Swedish, all forms: hava

Swedish, all forms verb 'hava' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: ha
Supine: haft
Gerund: havande

Indicative

Present

jaghar
duhar
han;honhar
vihar
nihar
dehar

Perfect

jaghar haft; hatt
duhar haft; hatt
han;honhar haft; hatt
vihar haft; hatt
nihar haft; hatt
dehar haft; hatt

Past

jaghade
duhade
han;honhade
vihade
nihade
dehade

Pluperfect

jaghade haft; hatt
duhade haft; hatt
han;honhade haft; hatt
vihade haft; hatt
nihade haft; hatt
dehade haft; hatt

Future

jagskall ha
duskall ha
han;honskall ha
viskall ha
niskall ha
deskall ha

Future perfect

jagskall ha haft; hatt
duskall ha haft; hatt
han;honskall ha haft; hatt
viskall ha haft; hatt
niskall ha haft; hatt
deskall ha haft; hatt

Conjunctive

Present

jagmå ha; hava
dumå ha; hava
han;honmå ha; hava
vimå ha; hava
nimå ha; hava
demå ha; hava

Present

jagmå ha haft; hatt
dumå ha haft; hatt
han;honmå ha haft; hatt
vimå ha haft; hatt
nimå ha haft; hatt
demå ha haft; hatt

Past

jagskulle ha
duskulle ha
han;honskulle ha
viskulle ha
niskulle ha
deskulle ha

Pluperfect

jagskulle ha haft; hatt
duskulle ha haft; hatt
han;honskulle ha haft; hatt
viskulle ha haft; hatt
niskulle ha haft; hatt
deskulle ha haft; hatt

Conditional

Present

jagskulle ha
duskulle ha
han;honskulle ha
viskulle ha
niskulle ha
deskulle ha

Perfect

jagskulle ha haft; hatt
duskulle ha haft; hatt
han;honskulle ha haft; hatt
viskulle ha haft; hatt
niskulle ha haft; hatt
deskulle ha haft; hatt

