb, ibland med en inf. underförstådd): känna till el. behärska (ngt i detalj), vara insatt el. hemmastadd (i ngt), ha lärt sig (ngt)
  • he såm int fä:n kann he kann studentren sa: färriga gumman (Borgå)

Se mer