Swedish: gala

Swedish verb 'gala' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: gala
Supine: galit
Gerund: galande

Indicative

Present

jag gal
du  gal
han gal
vi  gal
ni  gal
de  gal

Perfect

jag har galit
du  har galit
han har galit
vi  har galit
ni  har galit
de  har galit

Past

jag gol
du  gol
han gol
vi  gol
ni  gol
de  gol

Pluperfect

jag hade galit
du  hade galit
han hade galit
vi  hade galit
ni  hade galit
de  hade galit

Future

jag skall gala
du  skall gala
han skall gala
vi  skall gala
ni  skall gala
de  skall gala

Future perfect

jag skall ha galit
du  skall ha galit
han skall ha galit
vi  skall ha galit
ni  skall ha galit
de  skall ha galit

Conjunctive

Present

jag må gala
du  må gala
han må gala
vi  må gala
ni  må gala
de  må gala

Present

jag må ha galit
du  må ha galit
han må ha galit
vi  må ha galit
ni  må ha galit
de  må ha galit

Past

jag skulle gala
du  skulle gala
han skulle gala
vi  skulle gala
ni  skulle gala
de  skulle gala

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle gala
du  skulle gala
han skulle gala
vi  skulle gala
ni  skulle gala
de  skulle gala

Perfect

jag skulle ha galit
du  skulle ha galit
han skulle ha galit
vi  skulle ha galit
ni  skulle ha galit
de  skulle ha galit

Imperative


du  gala

vi  Låt oss gala
ni  gala

Etymology

Translations

Swedish verb "gala"

To make the sound of a rooster

1 translations found.

gala

GALA ga³la², v. gal ga⁴l (Mat. 26: 34 (NT 1526) osv.), äv. (i sht vard.) -er ga⁴ler (Dagb. BOLINUS 38 (1668), Fatab. 1910, s. 5), gol gω⁴l (Mat. 26: 74 (NT 1526) osv.) l. (i sht vard.) galde ga³lde² (OT CEDERBORGH 1: 41 (1810) osv.), golo gω³lω² (AV MURENIUS 427 (1659: gole) osv.) l. (i sht vard.) galde ga³lde² (WESTE (1807) osv.), galit ga³lit² (Mark. 14: 72 (NT 1526) osv.) l. (i sht vard.) galt ga⁴lt (HorSat. ADLERBETH 3 (1814) osv.); äv. (utom i Finl. numera sällan, i sht vard.) -ar (BiblW COLUMBUS K 3 b (1676), Hembygden 1911, s. 133), -ade (Kalev. COLLAN 1: 20 (1864), Stråkh. ANDERSSON 69 (1923)), -at (Skald. FRANZÉN 3: 263 (1824, 1829), FoU 15: 46 (1902)). Anm. Att döma av vissa uppgifter hos grammatiker o. lexikografer har formen galde blivit allmännare brukad tidigare i pl. än i sg. Så har WESTE (1807) ipf. sg. gol, ipf. pl. galde, sup. galit. Samma uppgift förekommer hos Gr. MOBERG 238 (1815). Ännu SAOL (1889) o. WoJ (1891) uppgiva att ipf. pl. oftare har formen galde än golo. Fortfarande torde en viss tendens förefinnas att i ipf. pl. föredraga den svaga böjningen. Den starka böjningen i ipf. överhuvud angives ss. föråldrad av SvSpr. BOIVIE 189 (1820) o. KINDBLAD (1871). vbalsbst. -ANDE, -NING (numera knappast br., LETHALENSIS HJosephsd:r C 1 b (1669: hanegalning), LIND (1749), KLINT (1906)); jfr -GAL.
[fsv. gala, sjunga l. kraxa (om fåglar), sjunga trollsånger, förhäxa, motsv. d. gale, gala, isl. gala, gala, skrika, sjunga trollsånger, förhäxa, fsax., fht., feng. galan, sjunga (trollsånger); jfr got. gŏljan, hälsa, isl. gøla, tillfredsställa. Jfr -GAL, GALDER, GALEN, GALL, sbst.¹, GÄLL, adj., GÄLLA, skalla]

More information and the source for the information: SAOB


gala

Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

om tupp el. gök: frambringa sitt läte
  • tå göutsi gaḷar på to:man kvist va:ḷ e rokoan å:r (Karleby)
  • (tuppen) sträkkär po halssinʼ som inʼ täŋt ti ga:ḷa (Kumlinge)
om person: sjunga
  • hon gaḷar å sjongär bå biti å seint (Nykarleby)
sjunga med gäll o. skrikig röst. ; skrika el. ropa gällt. ; om barn: gråta gällt, yla. ; jfr
  • gubbana hadd taji tatarena i nakkan å kasta dåm i i:sn så än e hadd gaḷa i: dåm (Nagu)