Swedish: gnida

Swedish verb 'gnida' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: gnida
Supine: gnidit
Gerund: gnidande

Indicative

Present

jag gnider
du  gnider
han gnider
vi  gnider
ni  gnider
de  gnider

Perfect

jag har gnidit
du  har gnidit
han har gnidit
vi  har gnidit
ni  har gnidit
de  har gnidit

Past

jag gned
du  gned
han gned
vi  gned
ni  gned
de  gned

Pluperfect

jag hade gnidit
du  hade gnidit
han hade gnidit
vi  hade gnidit
ni  hade gnidit
de  hade gnidit

Future

jag skall gnida
du  skall gnida
han skall gnida
vi  skall gnida
ni  skall gnida
de  skall gnida

Future perfect

jag skall ha gnidit
du  skall ha gnidit
han skall ha gnidit
vi  skall ha gnidit
ni  skall ha gnidit
de  skall ha gnidit

Conjunctive

Present

jag må gnida
du  må gnida
han må gnida
vi  må gnida
ni  må gnida
de  må gnida

Present

jag må ha gnidit
du  må ha gnidit
han må ha gnidit
vi  må ha gnidit
ni  må ha gnidit
de  må ha gnidit

Past

jag skulle gnida
du  skulle gnida
han skulle gnida
vi  skulle gnida
ni  skulle gnida
de  skulle gnida

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle gnida
du  skulle gnida
han skulle gnida
vi  skulle gnida
ni  skulle gnida
de  skulle gnida

Perfect

jag skulle ha gnidit
du  skulle ha gnidit
han skulle ha gnidit
vi  skulle ha gnidit
ni  skulle ha gnidit
de  skulle ha gnidit

Imperative


du  gnid

vi  Låt oss gnida
ni  gnid

Etymology

gnida

GNIDA gni³da², v. -er gni⁴der, gned gne⁴d, gnedo gne³dω², gnidit gni³dit², gniden gni³den² ((†) imper. sg. gnij Läk. OMARTINI 42 (c. 1600). – ipf. pl. gnede Atl. RUDBECK 3: 517 (1698). – sup. gnedet Hembygden 1911, s.18 (1629); gnidet Atl. RUDBECK 3: 13 (1698). – p. pf. pl. gnidde MÅNSSON Åderlåt. 146 (1642)). ( gnid- (gnijd-) 1570 osv. gni(j)- 1597 (: gnijesten)- 1747 (: Gnie-Eld)) vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -NING; -ARE (se d. o.), -ERSKA (se avledn.); jfr GNED sbst.¹-³
[fsv. gnidha, motsv. d. gnide (i ä. d. med parallellformen nithe), mnt. gnĭden, fht. gnĭtan (med parallellformen knĭtan), feng. gnĭdan (med parallellformen cnĭdan); jfr med kort rotvokal isl. gnĭða (pret. -ade), gnida; till en germ. stam gnið-, utgående från en ieur. rot ghni., gni., skrapa, skava o. d. (jfr gr. κνίζω, riva, lit. knisti, skava m. m.). Ordet är i fsv. (liksom i d.) möjl. lånat från mnt. – Jfr GNET, GNISTA, sbst., GNISTRA, v.²]

More information and the source for the information: SAOB


gnida

Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

i förb. med bort el. ut: stryka ut, radera ut (ngt). ; : skubba sig, stryka sig (mot ngt, ngn)
  • e spö:k (:en sköka) kå:m å börja kni:d se å ha:ld se oppet an (Närpes)
  • hɷndin ʔŋi:dä ṣⱸ (Replot)
  • on gne:d se på an (:smekte honom) (Snappertuna)
  • kattn ⱸ hä:r o gny:dar si (Tenala)
i förb. med uppå, ds
  • dörⱸn kni:där å:p (Tjöck)
om drivis: skrapa (mot land, mot fastis osv.) ; i förb. gnida i: skava (mot ngt)
  • bakkʃu:ḷⱸ (:bakhjulet på cykeln) kni:där i: fö dⱸ (Närpes)
stryka, gnugga, massera, skrubba, skubba
  • ⱺ badda ⱺ gni:da mⱸ varmt (Hitis)
  • ⱺ sⱺ gnäid dom vara:där (:masserade) (Houtskär)
  • so strödd inʼ taḷg på: o gnⱸid (Kumlinge)

Se mer