Swedish: gjuta

Swedish verb 'gjuta' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: gjuta
Supine: gjutit
Gerund: gjutande

Indicative

Present

jag gjuter
du  gjuter
han gjuter
vi  gjuter
ni  gjuter
de  gjuter

Perfect

jag har gjutit
du  har gjutit
han har gjutit
vi  har gjutit
ni  har gjutit
de  har gjutit

Past

jag göt
du  göt
han göt
vi  göt
ni  göt
de  göt

Pluperfect

jag hade gjutit
du  hade gjutit
han hade gjutit
vi  hade gjutit
ni  hade gjutit
de  hade gjutit

Future

jag skall gjuta
du  skall gjuta
han skall gjuta
vi  skall gjuta
ni  skall gjuta
de  skall gjuta

Future perfect

jag skall ha gjutit
du  skall ha gjutit
han skall ha gjutit
vi  skall ha gjutit
ni  skall ha gjutit
de  skall ha gjutit

Conjunctive

Present

jag må gjuta
du  må gjuta
han må gjuta
vi  må gjuta
ni  må gjuta
de  må gjuta

Present

jag må ha gjutit
du  må ha gjutit
han må ha gjutit
vi  må ha gjutit
ni  må ha gjutit
de  må ha gjutit

Past

jag skulle gjuta
du  skulle gjuta
han skulle gjuta
vi  skulle gjuta
ni  skulle gjuta
de  skulle gjuta

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle gjuta
du  skulle gjuta
han skulle gjuta
vi  skulle gjuta
ni  skulle gjuta
de  skulle gjuta

Perfect

jag skulle ha gjutit
du  skulle ha gjutit
han skulle ha gjutit
vi  skulle ha gjutit
ni  skulle ha gjutit
de  skulle ha gjutit

Imperative


du  gjut

vi  Låt oss gjuta
ni  gjut

Etymology

Translations

Swedish verb "gjuta"

Make by pouring into a mould

1 translations found.

gjuta

GJUTA jω³ta², v. -er ⁴⁰, göt jø⁴t, göto jø³tω², gjutit jω³tit², gjuten jω³ten². vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Sacr. OPETRI F 3 a (1528: bloodz giutelse), LIND (1749), Weise 1: 135 (1769: b] odsgiutelsen)), -NING; -ARE (se d. o.); jfr GJUTA sbst., GJUTERI. ( inf. o. pr. ind. pl. gjuta (-iu-) FörsprRom. 2 a (NT 1526) osv.; guta VDAkt. 1792, nr 447 (: utgutas). pr. ind. sg. gjuter (-iu-) GR 2: 105 (1525) osv.; pr. ind. sg. pass. gjutes (-iu-) HIÄRNE Berghl. 449 (1687) osv.; gjuts (-iu-) 2Saml. 35: 220 (1662: giutz) osv.; giuttes OxBr. 11: 562 (1628: fohrgiuttes). ipf. ind. sg. gö(ö)t (gjöt, giöt) Upp. 16: 2 (NT 1526) osv.; ipf. ind. pl. guto Sincl. ODEL 18 (1739), SvSpr. BOTIN 128 (1777); gutto Liv. SCHRODERUS 420 (1626: vthgutto); göto (gj-, gi-) CARL XI AlmAnt. 216 (1691) osv. ipf. konj. gutte GW SPEGEL 99 (1685); göte SvSpr. BOIVIE 185 a (1820) osv. sup. gjutit (-iu-) Gr. TIÄLLMANN 212 (1696) osv.; gutit (-et) GR 25: 73 (1555: gutid), SvSpr. BOTIN 122 (1777). p. pf. gjuten (-iu-) NoraSkog JOHANSSON 1: 265 (i handl. fr. 1741) osv.; goten GR 2: 105 (1525: gothne, pl.), Därs. 29: 165 (1559: gothne, pl.); gotten Hab. 2: 18 ("3") (Bib. 1541: gottna, sg. best.); gottän VittAH 8: 113 (cit. fr. 1546); guten (-in) Rom. 5: 5 (NT 1526), SvSpr. SCHILLER 107 1855; angivet ss. förekommande ngn gg); gutten Dom. 17: 4 (Bib. 1541: guttit, n.), Bew. OMARTINI C 1 a (1604: guttna, pl.). – giutt- (i ssgr o. avledn.) GR 17: 64 (1545: giuttning), OxBr. 11: 562 (1628: giutthussan))
[fsv. giuta, motsv. d. gyde, isl. gjóta, got. giutan, fsax. giotan, fht. giozzan, t. giessen, feng. gĕotan; av ieur. gheud-, som äv. föreligger i lat. fundere (pf. ind. fŭdi; jfr DIFFUNDERA); besläktat med gr. χέω, (jag) gjuter, sanskr. hu, gjuta, offra; jfr GYTTRA]

More information and the source for the information: SAOB


gjuta

Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

gm att hälla el. stryka vatten (på undre sidan av slädmede) belägga (meden) med tunt islager (o. därigenom åstadkomma gott glid), valla (slädmede). ; hälla (vätska o.d. i el. över ngt). ; hälla (strömming som östs upp ur vinternotens kil) i släde el.d
  • ⱺ sⱺ ju:tär inʼ inʼ ⱸ sⱹⱸdⱺn (Houtskär)
åstadkomma (gjutgods av smält metall, cementbruk el.d.) gm att hälla gjutmassan i form
  • om dy a gɷti ɷte bjⱸldrɷ na: ⱸnn? (Esse)
  • hⱸ ji so bra: jɷ:ṭṭ som hⱸ sku va gɷti (Petalax)
  • o so jø:t dom kɷ:ktjä:rl (Tenala)
substantiv. pt. ptc.: gjutet (gods)
  • pannona är å:v goti så ti ga:r le:tt såndär (Nykarleby)
äv. i förb. med upp, ds
  • ʃönn jö:t opp (Kökar)

Se mer