Swedish, all forms: hålla

Swedish, all forms verb 'hålla' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: hålla
Supine: hållit
Gerund: hållande

Indicative

Present

jaghåller
duhåller
han;honhåller
vihåller
nihåller
dehåller

Perfect

jaghar hållit
duhar hållit
han;honhar hållit
vihar hållit
nihar hållit
dehar hållit

Past

jaghöll
duhöll
han;honhöll
vihöll
nihöll
dehöll

Pluperfect

jaghade hållit
duhade hållit
han;honhade hållit
vihade hållit
nihade hållit
dehade hållit

Future

jagskall hålla
duskall hålla
han;honskall hålla
viskall hålla
niskall hålla
deskall hålla

Future perfect

jagskall ha hållit
duskall ha hållit
han;honskall ha hållit
viskall ha hållit
niskall ha hållit
deskall ha hållit

Conjunctive

Present

jagmå hålla
dumå hålla
han;honmå hålla
vimå hålla
nimå hålla
demå hålla

Present

jagmå ha hållit
dumå ha hållit
han;honmå ha hållit
vimå ha hållit
nimå ha hållit
demå ha hållit

Past

jagskulle hålla
duskulle hålla
han;honskulle hålla
viskulle hålla
niskulle hålla
deskulle hålla

Pluperfect

jagskulle ha hållit
duskulle ha hållit
han;honskulle ha hållit
viskulle ha hållit
niskulle ha hållit
deskulle ha hållit

Conditional

Present

jagskulle hålla
duskulle hålla
han;honskulle hålla
viskulle hålla
niskulle hålla
deskulle hålla

Perfect

jagskulle ha hållit
duskulle ha hållit
han;honskulle ha hållit
viskulle ha hållit
niskulle ha hållit
deskulle ha hållit

Imperative

duhåll
viLåt oss hålla
nihåll

Etymology

fsv.; isl. halda = da. holde, got., fsax. haldan, fhty. haltan (ty. halten; jfr anhalt(s)station, halt 2), ags. healdan (eng. hold), hålla, men i got.: vakta boskap, vilket anses vara den äldsta betyd.; germ. redupl. vb, väl, med Zupitza, Osthoff m. fl., utvidgat med ie. t av ie. roten kel, driva, i grek. kéllo ~ boukólos, herde, jfr särsk. sanskr. kaláyati, driver boskap på bete, håller, bär, håller för. - Hålla idéns fana högt, från Ibsen, som lägger orden i munnen på frasmakaren Tønnesen; enl. J. Paulsen Samliv med Ibsen hämtade från en vers av Jonas Lie. - Hålla munnen, Bib. 1541:'Kära barn, lärer hålla munnen' Jes. Syr. 23, motsv. isl. halda munni sinum, da. , holde sin mund ty. . - Hålla sig i skinnet, se skinn. - Hållen, part. som adj. i hel och hållen, motsv. i da., antagl.: välbehållen. - Håll, sbst., fsv. hald = isl. osv. (= sv. lånorden halt l o. 2); i åtskilliga betyd-, t. ex. riktning, avstånd, håll i sidan (väl egentl.: vad som håller tillbaka el. hindrar andedräkten). - Hållen, best. f., i uttr. loven är bra, men hållen är bättre, ombildning av hålla efter loven (fsv. lovan).

Additional Information

hålla
ha i handen, gripa, fatta
[A håller (i) x]

Engelsk översättning
hold, grasp, grip

Exempel

hålla (i) en spade---hold a spade
håll i handtaget!---hold onto the handle!


Svenskt uppslagsord
håller höll hållit håll! hålla verb
hindra från att ändra läge; kvarhålla (bildligt "bibehålla, bevara")
[A/x håller B/y]

Engelsk översättning
keep, hold

Exempel

Håll hunden tills jag kommer!---Hold the dog until I come back!

Stående uttryck

hålla andan ("låta bli att andas")---hold one's breath (nrefrain from breathingn)
hålla i minnet ("komma ihåg")---keep in mind (nremembern)
hålla ett öga på någon ("vakta någon")---keep an eye on sby (nguard sbyn)
hålla ("infria") ett löfte---keep (nfulfiln) a promise
hålla i sig ("fortsätta")---keep on (ncontinuen)


Svenskt uppslagsord
håller höll hållit håll! hålla verb
inte bli förstörd, inte gå sönder, vara stark nog
[x håller; x håller sig]

Engelsk översättning
keep

Exempel

tyget har hållit i många år---the cloth has worn well for many years
mjölken håller sig en vecka---the milk will keep for a week

