Swedish: inkomma

Swedish verb 'inkomma' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: inkomma
Supine: inkommit
Gerund: inkommande

Indicative

Present

jag inkommer
du  inkommer
han inkommer
vi  inkommer
ni  inkommer
de  inkommer

Perfect

jag har inkommit
du  har inkommit
han har inkommit
vi  har inkommit
ni  har inkommit
de  har inkommit

Past

jag inkom
du  inkom
han inkom
vi  inkom
ni  inkom
de  inkom

Pluperfect

jag hade inkommit
du  hade inkommit
han hade inkommit
vi  hade inkommit
ni  hade inkommit
de  hade inkommit

Future

jag skall inkomma
du  skall inkomma
han skall inkomma
vi  skall inkomma
ni  skall inkomma
de  skall inkomma

Future perfect

jag skall ha inkommit
du  skall ha inkommit
han skall ha inkommit
vi  skall ha inkommit
ni  skall ha inkommit
de  skall ha inkommit

Conjunctive

Present

jag må inkomma
du  må inkomma
han må inkomma
vi  må inkomma
ni  må inkomma
de  må inkomma

Present

jag må ha inkommit
du  må ha inkommit
han må ha inkommit
vi  må ha inkommit
ni  må ha inkommit
de  må ha inkommit

Past

jag skulle inkomma
du  skulle inkomma
han skulle inkomma
vi  skulle inkomma
ni  skulle inkomma
de  skulle inkomma

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle inkomma
du  skulle inkomma
han skulle inkomma
vi  skulle inkomma
ni  skulle inkomma
de  skulle inkomma

Perfect

jag skulle ha inkommit
du  skulle ha inkommit
han skulle ha inkommit
vi  skulle ha inkommit
ni  skulle ha inkommit
de  skulle ha inkommit

Imperative


du  inkom

vi  Låt oss inkomma
ni  inkom

Etymology

inkomma

INKOMMA in³~kom²a, äv. iŋ³~, v. -kommer, -kom, -kommo, -kommit, -kommen; se för övr. KOMMA, v. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.); jfr INKOMMA f., INKOMST.
[fsv. inkoma, motsv. mnt. inkomen, t. einkommen; av IN o. KOMMA, v.]
(i fråga om bruklighet jfr anm. sp. 274) – jfr KOMMA IN.

More information and the source for the information: SAOB