Swedish: gripa

Swedish verb 'gripa' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: gripa
Supine: gripit
Gerund: gripande

Indicative

Present

jag griper
du  griper
han griper
vi  griper
ni  griper
de  griper

Perfect

jag har gripit
du  har gripit
han har gripit
vi  har gripit
ni  har gripit
de  har gripit

Past

jag grep
du  grep
han grep
vi  grep
ni  grep
de  grep

Pluperfect

jag hade gripit
du  hade gripit
han hade gripit
vi  hade gripit
ni  hade gripit
de  hade gripit

Future

jag skall gripa
du  skall gripa
han skall gripa
vi  skall gripa
ni  skall gripa
de  skall gripa

Future perfect

jag skall ha gripit
du  skall ha gripit
han skall ha gripit
vi  skall ha gripit
ni  skall ha gripit
de  skall ha gripit

Conjunctive

Present

jag må gripa
du  må gripa
han må gripa
vi  må gripa
ni  må gripa
de  må gripa

Present

jag må ha gripit
du  må ha gripit
han må ha gripit
vi  må ha gripit
ni  må ha gripit
de  må ha gripit

Past

jag skulle gripa
du  skulle gripa
han skulle gripa
vi  skulle gripa
ni  skulle gripa
de  skulle gripa

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle gripa
du  skulle gripa
han skulle gripa
vi  skulle gripa
ni  skulle gripa
de  skulle gripa

Perfect

jag skulle ha gripit
du  skulle ha gripit
han skulle ha gripit
vi  skulle ha gripit
ni  skulle ha gripit
de  skulle ha gripit

Imperative


du  grip

vi  Låt oss gripa
ni  grip

Etymology

Translations

Swedish verb "gripa"

Grab

To grab with the hands

To make a sudden grasping or clutching motion (at something)

To restrain someone; to arrest

To take hold

To take into legal custody

7 translations found.

gripa

GRIPA gri³pa², v. -er ⁴⁰, grep gre⁴p, grepo gre³pω², gripit gri³pit², gripen gri³pen². vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, LIND 1749; under ergreiffung)), -NING (numera knappast br., GR 6: 80 1529; i bet. 2), Köpm. CARLÉN 2: 234 (1860: ingripningar)); -ARE (se avledn.); jfr GREPP sbst.¹, GRIP, sbst.²-³ ( inf. o. pr. ind. pl. gripa (-ii-, -ij-) GR 1: 29 (1521) osv.; grippa GR 28: 217 (1558: förgrippa). – pr. ind. sg. griper LPETRI Œc. 67 (1559) osv. – ipf. ind. sg. gre(e)p 1Mack. 15: 40 (Bib. 1541) osv. ipf. ind. pl. gripo Mark. 14: 51 (NT 1526), VRP 1711, s. 379; gripe SVARTG1 108 (1561); grepo 1Mack. 9: 36 (Bib. 1541) osv.; grepe SVART Gensv. H 6 a (1558), HH 20: 358 (c. 1640), Gothl. LINNÉ 195 (1745: grepes, pass.); greppe SVARTG1 37 (1561); grijpte Föret. PHRYGIUS 21 (1620). - sup. gri(i)pit (-et) GR 2: 100 (1525) osv.; gre(e)pit (-et) GR 4: 20 (1527), VDAkt. 1692, nr 115. – p. pf. gripen (-in) Mark. 15: 7 (NT 1526) osv.; grippen EkenäsDomb. 1: (1643); grepen 2Mack. 7: 1 (Bib. 1541: grepne, pl.), PORTHAN BrefCalonius 87 (1794: grepne, pl.); greppen Kr. BRAHE 4 (c. 1585))
[fsv. gripa, motsv. d. gribe, isl. gripa, got. greipan, fsax. grĭpan, fht. grĭfan (varav t. greifen), feng. grĭpan (varav eng. gripe), av ett ieur. ghb-, med avljud föreliggande i lit. grëbti, graibyti, gripa. Jfr GREP, GREPE, GRIPEN, GRIPHUMMER, GRIPOMENES]

More information and the source for the information: SAOB


gripa

Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

bildl.: göra verkan
  • han fri:a till on på andär fä:l å tå greip e (Ingå)
fatta tag i (ngt), taga fast (i el. om ngt), taga till (o. nyttja ngt)
  • aŋkarⱸ gri:pär int (Bergö)
  • na: ska a gri:p til sa tsⱸlndzⱸ to ɷ salta sⱸ i rⱸvⱸ (Esse)
  • (ramsan) ä ti gri:p te:l tå int-n vill birätt sagur (Nagu)
i förb. gripa i, impers.: uppstå starkt hämmande gnidning (då släde dras över bart grus o.d.)
  • hⱸ grⱸip i: ti:t´e: i bakka (Esse)
i förb. med in: gå in (i varandra)
  • så greip rännåna å ryggana (i potatiskvarnens valsar) inn i vara:där (Nagu)
taga fast (ngn), infånga (ngn). (m.fl.?)
  • sⱺ bḷäi inʼ gripinʼ ⱸ Korpⱺ (Houtskär)

Se mer