Stående uttryck

(springa) allt vad tygen håller ("så fort man kan")---(run) for one's life (nas fast as possiblen)
det håller inte ("det är inte rimligt i längden") att fortsätta så här---we can't go on like this (nit won't work out in the long runn)

Sammansättningar/avledningar

håll|bar -t---durable


Svenskt uppslagsord
håller höll hållit håll! hålla verb
stanna
[A/x håller]

Engelsk översättning
stop

Sammansättningar/avledningar

håll|plats -en---bus stop


Svenskt uppslagsord
håller höll hållit håll! hålla verb
utföra; anordna (försvagat "ha")
[A håller x]

Engelsk översättning
hold

Exempel

hålla föredrag---give a talk
hålla bröllop---arrange a wedding


Svenskt uppslagsord
håller av höll hållit håll! hålla verb
tycka om, älska
[A håller av B]

Engelsk översättning
be fond of, be attached to, love


Svenskt uppslagsord
håller i gång höll hållit håll! hålla verb
roa sig

Engelsk översättning
have a good time, amuse oneself


Svenskt uppslagsord
håller igen höll hållit håll! hålla verb
hindra, vara restriktiv; hejda
[A håller igen (på x)]

Engelsk översättning
keep shut; check, hold back

Exempel

hålla igen på kraven---cut down on demands


Svenskt uppslagsord
håller med höll hållit håll! hålla verb
ha samma åsikt som
[A håller med B/om att + SATS]

Engelsk översättning
agree with

Exempel

jag håller med dig---I agree with you


Svenskt uppslagsord
håller på höll hållit håll! hålla verb
vara sysselsatt (med)
[A håller på med x; A håller på (med) att + INF]

Engelsk översättning
be doing sth., be busy with

Exempel

hon håller på att städa---she's busy tidying up


Svenskt uppslagsord
håller på höll hållit håll! hålla verb
vara nära (att)
[A håller på att + INF]

Engelsk översättning
be on the point of

Exempel

jag höll på att svimma---I nearly fainted


Svenskt uppslagsord
håller till höll hållit håll! hålla verb
uppehålla sig; hålla hus
[A håller till + PLATS]

Engelsk översättning
be; hang out

Exempel

vi höll mest till i köket---we usually hung out in the kitchen


Svenskt uppslagsord
håller ut höll hållit håll! hålla verb
uthärda, stå ut
[A håller ut (med x)]

