Swedish: komma

Swedish verb 'komma' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: komma
Supine: kommit
Gerund: kommande

Indicative

Present

jag kommer
du  kommer
han kommer
vi  kommer
ni  kommer
de  kommer

Perfect

jag har kommit
du  har kommit
han har kommit
vi  har kommit
ni  har kommit
de  har kommit

Past

jag kom
du  kom
han kom
vi  kom
ni  kom
de  kom

Pluperfect

jag hade kommit
du  hade kommit
han hade kommit
vi  hade kommit
ni  hade kommit
de  hade kommit

Future

jag skall komma
du  skall komma
han skall komma
vi  skall komma
ni  skall komma
de  skall komma

Future perfect

jag skall ha kommit
du  skall ha kommit
han skall ha kommit
vi  skall ha kommit
ni  skall ha kommit
de  skall ha kommit

Conjunctive

Present

jag må komma
du  må komma
han må komma
vi  må komma
ni  må komma
de  må komma

Present

jag må ha kommit
du  må ha kommit
han må ha kommit
vi  må ha kommit
ni  må ha kommit
de  må ha kommit

Past

jag skulle komma
du  skulle komma
han skulle komma
vi  skulle komma
ni  skulle komma
de  skulle komma

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle komma
du  skulle komma
han skulle komma
vi  skulle komma
ni  skulle komma
de  skulle komma

Perfect

jag skulle ha kommit
du  skulle ha kommit
han skulle ha kommit
vi  skulle ha kommit
ni  skulle ha kommit
de  skulle ha kommit

Imperative


du  kom

vi  Låt oss komma
ni  kom

Etymology

Translations

Swedish verb "komma"

Arrive at

  • English: get.

Slang: have an orgasm; ejaculate

  • English: cum.

To move from further away to nearer to

3 translations found.