Imperative

duha; hav
viLåt oss ha; hava
niha; hav

Etymology

Additional Information

hava

HAVA ha³va² l. (numera alltid i talspr. o. utom i högtidligare l. stelare stilarter l. arkaiserande äv. i skriftspr.) HA ha, v.; pres. ind. sg. har ha⁴r, numera bl. ngn gg ålderdoml. l. arkaiserande haver ha⁴ver; imper. sg. ha ha l. (mycket vårdat) hav ha⁴v; ipf. hade had³e² (Gr. MOBERG 105 1815; "i dagliga umgänget"), LoW 1911; "vanl.")), äv. (i vissa trakter samt i högtidl. spr.) ha³de² (SvSpr. ENBERG 60 (1836;"enligt det vårdade uttalet"), LoW (1911)); sup. haft haf⁴t; p. pf. (i skriftspr., mindre br.) havd hav⁴d, vbalsbst. -ANDE, se avledn.; -ARE, -ARINNA, se avledn. ( inf. o. pres. ind. pl. hava (haffua, hafwa, hafva) G1R 1:2 (1521) osv.; håfwa HH XVIII. 2:92 (1694); haf' Jub. STIERNHIELM 122 (1644, 1668; i vers.), Parm. DENS. 1:9 (1651, 1668; i vers); ha (haa, ha') G1R 6:374 (1529) osv. – pres. ind. sg. haver (haffer, haffuer, hafwer, hafver) Sv Tr 4:9 (1521), Storf. HÖGBERG 169 1915; arkaiserande), SAOL 1923; angivet ss. ålderdomligt); hafuar AV MURENIUS 171 (1648); hafr' Fred. STIERNHIELM 12 1649; i vers); har (haar, hahr) G1R 6:96 (1529) osv.; haer LUCIDOR (SVS) 208 (1672), Cog. AURIVILLIUS 30 1693; jämte haar); haff SIGFRIDI G 8 b 1619; rimmande med staff); ha(a) SIGFRIDI C 1 b (1619), finlSv. BERGROTH 115 1917; angivet ss. talspr.). – pres. ind. sg. pass. havs (hafs, hafz, haffs, haffz) G1R 4:149 (1527) osv. haves (hafves osv.) KOF II. 2:30 (c. 1655) osv. – pres. ind. pl. 1 pers. havom (haffuom) Förspr rom. 4 a (NT 1526), Storf. HÖGBERG 162 1915; ariaiserande); hafwe Dav. SWEDBERG § 3 (1713). – pres. ind. pl. 2 pers. haven (haffuen osv.) Mat. 5: 47 (NT 1526) osv.; haen Vitt. LEYONCRONA 181 (1689); ha(a)n (ha'n) Fosz 325 (1621), Bjälb. STRINDBERG 95 (1909); har SvÖ STRINDBERG 3: 219 (1890); ha QT NORDENFLYCHT 1745, s. 35, Ångermanl. HÜLPHERS 170 (1900). – pres. konj. sg. have (haffue osv.) O PETRI Tb. 35 1524; uppl. 1929) osv.; hafwi G1R 1:54 (1523); hafwa Fosz 479 (1621). – imper. sg. hav (haf, haff) 2 Tim. 4: 13 (NT 1526) osv.; ha Tourville ROSENFELDT 111 ("110") (1698) osv. – imper. pl. 2 pers. haven (hafven osv.) Disa MESSENIUS 35 (1611) osv.; haffuer 2 Krön. 23:14 (Bib. 1541); ha(a)r Blanck. MESSENIUS 47 (1614), U HIÄRNE Vitt. 139 (1665). ipf. ind. o. konj. hafde (haffde) O PETRI Tb. 3 1524; uppl. 1929), ÅgerupArk. Brev 27/3 1765, Isl. HILDEBRAND 143 (1867: handhafdes, pass.), Betr. BILLING 243 (1906: framhafdes, pass.); hade (hadhe) G1R 1:232 (1524) osv.; hadde VgFmT I 8- 9:117 (1579), Fyrmäst. SPARRE 47 (1920); haadh SIGFRIDI A 4 b (1619;rimmande med radh). had' (i vers) Herc. STIERNHIELM 28 (1658, 1668), WENNERBERG 1:44 (1881); had hEMBYGDEN 1912, s. 124 (talspr.); ha (haa) OS PRYTZ A 2 b (1620), Bref EKEBLAD 1:325 1654; konj.; rättat efter hskr.); har RÅLAMB 8;124 1691; konj.). hogde (hågde) BtFinlH 4:252, 253 (1564); håde Ydre RÄÄF 1:367 (i handl. fr. 1620). – ipf. ind. pl. 1 pers. haudom G1R 3:213 (1526). sup. haft (hafft(h), hafftt, haf'dt osv.) Sv Tr. 4:9 (1521) osv. hat Eng Gr. KRAAK 118 (1748), TegnKärlekss. WRANGEL 123 (cit. fr. 1798); hatt KKD 4:148 (1712), CEDERSCHIÖLD o. OLANDER Vink. 114 1901; angivet ss. vardagsspr.); hafvett KKD 7:87 (1705); havit(t) (hafwit, hafvit) VDAkt. 1709, nr 47, VGR 1836, Verif. s. 172; hafvi Dud. RUNIUS 2:20 (c. 1710: hafwi'; rimmande med Gustafvi), Släktprof. DAHLGREN 1:14 (i handl. fr. 1796). – p. pf. havd (hafd, haffd) G1R 3:244 (1526) osv.; haven (hafven) SSL RYDQVIST 1:77 (1850: hand-, innehafven; betecknande ss. mindre br.))
[fsv. hava, motsv. d. have, ha, isl. hafa, got. haban, fsax. hebbian, mnt. hebgen, fht. habēn, t. haben, feng. habban, eng. have; av ett germ. haƀai-, av omtvistat ursprung; möjl. (trots de svårigheter som den ljudhistoriska förklaringen vållar) besläktet med det likbetydande lat. havbeo (jfr särsk. KHMEYER i
IdgForsch. 35:224 ff (1915)) – jfr HAVANDE, p. adj.] jfr BORT-, FRAM-, FÖRE-, HAND-, HIT-, IAKT-, IN-, INNE-, KRING-, KVAR-, MED-, OMHÄNDER-, PÅ-, TING-, UNDAN-, UPP-HAVA m. fl. ävensom BEFALLNINGS-, BEFATTNINGS-, BEFÄL-, DAG-, DOM-, JOUR-, ORD-, UNDER-HAVANDE, p. adj. o. sbst., m. fl.

More information and the source for the information: SAOB


hava

Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

äga, besitta, innehava, råda över (ngt, ngn), ha fått sig tilldelat (ngt); ha tillgång till el. förmån av (ngt), använda, bruka, nyttja (ngt); vara försedd el. utrustad med, förete, uppvisa (ngt), hysa, rå om (ngn) o.d
  • vi ha: främand jer om kviⱸ:ldin (Björköby)
  • armbär tiggare såm int har på:sa (Bötom)
  • han ha:r litⱸ huvvⱸ för snikkⱸri: (:är ganska duktig) (Eckerö)
  • (klädesplagget) er mytsi hadd el. haft (:begagnat, slitet) (Esse)
  • (laggkärlen skulle inte ha) hɷllsta ihɷ:p na: om di int a hadd svⱸipi (Esse)
  • ja ha havⱺ fy:rⱺ (barn) ja:g ⱺ (Houtskär)
  • hon hadd so vi:tär hi:a (:hy) (Kumlinge)
  • hɷn ha:r kaḷvin (:kon är dräktig) (Kvevlax)

Se mer