Swedish, all forms: hugga

Swedish, all forms verb 'hugga' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: hugga
Supine: huggit
Gerund: huggande

Indicative

Present

jaghugger
duhugger
han;honhugger
vihugger
nihugger
dehugger

Perfect

jaghar huggit
duhar huggit
han;honhar huggit
vihar huggit
nihar huggit
dehar huggit

Past

jaghögg
duhögg
han;honhögg
vihögg
nihögg
dehögg

Pluperfect

jaghade huggit
duhade huggit
han;honhade huggit
vihade huggit
nihade huggit
dehade huggit

Future

jagskall hugga
duskall hugga
han;honskall hugga
viskall hugga
niskall hugga
deskall hugga

Future perfect

jagskall ha huggit
duskall ha huggit
han;honskall ha huggit
viskall ha huggit
niskall ha huggit
deskall ha huggit

Conjunctive

Present

jagmå hugga
dumå hugga
han;honmå hugga
vimå hugga
nimå hugga
demå hugga

Present

jagmå ha huggit
dumå ha huggit
han;honmå ha huggit
vimå ha huggit
nimå ha huggit
demå ha huggit

Past

jagskulle hugga
duskulle hugga
han;honskulle hugga
viskulle hugga
niskulle hugga
deskulle hugga

Pluperfect

jagskulle ha huggit
duskulle ha huggit
han;honskulle ha huggit
viskulle ha huggit
niskulle ha huggit
deskulle ha huggit

Conditional

Present

jagskulle hugga
duskulle hugga
han;honskulle hugga
viskulle hugga
niskulle hugga
deskulle hugga

Perfect

jagskulle ha huggit
duskulle ha huggit
han;honskulle ha huggit
viskulle ha huggit
niskulle ha huggit
deskulle ha huggit

Imperative

duhugg
viLåt oss hugga
nihugg

Translations

Swedish verb "hugga"

To use a knife to injure or kill

1 translations found.

Etymology

Additional Information

hugga
slå med vasst föremål; klyva; rista, snida (för att sönderdela, skada m.m.)
[A hugger]

Engelsk översättning
cut, slash, strike; chop; hew, carve

Exempel

hugga en julgran---cut a tree for Christmas
hugga ved---chop wood

Stående uttryck

hugga i sten ("misslyckas")---go wide of the mark (nfailn)


Svenskt uppslagsord
hugger högg huggit hugg! hugga verb
anfalla med tänder el. klor (om fisk "nappa")
[x hugger]

Engelsk översättning
bite

Exempel

hunden högg mig i benet---the dog bit me in the leg
fisken hugger---the fish are biting