Engelsk översättning
hold out, stick it out, persevere

Exempel

jag höll ut i tre veckor---I stuck it out for three weeks

hålla

HÅLLA hol³a², v.¹ -er ⁴⁰, höll höl⁴, höllo höl³ω², hållit hol³it², hållen hol³en²; pres. ind. sg. pass. hålles hol³es² l. (i sht vard.) hålls hol⁴s. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, VästeråsDP 10/12 1596 (i bet. 22), RARP 2: 173 1635; i bet. 29)), -NING (se d. o.); jfr HÅLL, sbst.¹ ( pres. ind. sg. pass. hålles (halles) VarRerV 10 (1538) osv. hålls (håldz, holls, håls osv.) Edelh. GIRS D 5 a (1627) osv. imper. sg. hall Tourville ROSENFELDT 11 (1698). halt(h) (haldt, haltt) G1R 2: 25 (1525), ArkNorrlHembygdsf. 1918, s. 60 (c. 1780). holl AnlArtill. GRUNDELL 1: 58 (c. 1695), EKBLAD 98 (1764). holt (holtt) G1R 7: 384 (1531), (SVS) NORDENFLYCHT 1: 317 (1746). hål RÅLAMB 13: 163 (1690). håll Fosz 288 (1621) osv. hålt (hållt) Mat. 7: 4 (NT 1526), TreFr. ALMQVIST 3: 18 (1843). dep. hålls Top. VASENIUS 2: 129 (cit. fr. 1835) osv. – imper. pl. 1 pers. hållom ADLERBETH Æn. 234 (1804).– imper. pl. 2 pers. hållen Riccoboni Catesby 62 (1761) osv. håller (holler) Rom. 12: 12 (NT 1526), QvSp. KOLMODIN 1: 5I (1732), BERNDTSON (1880). ipf. sg. helt(h) (hellth, helltt, heltt) G1R 4: 203 (1527), OxBr. 5: 340 (1625: föreheltt). hiölt VRArk. 1677. holt(h) (hollt) BtFinlH 3: 150 (1543), EBRANDER (1756) hos Bref LINNÉ I. 3: 304. hull Kr. BRAHE 53 (c. 1585), NorrlS II. 4: 43 (1637). hult(t) (hullt) Tb. OPETRI 211 1528; uppl. 1929), HA 9: 349 (1599). hål UrFinlH 256 (1716). hålt (hållt) VgFmT II. 1: 28 (1533). höld Ähr. SVART 69 (1560: behöld), Vitt. ROSENFELDT 233 (c. 1690). höll (höllh) RA 1: 117 (1529) osv. hölt(h) (höldt, höltt, höllt(h), hölltt) G1R 2: 117 (1525), SvSpr. BOIVIE 249 (1834). höölt G1R 2: 241 (1525). holde (hollde) KKD 1: 215 (1709). hultte ConsAcAboP 2: 35 (1655). hyltt Ydre RÄÄF 1: 324 (i handl. fr. 1577). hölte (höltte) BtFinlH 3: 307 (1540), HH XVIII. 3: 78 (1735). hålde VDAkt. 1704, nr 101. ipf. sg. pass. holldes KKD 1: 99 (1706). holst BtFinlH 2: 118 (1553). hulst BtFinlH 2: 142 (1558). håldes VRP 8/6 1726 (: förehåldes). höldz SVARTG1 333 (1561). hölls (höls, hölss) G1R 6: 340 (1529), SkrGbgJub. 6: 177 (1590) osv. hölsth NorrlS 1: 256 (1543). hölts (höltss, höllts, höll(t)z) Ydre RÄÄF 1: 315 (i handl. fr. 1561), För hundra år sen 15 (i handl. fr. 1838). höltes (höltis) SkrGbgJub. 6: 26 (1587), EkenäsDomb. 1: 5 (1625). höltest BtHforsH 1: 144 (1624). ipf. pl. helle VgFmT II. 1: 33 (1552), SkrGbgJub. 6: 127 (1589). hello JönkTb. 353 (1546), Atl. RUDBECK 1: 484 (1679: beholde). holle JönkTb. 323 (1532). hollo SkrGbgJub. 6: 10 (1587), Bref RUDBECK 351 (1696). huldde BtFinlH 2: 43 (1545). huldom, 1 pers. pl. BtFinlH 3: 36 (1532). hulle Tb. OPETRI 85 1525; uppl. 1929), E14 HUND 25 (1605). hullo Clost. OPETRI E 4 a (1528), CousAcAboP 1: 451 (1650). hultte UrkFinlÖ I. 2: 102 (1597), ConsAcAboP 2: 3 (1654). hulttom, 1 pers. pl. BtFinlH 2: 315 (1553). hyllo BtFinlH 3: 192 (1546). hålde Kr. BRAHE 43 (c. 1585). hållo JMESSENIUS (1629) i HB 1: 140, AV MURENIUS 42 (1640). hölde BtFinlH 3: 294 (1554), Föret. PHRYGIUS 33 1620; 2 pers. pl.). höldo HimLif. PHRYGIUS 9 (1615). hölle Tb. OPETRI 34 1524; uppl. 1929), Monarchsp. DRYSELIUS 371 (1691). höllo Apg. 7: 57 (NT 1526) osv. ipf. pl. pass. holtes ConsAcAboP 4: 23 1671; möjl. sg.). håldes Bara LÖNQVIST 4 (1775). höllos Schibb. SWEDBERG 210 (1716) osv. ipf. konj. hulle OPETRI PEliæ 3 b (1527), Dud. RUNIUS 2: 11 (1705). hylles, pass. G1R 7: 43 (1530). hålde CatArb. MURBECK 1: 467 (c. 1750; 2 pers. pl.). hölle FörsprNT 2 a (1526) osv. höllo Os. SCHRODERUS III. 2: 334 (1635), Landcr. HUMBLA 63 (1740). sup. hallit (-e(d)t) OPETRI PEliæ 4 b (1527), HH XVIII. 