Swedish: kliva

Swedish verb 'kliva' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: kliva
Supine: klivit
Gerund: klivande

Indicative

Present

jag kliver
du  kliver
han kliver
vi  kliver
ni  kliver
de  kliver

Perfect

jag har klivit
du  har klivit
han har klivit
vi  har klivit
ni  har klivit
de  har klivit

Past

jag klev
du  klev
han klev
vi  klev
ni  klev
de  klev

Pluperfect

jag hade klivit
du  hade klivit
han hade klivit
vi  hade klivit
ni  hade klivit
de  hade klivit

Future

jag skall kliva
du  skall kliva
han skall kliva
vi  skall kliva
ni  skall kliva
de  skall kliva

Future perfect

jag skall ha klivit
du  skall ha klivit
han skall ha klivit
vi  skall ha klivit
ni  skall ha klivit
de  skall ha klivit

Conjunctive

Present

jag må kliva
du  må kliva
han må kliva
vi  må kliva
ni  må kliva
de  må kliva

Present

jag må ha klivit
du  må ha klivit
han må ha klivit
vi  må ha klivit
ni  må ha klivit
de  må ha klivit

Past

jag skulle kliva
du  skulle kliva
han skulle kliva
vi  skulle kliva
ni  skulle kliva
de  skulle kliva

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle kliva
du  skulle kliva
han skulle kliva
vi  skulle kliva
ni  skulle kliva
de  skulle kliva

Perfect

jag skulle ha klivit
du  skulle ha klivit
han skulle ha klivit
vi  skulle ha klivit
ni  skulle ha klivit
de  skulle ha klivit

Imperative


du  kliv

vi  Låt oss kliva
ni  kliv

Etymology

kliva

KLIVA kli³va², v.¹ -er, klev kle⁴v, klevo kle³vω², klivit kli³vit², kliven kli³ven²; förr äv. KLYVA, v.¹ -er, klöv, klövo, kluvit. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (numera bl. tillf., SERENIUS (1734; under climber; i bet. 1), Fågelkås. ERICSON 2: 121 (1907; i bet. 3)); jfr KLEV sbst.², KLIV. ( inf. kliva (kliffua o. d.) VarRerV 24 1538 osv. – klyva (klyfwa o. d.) Atl. RUDBECK 1: 435 1679, GRANLUND Ordspr (c. 1880. pr. ind. sg. kliver (-fv- o. d.) Os. SCHRODERUS 1: 499 1635 osv. klyver (klyfver o. d.) Mont-Louis FrSpr. 293 1739, Zaletta HESSELIUS 37 (1740). imper. sg. kliv (klijf o. d.) Fägn. STIERNHIELM 81 (1643, 1668) osv. – klyv (klyff) Es. BALCK 70 (1603). pr. konj. klive (klifve o. d.) Or. SKYTTE A 8 a 1604 osv. ipf. ind. sg. klev (kle(e)f(f) o. d.) 1Sam. 14: 13 (Bib. 1541 osv. klöv (klöf) Vitt. SCOLUMBUS 248 (c. 1678. – pl. klevo (-fv-) (SVS) NORDENFLYCHT 3: 145 1759 osv. klivo (klifuo) Suml. BUREUS 33 (c. 1600. klövo (klöffue) OxBr. 8: 10 (1627: inklöffue); jfr Skr. LINNÉ 5: 24 (1732: wij klöf up). ipf. konj. kleve (-fv-) SAOL 1874 osv. klöve (klöfve) SabbRo SWEDBERG 777 (1701, 1710). sup. klivit (klifuit, -et o. d.) E14R 1561, 1: 226 a, osv. kluvit (klufvit) RebNat. SWEDENBORG 1: 26 1719, Smädeskr. JOLIN 117 1863. p. pf. kliven (-fv-, kliffwin o. d.) Dict. SCHRODERUS 204 (c. 1635 osv.)
[fsv. kliva, klyva; jfr sv. dial. kliva, klyva, ä. d. klyve, klive, d. klyve, nor. kliva, klyva, isl. klifa, mnl. cliven; av en germ. grundform klīban, eg.: klibba, klämmas fast vid, klättra, av germ. kli- (se KLIBBA, v.). Med avs. på bet.-utvecklingen jfr KLÄTTRA]
– jfr BEKLIVA, FÖRKLIVA.

More information and the source for the information: SAOB