Swedish: hålla

Swedish verb 'hålla' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: hålla
Supine: hållit
Gerund: hållande

Indicative

Present

jag håller
du  håller
han håller
vi  håller
ni  håller
de  håller

Perfect

jag har hållit
du  har hållit
han har hållit
vi  har hållit
ni  har hållit
de  har hållit

Past

jag höll
du  höll
han höll
vi  höll
ni  höll
de  höll

Pluperfect

jag hade hållit
du  hade hållit
han hade hållit
vi  hade hållit
ni  hade hållit
de  hade hållit

Future

jag skall hålla
du  skall hålla
han skall hålla
vi  skall hålla
ni  skall hålla
de  skall hålla

Future perfect

jag skall ha hållit
du  skall ha hållit
han skall ha hållit
vi  skall ha hållit
ni  skall ha hållit
de  skall ha hållit

Conjunctive

Present

jag må hålla
du  må hålla
han må hålla
vi  må hålla
ni  må hålla
de  må hålla

Present

jag må ha hållit
du  må ha hållit
han må ha hållit
vi  må ha hållit
ni  må ha hållit
de  må ha hållit

Past

jag skulle hålla
du  skulle hålla
han skulle hålla
vi  skulle hålla
ni  skulle hålla
de  skulle hålla

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle hålla
du  skulle hålla
han skulle hålla
vi  skulle hålla
ni  skulle hålla
de  skulle hålla

Perfect

jag skulle ha hållit
du  skulle ha hållit
han skulle ha hållit
vi  skulle ha hållit
ni  skulle ha hållit
de  skulle ha hållit