komma

KOMMA kom³a², v. -er, kom, kommo, kommit, kommen ( inf. o. pres. ind. pl. koma (-e) G1R 1: 32 1521, Forssa WETTERSTEN 66 (c. 1750. komma (-e) G1R 1: 32 1521 osv. kumma (-e) MenFall OPETRI G 8 b (1526: til kumma), Lefv. HORN 197 (c. 1640. kåme HSH 3: 91 1566. kåmma (-e) HSH 3: 91 1566, Ordb. SCHULTZE 2154 (c. 1755. komma BrölBesw. 200 (c. 1670. – pres. ind. sg. komber G1R 1: 63 1523, SvOrds. C 6 b 1604. komer HH XI. 1: 16 1530, Forssa WETTERSTEN 35 (c. 1750. kommer G1R 1: 254 (1524: bort kommer), Därs. 2: 95 1525 osv. kåmmer RA 8. 2: 85 1563, Ordb. SCHULTZE 2154 (c. 1755. kömmer Mark. 13: 36 (NT 1526. – imper. sg. kom(m) Mat. 8: 9 (NT 1526 osv.; kåmm Ordb. SCHULTZE 2154 (c. 1755. – ipf. ind. sg. kom(m) SthmSkotteb. 1521, s. 225, osv. komb SthmTb. 1554, s. 71 a. koom G1R 2: 93 1525. kum LUCIDOR (SVS) 439 1674. kåm(m) HSH 3: 95 1566, Ordb. SCHULTZE 2154 (c. 1755. – ipf. ind. pl. kommo (-e) Mat. I: 18 (NT 1526) osv. komo (-e) Mark. 3: 13 (NT 1526), KKD 3: 107 1708. kummo (-e) GUSTAF II ADOLF 151 1617, KKD 2: 253 (1718: inkummo). kumo (-e) Suml. BUREUS 26 (c. 1600), Brefv. (STENBOCK o.) OXENSTIERNA 1: 250 (1701). khåme HSH 3: 97 1566. – pres. o. ipf. konj. kome (-o) RA I. 1: 4 1522, ConsAcAboP 4: 43 1672. komme (-o-, -d-) Apg. 25: 5 (NT 1526 osv. kum(m)' LUCIDOR (SVS) 444 (1674; i vers), DÜBEN Boileau Sat. 74 (1722; i vers). kumo Brefv. (STENBOCK o.) OXENSTIERNA 1: 230 (1697). kumme SKOGEKÄR BÄRGBO Wen. 7 (c. 1635), Bet. POLHEM 1: 32 (1721). – sup. komit (-et) SthmTb. 1557, s. 253 b (: åstadh komit), VDAkt. 1679, nr 367. kommit (-ed, -et, -idh, -ith, -itt) G1R 1: 58 1523 osv. kumit KKD 7: 62 1704. kummit REENHIELM OTryggv. 251 1691, Progn. BLOCK 54 1708. kåmmit (-edt) RA I. 2: 85 1563, Ordb. SCHULTZE 2154 (c. 1755. – p. pf. komen (-in) Luk. 2: 36 (NT 1526), G1 CELSIUS 1: 127 (1746: ankomen); kommen (-in, -än) G1R 1: 48 1523 osv.; kompen HB 2: 294 1596; kåmmen Ordb. SCHULTZE 2157 (c. 1755. n. sg. komlt SthmTb. 1552, s. 262 a; komme ÄARäfst 186 1596; kommet Luk. 22: 18 (Bib. 1541 osv.; kommit G1R 1: 36 1522. ) pl. kombne (-a) G1R 7: 536 (1531: ffor kombnä), VDAkt. 1731, nr 706 (: å sig kombna); komna (-e) Cal. 2: 4 (NT 1526: inkomne), RA I. 1: 717 1560 osv. kompne (-a) G1R 1: 265 1524, Dagb. SPEGEL 153 (1680: inkompne); kåmpne BtFinlH 3: 476 1560; kömpne NAv. 19/5 1658, s. 6 (: ankömpne)); förr äv. KOMMAS, v. dep. ( pres. ind. sg. koms Psalt. LPETRI 142: 5 (1560: koms .. wid). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), KOMNING (†), Går an ALMQVIST 69 (1839; i bet. I 1 a); -ARE (i ssgn EFTERKOMMARE); jfr KOMMA sbst.² (se avledn.), KOMME (se avledn.), KOMST (se avledn.).
[fsv. koma, motsv. ä. komme, isl. koma, fsax. o. feng. cuman, eng. come, m nt. kommen, y. fht. coman, t. kom- men, trol. svagtonig from av germ. kueman, ä. fht. que- man, got. qiman (av ieur. g
u[comb_032F]em-), gr. βαίνω, går lat. venio, kommer (av ieur. gu[comb_032F]emi[comb_032F]ō), o. sskr. gam-, komma (av ieur. gu[comb_032F]m[comb_0325]-), möjl. äv lit. gemù, gim[comb_0303]ti, födas (eg.) komma till världen; jfr I 1 a )] jfr AN-, AV-, BE-, BI-, BORT-, DIT-, EFTER-, FORT-, FRAM-, FRÅN-, FÖR-, FÖRE-, GEN-, GENOM-, HEM-, HIT-, HOP-, HÄR-, I-, IFRÅGA-, IGEN-, IHÅG-, IN-, MED-, MELLAN-, NED-, OM-, PÅ-, SAMMAN-, TILL-, UND-, UNDAN-, UPP-, UT-, VEDER-, VID-, Å-, ÅSTAD-, ÅT-, ÅTER-, ÖVER-, ÖVERENS-KOMMA m. fl., ävensom EFTER-, FÖRE-, NÄST-KOMMANDE, p. adj., samt AVSIG-, FÖRSIG-, HÄR-, NY-, SEN-, VÄL-KOMMEN m. fl. Översikt av betydelserna. I. intr.

More information and the source for the information: SAOB


komma

Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

återvända till hemmet el. till det ställe där man bor o. lever el. till hemtrakten
  • sänn kom vi hⱸmm kḷokkan ti:ⱸ (Finström)
  • kɷddɷna skɷ koma hⱸim frå:n skoɷjin (Jeppo)
  • nä:r ḍom kom hⱸim frå:n fḷiktän (:flykten till Sverige under stora ofreden) (Kumlinge)
äv. i konstr. med i
  • tär kåmbär na:n tjö:rand i springand (:i trav) (Kronoby)
  • han komm i tjyö:rand (Närpes)
  • tidⱸnar kombär an i böksand (:hasande) (Närpes)
få barn. ; i uttr. komma ut med (ungar), om fågel, kläcka fram (ungar)
  • svärṭona kombär u:t mⱸ sina uŋŋar (Hitis)
  • ⱺn ha kymø u:t mⱸ tjøkkḷiŋgar nu (Houtskär)
  • a:ndän ha kommi u:t mⱸ uŋŋar i tjärrä (Vårdö)

Se mer