Swedish: göra

Swedish verb 'göra' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: göra
Supine: gjort
Gerund: görande

Indicative

Present

jag gör
du  gör
han gör
vi  gör
ni  gör
de  gör

Perfect

jag har gjort
du  har gjort
han har gjort
vi  har gjort
ni  har gjort
de  har gjort

Past

jag gjorde
du  gjorde
han gjorde
vi  gjorde
ni  gjorde
de  gjorde

Pluperfect

jag hade gjort
du  hade gjort
han hade gjort
vi  hade gjort
ni  hade gjort
de  hade gjort

Future

jag skall göra
du  skall göra
han skall göra
vi  skall göra
ni  skall göra
de  skall göra

Future perfect

jag skall ha gjort
du  skall ha gjort
han skall ha gjort
vi  skall ha gjort
ni  skall ha gjort
de  skall ha gjort

Conjunctive

Present

jag må göra
du  må göra
han må göra
vi  må göra
ni  må göra
de  må göra

Present

jag må ha gjort
du  må ha gjort
han må ha gjort
vi  må ha gjort
ni  må ha gjort
de  må ha gjort

Past

jag skulle göra
du  skulle göra
han skulle göra
vi  skulle göra
ni  skulle göra
de  skulle göra

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle göra
du  skulle göra
han skulle göra
vi  skulle göra
ni  skulle göra
de  skulle göra

Perfect

jag skulle ha gjort
du  skulle ha gjort
han skulle ha gjort
vi  skulle ha gjort
ni  skulle ha gjort
de  skulle ha gjort

