Swedish, all forms: kliva

Swedish, all forms verb 'kliva' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: kliva
Supine: klivit
Gerund: klivande

Indicative

Present

jagkliver
dukliver
han;honkliver
vikliver
nikliver
dekliver

Perfect

jaghar klivit
duhar klivit
han;honhar klivit
vihar klivit
nihar klivit
dehar klivit

Past

jagklev
duklev
han;honklev
viklev
niklev
deklev

Pluperfect

jaghade klivit
duhade klivit
han;honhade klivit
vihade klivit
nihade klivit
dehade klivit

Future

jagskall kliva
duskall kliva
han;honskall kliva
viskall kliva
niskall kliva
deskall kliva

Future perfect

jagskall ha klivit
duskall ha klivit
han;honskall ha klivit
viskall ha klivit
niskall ha klivit
deskall ha klivit

Conjunctive

Present

jagmå kliva
dumå kliva
han;honmå kliva
vimå kliva
nimå kliva
demå kliva

Present

jagmå ha klivit
dumå ha klivit
han;honmå ha klivit
vimå ha klivit
nimå ha klivit
demå ha klivit

Past

jagskulle kliva
duskulle kliva
han;honskulle kliva
viskulle kliva
niskulle kliva
deskulle kliva

Pluperfect

jagskulle ha klivit
duskulle ha klivit
han;honskulle ha klivit
viskulle ha klivit
niskulle ha klivit
deskulle ha klivit

Conditional

Present

jagskulle kliva
duskulle kliva
han;honskulle kliva
viskulle kliva
niskulle kliva
deskulle kliva

Perfect

jagskulle ha klivit
duskulle ha klivit
han;honskulle ha klivit
viskulle ha klivit
niskulle ha klivit
deskulle ha klivit

Imperative

dukliv
viLåt oss kliva
nikliv

Etymology

Additional Information

kliva
gå med stora steg; klättra
[A kliver]

Engelsk översättning
stride; climb

Exempel

kliva ombord---climb aboard

kliva

KLIVA kli³va², v.¹ -er, klev kle⁴v, klevo kle³vω², klivit kli³vit², kliven kli³ven²; förr äv. KLYVA, v.¹ -er, klöv, klövo, kluvit. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (numera bl. tillf., SERENIUS (1734; under climber; i bet. 1), Fågelkås. ERICSON 2: 121 (1907; i bet. 3)); jfr KLEV sbst.², KLIV. ( inf. kliva (kliffua o. d.) VarRerV 24 1538 osv. – klyva (klyfwa o. d.) Atl. RUDBECK 1: 435 1679, GRANLUND Ordspr (c. 1880. pr. ind. sg. kliver (-fv- o. d.) Os. SCHRODERUS 1: 499 1635 osv. klyver (klyfver o. d.) Mont-Louis FrSpr. 293 1739, Zaletta HESSELIUS 37 (1740). imper. sg. kliv (klijf o. d.) Fägn. STIERNHIELM 81 (1643, 1668) osv. – klyv (klyff) Es. BALCK 70 (1603). pr. konj. klive (klifve o. d.) Or. SKYTTE A 8 a 1604 osv. ipf. ind. sg. klev (kle(e)f(f) o. d.) 1Sam. 14: 13 (Bib. 1541 osv. klöv (klöf) Vitt. SCOLUMBUS 248 (c. 1678. – pl. klevo (-fv-) (SVS) NORDENFLYCHT 3: 145 1759 osv. klivo (klifuo) Suml. BUREUS 33 (c. 1600. klövo (klöffue) OxBr. 8: 10 (1627: inklöffue); jfr Skr. LINNÉ 5: 24 (1732: wij klöf up). ipf. konj. kleve (-fv-) SAOL 1874 osv. klöve (klöfve) SabbRo SWEDBERG 777 (1701, 1710). sup. klivit (klifuit, -et o. d.) E14R 1561, 1: 226 a, osv. kluvit (klufvit) RebNat. SWEDENBORG 1: 26 1719, Smädeskr. JOLIN 117 1863. p. pf. kliven (-fv-, kliffwin o. d.) Dict. SCHRODERUS 204 (c. 1635 osv.)
[fsv. kliva, klyva; jfr sv. dial. kliva, klyva, ä. d. klyve, klive, d. klyve, nor. kliva, klyva, isl. klifa, mnl. cliven; av en germ. grundform klīban, eg.: klibba, klämmas fast vid, klättra, av germ. kli- (se KLIBBA, v.). Med avs. på bet.-utvecklingen jfr KLÄTTRA]
– jfr BEKLIVA, FÖRKLIVA.

More information and the source for the information: SAOB