Swedish: infinna

Swedish verb 'infinna' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: infinna
Supine: infunnit
Gerund: infinnande

Indicative

Present

jag infinner
du  infinner
han infinner
vi  infinner
ni  infinner
de  infinner

Perfect

jag har infunnit
du  har infunnit
han har infunnit
vi  har infunnit
ni  har infunnit
de  har infunnit

Past

jag infann
du  infann
han infann
vi  infann
ni  infann
de  infann

Pluperfect

jag hade infunnit
du  hade infunnit
han hade infunnit
vi  hade infunnit
ni  hade infunnit
de  hade infunnit

Future

jag skall infinna
du  skall infinna
han skall infinna
vi  skall infinna
ni  skall infinna
de  skall infinna

Future perfect

jag skall ha infunnit
du  skall ha infunnit
han skall ha infunnit
vi  skall ha infunnit
ni  skall ha infunnit
de  skall ha infunnit

Conjunctive

Present

jag må infinna
du  må infinna
han må infinna
vi  må infinna
ni  må infinna
de  må infinna

Present

jag må ha infunnit
du  må ha infunnit
han må ha infunnit
vi  må ha infunnit
ni  må ha infunnit
de  må ha infunnit

Past

jag skulle infinna
du  skulle infinna
han skulle infinna
vi  skulle infinna
ni  skulle infinna
de  skulle infinna

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle infinna
du  skulle infinna
han skulle infinna
vi  skulle infinna
ni  skulle infinna
de  skulle infinna

Perfect

jag skulle ha infunnit
du  skulle ha infunnit
han skulle ha infunnit
vi  skulle ha infunnit
ni  skulle ha infunnit
de  skulle ha infunnit

Imperative


du  infinn

vi  Låt oss infinna
ni  infinn

Etymology

infinna

INFINNA in³~fin²a, v. -er, -fann, -funno, -funnit, -funnen; se för övr. FINNA. vbalsbst. -ANDE.
[liksom d. indfinde efter nt. infinden, infinnen o. t. einfnden; av in- resp. ein- (se IN) o. finden (se FINNA)]

More information and the source for the information: SAOB


infinna

Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

refl.: komma tillstädes, inställa sig
  • (hönsen) ⱸ nɷ: sona som innfinnär si (Tenala)