Imperative


du  göra

vi  Låt oss göra
ni  göra

Etymology

göra

GÖRA jö³ra² l. jæ³-, v.¹, gör, gjorde jω³rde², gjort jω⁴rt, gjord jω⁴rd ( pres. ind. sg. gör (giör, gjör) GR 1: 2 (1521) osv. görer (gjö-) Holof 30 (c. 1580), Ydre RÄÄF 1: 105 (1856). pres. ind. sg. pass. görs (giörs, gjörs) GR 1: 7 (1521) osv.; göres (giö-, gjö-) HH XI. 1: 14 (1530) osv. – ipf. gjord(h)e (gio-, gioo-) GR 1: 28 (1521) osv. gorde HSH 10: 10 (1616), NorrlS 1: 51 (c. 1770). gjore (gio-) JönkTb. 129 (1535), Sag. AFZELIUS XI. 2: 56 (i handl. fr. c. 1710: gjoren, 2:dra pers. pl.). giohle 2Saml. 13: 72 (c. 1690). görde (giö-) Mark. 5: 40 (NT 1526), Spegel GEZELIUS I 2 b (1714). sup. gjort (gio-, -rdt, -rtt) GR 1: 24 (1521) osv. gor(d)t Polit vis. 100 (1732), FLORMAN BrefRetzius 17 (1826). giordh TbLödöse 52 (1587), Liv. SCHRODERUS 508 (1626). giör(d)t KyrkohÅ 1901, s. 226 (1622), KKD 11: 57 (1704). – p. pf. glord(h) (gio-) RA 1: 4 (1522: giort, n.), GR 1: 269 (1524: till hopa giorde, pl.) osv. gord MORÆUS Schonæus 416 ( c. 1685: gort, n.), AHFLORMAN (1792) hos Florman FÜRST 17 (: gorde, pl.). giörd(h) KKD 11: 31 (1703), Därs. 1: 105 (1708). gioldt, n. MenFall OPETRI I 8 a (1526). giord, n. Darius BÖRK 856 (1688)). vbalsbst. -ANDE, -ING (se avledn.), -NING (se avledn.); -ARE, -ARINNA, -ERSKA, se avledn. ( gör- (göör-, giö(ö)r-, glör-) 1521 osv. görr- (giörr-) c. 15801789)
[fsv. göra (gära, giora), motsv. d. gøre, isl. ger(v)a, gør(v)a, "göra", fsax. garuwian, gerwean, mnt. gerven, fht. garawen, feng. ȝearwian, göra färdig, bereda, mht. gerwven (t. gerben), garva (se d. o.); av germ. garwian, avledn. av adj. garwa- som föreligger i fsv. gor, gör, isl. gǫorr (gørr), fht. garo, t. gar (se GAR o. GÅR-), feng. ȝearo, färdig, beredd, i de nord. språken tjänstgörande äv. ss. p. pf. till det därav avledda verbet. Det germ. adjektivets ursprung är omtvistat; enligt en tilltalande förklaring hos
FALK o. TORP Ordb. är grundbet. "jäst" (jfr sskr. pakvá-, kokt, mogen, färdig) o. ordet sål. nära besläktat med vissa germ. ord med bet. "jäsa", sv. dial. göras (se GÖRA, v.²), ä. d. giøres, nor. gjerast, t. gären m. fl., av ieur. ghu[comb_032F]er-, vara varm (varav gr. ϑεϱμός, varm, m. m., se TERMOMETER); se för övr. EtymOrdb. HELLQUIST I fråga om bet.utvecklingen jfr mnt. maken o. dŏn, holl. maken o. doen, t. machen o. tun, eng. make o. do, ävensom fr. faire o. lat. facere. – I den äldsta fsv. litt. böjes ordet: g(i)ära l. g(i)öra, ipf. g(i)ärþe l. g(i)örþe l. (vanl.) giörþe, p. pf. gör (av äldre gǫr(r)), n. giört. Sistnämnda form synes ha uppkommit ur ett äldre giǫrt, som i sin ordning uppstått ur g1ǫrt genom påvärkan av giära, giöra o. giärþe, giörþe. Genom inflytande från p. pf. n. giört ombildades senare äv. ipf. g(i)ärþe, g(i)örþe till giŏrþe samt p. pf. m. o. f. gör till giŏrþer, giŏrþ] jfr ALLMÄN-, AN-, ANHÄNGIG-, AV-, BE-, BEKANT-, BORT-, BOT-, DELAKTIG-, EFTER-, EVÄRDLIG-, FAST-, FRAM-, FRI-, FULL-, FULLKOMLIG-, FULLSTÄNDIG-, FYLLEST-, FÄRDIG-, FÖR-, FÖRE-, GODT-, HOP-, HÅRD-, IN-, KLAR-, KUN-, LEKAMLIG-, LEVANDE-, LYCKLIG-, LÖS-, MISS-, MÖJLIG-, NED-, NYTTIG-, ODÖDLIG-, OFFENTLIG-, OM-, OMINTET-, OND-, OSKADLIG-, PRIS-, PÅ-, REDO-, REN-, RÅD-, SALIG-, SAM-, SAMMAN-, SÄR-, SÖNDER-, TILL-, TILLFYLLEST-, TILLGODO-, TILLINTET-, TJÄNST-, UNDAN-, UPP-, UT-, VEDER-, VID-, VÄL-, VÄRKLIG-, ÅSKÅDLIG-, ÅT-, ÅTER-, ÖVER-GÖRA m. fl.; EPOK-, FRUKT-, SALIG-, SKADE-, VÄL-GÖRANDE m. fl. samt HALV-, HAND-, HEL-, HEM(MA)-, ILLA-, KONST-, NY-, O-, SJÄLV-, TILL-, VÄL-GJORD m. fl. Översikt av betydelserna.

More information and the source for the information: SAOB


göra

Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

bearbeta (ämne), arbeta i (material)
  • dⱸ va ⱸn torparⱸ som jɷ:rḍ bodi trä: o jä:rṇ, han hadd smidja hann (Pojo)
förfärdiga el. tillverka (ngt), utarbeta (ngt)
  • ha va jär o dzɷ:r in bå:t (Esse)
  • ⱸ va intⱸ maŋga som joɷrḍ byttor int (Hitis)
  • hanʼ jö:r fɷ:tstⱸinar (:kantstenar till gravar) (Kumlinge)
  • förⱸkombär int mⱸir ti jä:ras (Malax)
  • tinnan (på en ledharv) djɷ:rdist o: bjärk (Strömfors)
äv.: göra upp (eld, brasa)
  • ha du jɷ:rṭ e:ld ränʼnʼ? (Houtskär)
bereda el. tillreda (mat, dricka, kitt, murbruk o.d.). ; i förb. med i: blanda (ingredienser) i maträtt, deg o.d
  • sⱸnn sⱺ jɷ:rḍ vⱸ otär i: li:tⱸ (Houtskär)

Se mer