Imperative


du  håll

vi  Låt oss hålla
ni  håll

Etymology

hålla

HÅLLA hol³a², v.¹ -er ⁴⁰, höll höl⁴, höllo höl³ω², hållit hol³it², hållen hol³en²; pres. ind. sg. pass. hålles hol³es² l. (i sht vard.) hålls hol⁴s. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, VästeråsDP 10/12 1596 (i bet. 22), RARP 2: 173 1635; i bet. 29)), -NING (se d. o.); jfr HÅLL, sbst.¹ ( pres. ind. sg. pass. hålles (halles) VarRerV 10 (1538) osv. hålls (håldz, holls, håls osv.) Edelh. GIRS D 5 a (1627) osv. imper. sg. hall Tourville ROSENFELDT 11 (1698). halt(h) (haldt, haltt) G1R 2: 25 (1525), ArkNorrlHembygdsf. 1918, s. 60 (c. 1780). holl AnlArtill. GRUNDELL 1: 58 (c. 1695), EKBLAD 98 (1764). holt (holtt) G1R 7: 384 (1531), (SVS) NORDENFLYCHT 1: 317 (1746). hål RÅLAMB 13: 163 (1690). håll Fosz 288 (1621) osv. hålt (hållt) Mat. 7: 4 (NT 1526), TreFr. ALMQVIST 3: 18 (1843). dep. hålls Top. VASENIUS 2: 129 (cit. fr. 1835) osv. – imper. pl. 1 pers. hållom ADLERBETH Æn. 234 (1804).– imper. pl. 2 pers. hållen Riccoboni Catesby 62 (1761) osv. håller (holler) Rom. 12: 12 (NT 1526), QvSp. KOLMODIN 1: 5I (1732), BERNDTSON (1880). ipf. sg. helt(h) (hellth, helltt, heltt) G1R 4: 203 (1527), OxBr. 5: 340 (1625: föreheltt). hiölt VRArk. 1677. holt(h) (hollt) BtFinlH 3: 150 (1543), EBRANDER (1756) hos Bref LINNÉ I. 3: 304. hull Kr. BRAHE 53 (c. 1585), NorrlS II. 4: 43 (1637). hult(t) (hullt) Tb. OPETRI 211 1528; uppl. 1929), HA 9: 349 (1599). hål UrFinlH 256 (1716). hålt (hållt) VgFmT II. 1: 28 (1533). höld Ähr. SVART 69 (1560: behöld), Vitt. ROSENFELDT 233 (c. 1690). höll (höllh) RA 1: 117 (1529) osv. hölt(h) (höldt, höltt, höllt(h), hölltt) G1R 2: 117 (1525), SvSpr. BOIVIE 249 (1834). höölt G1R 2: 241 (1525). holde (hollde) KKD 1: 215 (1709). hultte ConsAcAboP 2: 35 (1655). hyltt Ydre RÄÄF 1: 324 (i handl. fr. 1577). hölte (höltte) BtFinlH 3: 307 (1540), HH XVIII. 3: 78 (1735). hålde VDAkt. 1704, nr 101. ipf. sg. pass. holldes KKD 1: 99 (1706). holst BtFinlH 2: 118 (1553). hulst BtFinlH 2: 142 (1558). håldes VRP 8/6 1726 (: förehåldes). höldz SVARTG1 333 (1561). hölls (höls, hölss) G1R 6: 340 (1529), SkrGbgJub. 6: 177 (1590) osv. hölsth NorrlS 1: 256 (1543). hölts (höltss, höllts, höll(t)z) Ydre RÄÄF 1: 315 (i handl. fr. 1561), För hundra år sen 15 (i handl. fr. 1838). höltes (höltis) SkrGbgJub. 6: 26 (1587), EkenäsDomb. 1: 5 (1625). höltest BtHforsH 1: 144 (1624). ipf. pl. helle VgFmT II. 1: 33 (1552), SkrGbgJub. 6: 127 (1589). hello JönkTb. 353 (1546), Atl. RUDBECK 1: 484 (1679: beholde). holle JönkTb. 323 (1532). hollo SkrGbgJub. 6: 10 (1587), Bref RUDBECK 351 (1696). huldde BtFinlH 2: 43 (1545). huldom, 1 pers. pl. BtFinlH 3: 36 (1532). hulle Tb. OPETRI 85 1525; uppl. 1929), E14 HUND 25 (1605). hullo Clost. OPETRI E 4 a (1528), CousAcAboP 1: 451 (1650). hultte UrkFinlÖ I. 2: 102 (1597), ConsAcAboP 2: 3 (1654). hulttom, 1 pers. pl. BtFinlH 2: 315 (1553). hyllo BtFinlH 3: 192 (1546). hålde Kr. BRAHE 43 (c. 1585). hållo JMESSENIUS (1629) i HB 1: 140, AV MURENIUS 42 (1640). hölde BtFinlH 3: 294 (1554), Föret. PHRYGIUS 33 1620; 2 pers. pl.). höldo HimLif. PHRYGIUS 9 (1615). hölle Tb. OPETRI 34 1524; uppl. 1929), Monarchsp. DRYSELIUS 371 (1691). höllo Apg. 7: 57 (NT 1526) osv. ipf. pl. pass. holtes ConsAcAboP 4: 23 1671; möjl. sg.). håldes Bara LÖNQVIST 4 (1775). höllos Schibb. SWEDBERG 210 (1716) osv. ipf. konj. hulle OPETRI PEliæ 3 b (1527), Dud. RUNIUS 2: 11 (1705). hylles, pass. G1R 7: 43 (1530). hålde CatArb. MURBECK 1: 467 (c. 1750; 2 pers. pl.). hölle FörsprNT 2 a (1526) osv. höllo Os. SCHRODERUS III. 2: 334 (1635), Landcr. HUMBLA 63 (1740). sup. hallit (-e(d)t) OPETRI PEliæ 4 b (1527), HH XVIII. 