Swedish: indra

Swedish verb 'indra' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: indra
Supine: indragit
Gerund: indragande

Indicative

Present

jag indrar; indrager
du  indrar; indrager
han indrar; indrager
vi  indrar; indrager
ni  indrar; indrager
de  indrar; indrager

Perfect

jag har indragit
du  har indragit
han har indragit
vi  har indragit
ni  har indragit
de  har indragit

Past

jag indrog
du  indrog
han indrog
vi  indrog
ni  indrog
de  indrog

Pluperfect

jag hade indragit
du  hade indragit
han hade indragit
vi  hade indragit
ni  hade indragit
de  hade indragit

Future

jag skall indra; indraga
du  skall indra; indraga
han skall indra; indraga
vi  skall indra; indraga
ni  skall indra; indraga
de  skall indra; indraga

Future perfect

jag skall ha indragit
du  skall ha indragit
han skall ha indragit
vi  skall ha indragit
ni  skall ha indragit
de  skall ha indragit

Conjunctive

Present

jag må indra; indraga
du  må indra; indraga
han må indra; indraga
vi  må indra; indraga
ni  må indra; indraga
de  må indra; indraga

Present

jag må ha indragit
du  må ha indragit
han må ha indragit
vi  må ha indragit
ni  må ha indragit
de  må ha indragit

Past

jag skulle indra
du  skulle indra
han skulle indra
vi  skulle indra
ni  skulle indra
de  skulle indra

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle indra; indraga
du  skulle indra; indraga
han skulle indra; indraga
vi  skulle indra; indraga
ni  skulle indra; indraga
de  skulle indra; indraga

Perfect

jag skulle ha indragit
du  skulle ha indragit
han skulle ha indragit
vi  skulle ha indragit
ni  skulle ha indragit
de  skulle ha indragit

Imperative


du  indra; indrag

vi  Låt oss indra; indraga
ni  indra; indrag

Etymology