hugga

HUGGA hug³a², v.¹ -er, högg hög⁴, höggo hög³ω², huggit hug³it², huggen hug³en²; äv. (numera bl. vard., bygdemålsfärgat) ipf. huggde, sup huggt; pass. o. dep. pr. ind. sg. hugges hug³es² l. (numera ngt vard.) huggs hug⁴s. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se d. o.), -ARINNA (i ssgn BILDHUGGARINNA, se d. o.); jfr HUGG sbst.¹ ( inf. hugga (hugge) G1R 4: 49 (1527) osv. huggie SkrGbgJub. 6: 109 (1589). hugia KKD 7: 169 (1708). pr. ind. sg. pass. o. dep. hugges 3Pred. BOTVIDI 11 (1621, 1627) osv. huggs (hugs, huggz) GRUBB 5 (1665) osv. ipf. ind. sg. hogh SkrGbgJub. 6: 268 (1592). hug (hugh) Tb. OPETRI 92 1525; uppl. 1929), Holof. 1 (c. 1580). hugg G1R 25: 586 (1555), Måne DRYSELIUS 294 (1694). hygh SkrGbgJub. 6: 110 (1589), Därs. 219 (1590). hygg BtÅboH I. 8: 155 (1636). hög(h) (höögh) Tb. OPETRI 37 1524; uppl. 1929), BoupptSthm 27/8 1673. högg Joh. 18: 10 (NT 1526) osv. högk BtÅboH I. 4: 61 (1629). – hugde SödertäljeDomb. 12 (1639). ipf. ind. pl. huggo 2Kon. 6: 4 (Bib. 1541), StPtbg AMINOFF 185 (1909). höggo 1Kon. 5: 18 (Bib. 1541) osv. ipf. konj. hugge Psalt. 74: 5 (Bib. 1541), Mornay SYLVIUS 373 (1674). ipf. ass. o. dep. hugs BtÅboH I. 9: 218 (1637: hallshugs). hygges Vitt. ROSENFELDT 254 (c. 1690). höggs (högs) SvMerc. IV. 3: 196 (1759) osv. – huggdes (hugdes) SödertäljeDomb. 7 (1639: halshugdes), BtÅboH I. 11– 12: 20 (1658), KKD 12: 358 (1704). sup. huggit (-e(d)t, -ett) G1R 3: 257 (1526) osv. – huggt Smål. QUENNERSTEDT 91 1891; i bet. 11 a). p. pf. huggen Judit 1: 2 (Bib. 1541) osv. higgen SkrGbgJub. 6: 267 (1592). håg- 1551 (: hågnafvar). hyggning RP 1: 113 (1628: ekehygning))
[fsv. hugga, av ä. hǫggva, av urnord. haggwan, motsv. d. hugge, isl. hǫggva, fsax. hauwan, mnl. o. holl. houwen, fht. houwan, t. hauen, feng. hĕawan, eng. hew, samt med svag böjning fht. houwŏn, mht. houwen; besläktat med fslav. kovati, smids, slåss, strida, lett. kaut, slå ihjäl, lit. káuti, slå, smida, kämpa, ävensom med lat. cudere, smida, slå, mir. cŭad, slå, kämpa. – Jfr HUGST, HYGGE, ävensom HÖ]
A) i fråga om riktande l. anbringande av slag l. stöt(ar) medelst skärande l. spetsigt redskap (yxa, mejsel, svärd, ljuster o. d.).
[HUGGA.v1 1]
1) rikta (ett l. upprepade) slag l. (en l. upprepade) stöt(ar) mot (ngt l. ngn) med äggvärktyg l. äggvapen (vanl. med äggen, i vissa fall med spetsen); driva dyl. slag l. stöt(ar) in (i ngt); ofta med (person) obj. o. adverbiell bestämning betecknande var slaget träffar; äv. refl.; stundom med värktyget l. vapnet ss. subj. Han högg honom i benet med yxan. Hugga sig illa. Hugga sig i foten. Hugga i en stock. Hugga med båda händer. Hugga och sticka. Yxan högg djupare för varje gång. Yxan slant, och han högg miste.
(Att) han ho
[nom]
hug j Armen.
Tb. OPETRI 92 1525; uppl. 1929). Han (tog) en yxe och hugh på ett trää. G1R 24: 426 (1554). Han högg äfter huvudet. Ordb. SCHULTZE 1971 (c. 1755). Hon .. högg .. ofta med yxan .. framåt i bara luften. Grimst. ALMQVIST 8 (1838). En liten parvel .. högg mig i foten med något vasst järn. Holg. LAGERLÖF 1: 106 (1906).

More information and the source for the information: SAOB


hugga

Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

äv., om ström från bäck(mynning): sträcka sig (långt) ut (o. göra istäcket svagt)
  • bⱸkkin hɷggär ganska loŋkt u:t at där ⱸ nɷ: sva:kt (Tenala)
dep.: slåss
  • tåm huggdist me kni:var (Sibbo)
i förb. med in: med yxa el.d. hugga skåra el. urtagning, vari man fäller in (stock, bjälke, ås el.d.). ; i förb. med till: slå till (med yxa el.d.). ; äv., bildl.: ta till duktigt; klämma till med högt pris o.d. ; i förb. med upp: gm huggande öppna (väg i skog, isvak o.d.). ; äv.: vid uppförande av sädesstack lägga ett övre lager av kärvar så att ett hack (trappsteg) uppstod i förh. till det undre lagret. ; i förb. med ut: gm huggande av vakar göra i ordning (isnotsvarp). ; gm huggande åstadkomma (ränna, fals el.d.). ; bildl., om udde: skjuta (långt) ut (från strand)
  • tⱸr hɷggär u:t inʼ bärgsⱹa:ŋg (Houtskär)

Se mer