2: 28 (1687). holdit Luk. 15: 49 (NT 1526). hollit(h) (-et(h), -edt, -ett) G1R 1: 49 (1523), SERENIUS A 2 h (1757). holled(h) G1R 1: 28 (1521), OxBr. 5: 103 (1616). hullit (-et) Liv. SCHRODERUS 453 (1626), Ad. MÖRK 1: 308 (1743: behullit). hålltt (-ett) SkrGbgJub. 6: 14 (1587), Brefv. (STENBOCK o.) OXENSTIERNA 1: 240 (1697). hålllt (-et(h), -ett) Bar. 2: 1 (Bib. 1541) osv. hållt (hålt) VDAkt. 1691, nr 50, Kejs. LAGERLÖF 77 1914; vard., bygdemålsfärgat). – pass. huletz BtÅboH I. 7: 57 (1635). hållits (-itz) VERELIUS 53 (1681) osv. p. pf. halden UrkFinlÖ I. 3: 98 (1597: sidshaldne, sg. best.). hallen Clost. OPETRI A 1 b (1528), SVART Gensv. F 3 a (1558: hallet, n.); halna, pl. RA 2: 169 (1567: behalna). holdne, pl. Clost. OPETRI A 1 b (1528), SCHENBERG 1739; äv.: hollne); holdit, n. sg. G1 TEGEL 2: 396 (1622: beholdit). hollen (-in(n)) G1R 1: 203 (1524), IHRE 1: 894 (1769); hollid, n. sg. AOXENSTIERNA 2: 173 (1614); holne, pl. RA 1: 446 (1545), HT 1918, s. 193 (1809). huldne, pl. Blacksta HALLMAN 10 (1748). hullt, n. sg. KKD 3: 111 (1709). hullen SynodA 2: 30 (1585: hullit, n. sg.), Ordb. SCHULTZE 1772 (c. 1755). hålden SvOrds. C 3 b (1604); håldne (hålldna), pl. Kr. OPETRI 22 (c. 1540), Spect. KLING 4 b (1735). hållen (-in) Kr. OPETRI 312 ( c. 1540: hållet, n. sg.), Ordspr. 29: 21 (Bib. 1541) osv.; hålne, pl. SVARTG1 123 (1561), Spect. KLING U 4 b (1795). höldne, pl. KKD 11: 59 (1705). höllin Horn Lefv. 162 (1662). holt RP 4: 112 (1634: beholte, pl.). håld (hålldh) BtFinlH 4: 10 (1561), GSthm (LUNDIN o.) STRINDBERG 547 (cit. fr. 1777: hålda, pl.). hålder Föret. PHRYGIUS 4 (1620)). ( hald- 1522–1677. hall- 1524–1676. hold- 1522–1558 (: beholde). holl- 1521–1799. hull- c. 1585– 1612. hål- LinkStiftsbibl. 1717, Brev V, nr 62. håld- 1560 (: behålda)– 1681. håll- 1526 osv.)
[fsv. halda (halla, holda, holla), motsv. d. holde, isl. halda, got. haldan, uppvisat bl. i bet.: vakta boskap, fsax. haldan, mnt. halden, holl. houden, fht. haltan, t. halten, feng. healdan, eng. hold; möjl. besläktat med sanskr. kaláyati, driver boskap på bete, håller, bär, håller före m. m., men med dunkel bet.
-utveckling. – Jfr HÄLLA, sbst. – Växlingen holla : halla är i fsv. delvis bl. ortografisk, i det att a också återgiver å-ljud; där a- o. å-uttal i fsv. o. ä. nysv. stå emot varandra, beror detta i huvudsak på dialektala motsättningar: halla brukas norr om Mälaren, hålla söder därom (se Sveam. HESSELMAN 31 (1905)] jfr AN-, AV-, BE-, BIBE-, BORT-, EFTER-, ENT-, ER-, FAL-, FAST-, FORT-, FRAM-, FRI-, FRÅN-, FÖR-, FÖRBE-, FÖRE-, GOD-, HAND-, HOP-, IN-, INNE-, KOST-, KVAR-, MED-, NED-, PÅ-, REN-, SAMMAN-, SÄR-, TILL-, TILLBAKA-, TJUV-, UND-, UNDAN-, UNDER-, UPP-, UPPE-, UPPRÄTT-, UT-, VID-, VIDMAKT-, Å-, ÅTER-HÅLLA m. fl., ävensom FÖRSANT-, GÄST-HÅLLANDE, sbst., IHÅLLANDE, p. adj., ORDHÅLLEN m. fl. Översikt av betydelserna.

More information and the source for the information: SAOB


hålla

Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

äv.: bilda stöd el. underlag (för ngt)
  • bä:rträ: ä dä som holʼlʼär opp bä:rona (Kumlinge)
bildl
  • ha få:r hald i penni tärt e å:lang (:snåla, vända på slanten) (Esse)
  • han sku ha:ld i gro:ve:ndan (:bära den tyngsta bördan, göra det tyngsta arbetet) (Petalax)
ha el. bära (ngt) i handen, ha tag (i ngn, ngt) el. ha grepp (om ngn, ngt)
  • pɷli:sin hölt i e:na armⱸn hann (Eckerö)
  • ha hɷld yksⱸ i gäḷi hand (Esse)
  • to-nn hɷld han andra i hɷⱺ:rⱸ (Hitis)
  • arminʼ som inʼ hɷlʼd i värjon mⱸ: (Iniö)
  • ha:ld suggon i ö:ra (Iniö)
  • ha du nanttin hɷldi i grⱸipⱸ? (Karleby)
  • han hålld e:t sto:rt såkärtåppspapär millan händren (Kyrkslätt)

Se mer