Swedish: hinna

Swedish verb 'hinna' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: hinna
Supine: hunnit
Gerund: hinnande

Indicative

Present

jag hinner
du  hinner
han hinner
vi  hinner
ni  hinner
de  hinner

Perfect

jag har hunnit
du  har hunnit
han har hunnit
vi  har hunnit
ni  har hunnit
de  har hunnit

Past

jag hann
du  hann
han hann
vi  hann
ni  hann
de  hann

Pluperfect

jag hade hunnit
du  hade hunnit
han hade hunnit
vi  hade hunnit
ni  hade hunnit
de  hade hunnit

Future

jag skall hinna
du  skall hinna
han skall hinna
vi  skall hinna
ni  skall hinna
de  skall hinna

Future perfect

jag skall ha hunnit
du  skall ha hunnit
han skall ha hunnit
vi  skall ha hunnit
ni  skall ha hunnit
de  skall ha hunnit

Conjunctive

Present

jag må hinna
du  må hinna
han må hinna
vi  må hinna
ni  må hinna
de  må hinna

Present

jag må ha hunnit
du  må ha hunnit
han må ha hunnit
vi  må ha hunnit
ni  må ha hunnit
de  må ha hunnit

Past

jag skulle hinna
du  skulle hinna
han skulle hinna
vi  skulle hinna
ni  skulle hinna
de  skulle hinna

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle hinna
du  skulle hinna
han skulle hinna
vi  skulle hinna
ni  skulle hinna
de  skulle hinna

Perfect

jag skulle ha hunnit
du  skulle ha hunnit
han skulle ha hunnit
vi  skulle ha hunnit
ni  skulle ha hunnit
de  skulle ha hunnit

Imperative


du  hinn

vi  Låt oss hinna
ni  hinn

Etymology

hinna

HINNA hin³a², r. l. f.; best. -an; pl. -or. ( hind(h)) VarRerV 8 b (1579), QuatConc. OMARTINI F 1 b (1614). hinna 1538 osv.)
[fsv. hinna, motsv. d. hinde (ä. d. äv. hind), isl. hinna; möjl. besläktat med SKINN]

More information and the source for the information: SAOB


hinna

Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

dep., om kokt mjölk, gröt o.d.: få skinn på ytan
  • he hinnas iti kḷi:stri (:tapetklistret får skinn) (Esse)
ds
  • (mjölken) hänʼtar hinʼnʼ sä (:hinner svalna o. få skinn) (Houtskär)
i konstr. med på: vinna på (ngn). ; i förb. med fast el. upp: hinna fatt (ngn); i förb. med förbi el. om: upphinna o. gå förbi (ngn); särsk., om ur: dra sig före
  • kḷokkɷ hⱸndar (Esse)
upphinna (ngn som färdas framför)
  • fy:ra friu:nar fḷy:gär ett vara:r men aldär hindar vara:r (Bötom)
  • hindär int ja de så mö:tär ja de ful (Bromarv)
  • fy:ra friu:nar fḷy:gär ett vara:r men aldär hindar vara:r (Föglö)
  • ja hinda an vär lansvⱸ:jin (Korsholm)
  • fy:ra friu:nar fḷy:gär ett vara:r men aldär hindar vara:r (Korsnäs)

Se mer