Swedish: gråta

Swedish verb 'gråta' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: gråta
Supine: gråtit
Gerund: gråtande

Indicative

Present

jag gråter
du  gråter
han gråter
vi  gråter
ni  gråter
de  gråter

Perfect

jag har gråtit
du  har gråtit
han har gråtit
vi  har gråtit
ni  har gråtit
de  har gråtit

Past

jag grät
du  grät
han grät
vi  grät
ni  grät
de  grät

Pluperfect

jag hade gråtit
du  hade gråtit
han hade gråtit
vi  hade gråtit
ni  hade gråtit
de  hade gråtit

Future

jag skall gråta
du  skall gråta
han skall gråta
vi  skall gråta
ni  skall gråta
de  skall gråta

Future perfect

jag skall ha gråtit
du  skall ha gråtit
han skall ha gråtit
vi  skall ha gråtit
ni  skall ha gråtit
de  skall ha gråtit

Conjunctive

Present

jag må gråta
du  må gråta
han må gråta
vi  må gråta
ni  må gråta
de  må gråta

Present

jag må ha gråtit
du  må ha gråtit
han må ha gråtit
vi  må ha gråtit
ni  må ha gråtit
de  må ha gråtit

Past

jag skulle gråta
du  skulle gråta
han skulle gråta
vi  skulle gråta
ni  skulle gråta
de  skulle gråta

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle gråta
du  skulle gråta
han skulle gråta
vi  skulle gråta
ni  skulle gråta
de  skulle gråta

Perfect

jag skulle ha gråtit
du  skulle ha gråtit
han skulle ha gråtit
vi  skulle ha gråtit
ni  skulle ha gråtit
de  skulle ha gråtit

Imperative


du  gråt

vi  Låt oss gråta
ni  gråt

Etymology

gråta

GRÅTA grå³ta², v. -er, grät grä⁴t, gräto grä³tω² (l., numera bl. i norra Sv. ned till Mälaren o. i landskap gränsande till Norge, bygdemålsfärgat: gret gre⁴t resp. greto gre³tω²) gråtit grå³tit², gråten grå³ten² (nästan bl. i ssgr samt ngn gg i bet. 1 b o. 2. vbalsbst. -ANDE, -ERI (†, Lefn. SCHANTZ 87 (1800), JournSvL 1800, s. 325), -NING (†, Ind. WOLLIMHAUS (1652), LEOPOLD 5: 516 (c. 1820)); -ARE (se avledn.), -ERSKA (se avledn.); jfr GRÅT, -GRÅT(ER). ( inf. o. pr. ind. pl. gråta Mark. 14: 72 (NT 1526) osv. grätha Visb. 1: 167 (c. 1620), Lah. OSBECK 178 (1796). – pr. ind. sg. gråter Mat. 2: 18 (NT 1526) osv. – ipf. ind. sg. grät Luk. 19: 41 (NT 1526) osv. gret (greet, greett) Joh. 20: 11 (NT 1526), FlBell. KARLFELDT 36 (1918). grett Lögn. BULLERNÆSIUS 454 (1619). gråt CatArb. MURBECK 1: 260 (c. 1750), TörngrenMål. 303 (1802). ipf. ind. pl. gräto Mark. 5: 38 (NT 1526) osv. greto Bar. 1: 5 (Bib. 1541), SAOL 1900; angivet ss. sällan förekommande). gre(e)te Psalt. 137: 1 (Bib. 1541), SVART Gensv. H 3 b (1558). – sup. gråtit (gråtet) Judit 7: 29 (Bib. 1541) osv. – p. pf. gråten RUDEEN Vitt. 309 (1697: gråtna, pl.), CVASTRANDBERG 2: 40 (c. 1843))
[fsv. grata, sv. dial. gråta, (i södra Sv.) gräda, motsv. d. græde, nor. graata, isl. gráta, got. grĕtan, fsax. grătan, feng. grætan; sannol. urspr. betecknande ljud, jfr mht. gräzen, skrika, t. dial. (Schweiz) grăssen, kvida]
jfr AV-, BE-, EFTER-, STOR-GRÅTA m. fl.

More information and the source for the information: SAOB


gråta

Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

fälla tårar, klaga snyftande
  • vi börja grå:t ⱸftär brø:, bå:nⱸn (Tenala)
  • ha hykḷa (:hulkade) o gre:t (Terjärv)
i ordspr. o. likn
  • lⱺ:nä ska inʼt grⱺ:t (Houtskär)
  • biti ɷpp rⱸij o gro:tⱸr int! (Pedersöre-Purmo)
i uttr. gråta blod, om situation då vanlig gråt ej hjälper
  • hⱸ ⱸ so an skɷ kɷna gro:t bḷɷ:dⱸ (Karleby)
i uttr. gråta finsk, ha rinnande ögon (p.g.a. inverkan från rök o.d.)
  • di fiⱸ riktit grⱺåt finsk inan di komm jⱸnom handⱸ tjöttlansröytjin (Närpes)
om hund, räv: yla, kvinka (som förebud om ngt)
  • dom skɷ vⱸntt nogo (:sades vänta, förebåda ngt) när dom grä:t om nⱸttrⱸn, hɷndana (Tenala)

Se mer