2: 28 (1687). holdit Luk. 15: 49 (NT 1526). hollit(h) (-et(h), -edt, -ett) G1R 1: 49 (1523), SERENIUS A 2 h (1757). holled(h) G1R 1: 28 (1521), OxBr. 5: 103 (1616). hullit (-et) Liv. SCHRODERUS 453 (1626), Ad. MÖRK 1: 308 (1743: behullit). hålltt (-ett) SkrGbgJub. 6: 14 (1587), Brefv. (STENBOCK o.) OXENSTIERNA 1: 240 (1697). hålllt (-et(h), -ett) Bar. 2: 1 (Bib. 1541) osv. hållt (hålt) VDAkt. 1691, nr 50, Kejs. LAGERLÖF 77 1914; vard., bygdemålsfärgat). – pass. huletz BtÅboH I. 7: 57 (1635). hållits (-itz) VERELIUS 53 (1681) osv. p. pf. halden UrkFinlÖ I. 3: 98 (1597: sidshaldne, sg. best.). hallen Clost. OPETRI A 1 b (1528), SVART Gensv. F 3 a (1558: hallet, n.); halna, pl. RA 2: 169 (1567: behalna). holdne, pl. Clost. OPETRI A 1 b (1528), SCHENBERG 1739; äv.: hollne); holdit, n. sg. G1 TEGEL 2: 396 (1622: beholdit). hollen (-in(n)) G1R 1: 203 (1524), IHRE 1: 894 (1769); hollid, n. sg. AOXENSTIERNA 2: 173 (1614); holne, pl. RA 1: 446 (1545), HT 1918, s. 193 (1809). huldne, pl. Blacksta HALLMAN 10 (1748). hullt, n. sg. KKD 3: 111 (1709). hullen SynodA 2: 30 (1585: hullit, n. sg.), Ordb. SCHULTZE 1772 (c. 1755). hålden SvOrds. C 3 b (1604); håldne (hålldna), pl. Kr. OPETRI 22 (c. 1540), Spect. KLING 4 b (1735). hållen (-in) Kr. OPETRI 312 ( c. 1540: hållet, n. sg.), Ordspr. 29: 21 (Bib. 1541) osv.; hålne, pl. SVARTG1 123 (1561), Spect. KLING U 4 b (1795). höldne, pl. KKD 11: 59 (1705). höllin Horn Lefv. 162 (1662). holt RP 4: 112 (1634: beholte, pl.). håld (hålldh) BtFinlH 4: 10 (1561), GSthm (LUNDIN o.) STRINDBERG 547 (cit. fr. 1777: hålda, pl.). hålder Föret. PHRYGIUS 4 (1620)). ( hald- 1522–1677. hall- 1524–1676. hold- 1522–1558 (: beholde). holl- 1521–1799. hull- c. 1585– 1612. hål- LinkStiftsbibl. 1717, Brev V, nr 62. håld- 1560 (: behålda)– 1681. håll- 1526 osv.)
[fsv. halda (halla, holda, holla), motsv. d. holde, isl. halda, got. haldan, uppvisat bl. i bet.: vakta boskap, fsax. haldan, mnt. halden, holl. houden, fht. haltan, t. halten, feng. healdan, eng. hold; möjl. besläktat med sanskr. kaláyati, driver boskap på bete, håller, bär, håller före m. m., men med dunkel bet.
-utveckling. – Jfr HÄLLA, sbst. – Växlingen holla : halla är i fsv. delvis bl. ortografisk, i det att a också återgiver å-ljud; där a- o. å-uttal i fsv. o. ä. nysv. stå emot varandra, beror detta i huvudsak på dialektala motsättningar: halla brukas norr om Mälaren, hålla söder därom (se Sveam. HESSELMAN 31 (1905)] jfr AN-, AV-, BE-, BIBE-, BORT-, EFTER-, ENT-, ER-, FAL-, FAST-, FORT-, FRAM-, FRI-, FRÅN-, FÖR-, FÖRBE-, FÖRE-, GOD-, HAND-, HOP-, IN-, INNE-, KOST-, KVAR-, MED-, NED-, PÅ-, REN-, SAMMAN-, SÄR-, TILL-, TILLBAKA-, TJUV-, UND-, UNDAN-, UNDER-, UPP-, UPPE-, UPPRÄTT-, UT-, VID-, VIDMAKT-, Å-, ÅTER-HÅLLA m. fl., ävensom FÖRSANT-, GÄST-HÅLLANDE, sbst., IHÅLLANDE, p. adj., ORDHÅLLEN m. fl. Översikt av betydelserna.

More information and the source for the information: SAOB


hålla

Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

äv.: bilda stöd el. underlag (för ngt)
  • bä:rträ: ä dä som holʼlʼär opp bä:rona (Kumlinge)
bildl
  • ha få:r hald i penni tärt e å:lang (:snåla, vända på slanten) (Esse)
  • han sku ha:ld i gro:ve:ndan (:bära den tyngsta bördan, göra det tyngsta arbetet) (Petalax)
ha el. bära (ngt) i handen, ha tag (i ngn, ngt) el. ha grepp (om ngn, ngt)
  • pɷli:sin hölt i e:na armⱸn hann (Eckerö)
  • ha hɷld yksⱸ i gäḷi hand (Esse)
  • to-nn hɷld han andra i hɷⱺ:rⱸ (Hitis)
  • arminʼ som inʼ hɷlʼd i värjon mⱸ: (Iniö)
  • ha:ld suggon i ö:ra (Iniö)
  • ha du nanttin hɷldi i grⱸipⱸ? (Karleby)
  • han hålld e:t sto:rt såkärtåppspapär millan händren (Kyrkslätt)

Se mer