Swedish, all forms: gå

Swedish, all forms verb 'gå' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive:
Supine: gått
Gerund: gående

Indicative

Present

jaggår
dugår
han;hongår
vigår
nigår
degår

Perfect

jaghar gått
duhar gått
han;honhar gått
vihar gått
nihar gått
dehar gått

Past

jaggick
dugick
han;hongick
vigick
nigick
degick

Pluperfect

jaghade gått
duhade gått
han;honhade gått
vihade gått
nihade gått
dehade gått

Future

jagskall gå
duskall gå
han;honskall gå
viskall gå
niskall gå
deskall gå

Future perfect

jagskall ha gått
duskall ha gått
han;honskall ha gått
viskall ha gått
niskall ha gått
deskall ha gått

Conjunctive

Present

jagmå gå
dumå gå
han;honmå gå
vimå gå
nimå gå
demå gå

Present

jagmå ha gått
dumå ha gått
han;honmå ha gått
vimå ha gått
nimå ha gått
demå ha gått

Past

jagskulle gå
duskulle gå
han;honskulle gå
viskulle gå
niskulle gå
deskulle gå

Pluperfect

jagskulle ha gått
duskulle ha gått
han;honskulle ha gått
viskulle ha gått
niskulle ha gått
deskulle ha gått

Conditional

Present

jagskulle gå
duskulle gå
han;honskulle gå
viskulle gå
niskulle gå
deskulle gå

Perfect

jagskulle ha gått
duskulle ha gått
han;honskulle ha gått
viskulle ha gått
niskulle ha gått
deskulle ha gått

Imperative

du
viLåt oss gå
ni

Etymology

Additional Information


förflytta sig (till fots) (även avlägsna sig)
[A/x går]

Engelsk översättning
go, walk

Exempel

gå ut och gå---go out for a walk
gå förbi---go past
tiden går---the clock is ticking
han har gått---he has left

Stående uttryck

gå i arv ("ärvas")---be passed on (from generation to generation) (nbe inheritedn)
gå i kras ("gå sönder")---break
gå i lås ("lyckas")---succeed
gå på ett ut ("kvitta")---make no difference ("which option is chosen")
gå vidare ("fortsätta")---move on (ncontinuen)


Svenskt uppslagsord
går gick gått gå(!) verb
fungera; avlöpa
[x går]

Engelsk översättning
work; run, progress

Exempel

bilen går inte---the car doesn't work
det här går aldrig väl---this will never work


Svenskt uppslagsord
går gick gått gå(!) verb
avgå, sätta igång
[x går + TIDPUNKT]

Engelsk översättning
leave, begin

Exempel

tåget går kl 10---the train departs at 10 o'clock


Svenskt uppslagsord
går gick gått gå(!) verb
spelas

Engelsk översättning
show, run, play

Exempel

var går filmen?---where is the film showing?


Svenskt uppslagsord
går gick gått gå(!) verb
rymma, innehålla

Engelsk översättning
contain, comprise

Exempel

det går tio kilometer på en mil---there are ten kilometres in a (Swedish) nmilen


Svenskt uppslagsord
går an gick gått gå verb
vara lämplig
[x går an]

Engelsk översättning
work, be appropriate

Exempel

det här går inte an---we can't go on like this


Svenskt uppslagsord
går igenom gick gått gå(!) verb
göra en genomgång av, orientera om
[A går igenom x]

Engelsk översättning
go through, review

Exempel

gå igenom läxan---review the lesson


Svenskt uppslagsord
går in för gick gått gå(!) verb
satsa på
[A går in för x]

Engelsk översättning
go in for, make a commitment to

Exempel

gå in för studierna---go in for (one's) studies


Svenskt uppslagsord
går med på gick gått gå(!) verb
acceptera
[A går med på x]

Engelsk översättning
accept, agree to

Exempel

jag gick med på förslaget---I agreed to the proposal


Svenskt uppslagsord
går ned gick gått gå verb
minska
[x går ned]

Engelsk översättning
go down, be reduced

Exempel

priset har gått ned---the price has dropped


Svenskt uppslagsord
går på gick gått gå(!) verb
hålla på, fortsätta
[A går på]

Engelsk översättning
continue

Stående uttryck

gå på i ullstrumporna ("fortsätta utan att genera sig")---continue undaunted


Svenskt uppslagsord
går på gick gått gå(!) verb
kosta
[x går på + SUMMA]

Engelsk översättning
cost

Exempel

rocken gick på tusen kronor---the overcoat cost a thousand kronor


Svenskt uppslagsord
går upp gick gått gå verb
öka
[x går upp]

Engelsk översättning
increase, go up

Exempel

priserna har gått upp---prices have gone up


Svenskt uppslagsord
går ut över gick gått gå verb
drabba
[x går ut över A]

Engelsk översättning
affect negatively

Exempel

din envishet går ut över dig själv---your stubbornness will just end up hurting you


Svenskt uppslagsord
går åt gick gått gå verb
förbrukas
[x går åt]

Engelsk översättning
be consumed, be needed

Exempel

det går åt mycket socker till knäck---it takes a lot of sugar to make toffee
alla mina pengar har gått åt---I've used up all my money


Svenskt uppslagsord
går över gick gått gå verb
sluta, upphöra
[x går över]

Engelsk översättning
abate, cease

Exempel

regnet har gått över---it has stopped raining

, gå⁴, äv. (numera bl. arkaiserande i högre stil l. i poesi i folkviseton, ngn gg äv. skämts.) GÅNGA goŋ³a², v. går, äv. (jfr anm. 1:o nedan) gångar, imper. sg. , äv. (numera dels vard., starkt bygdemålsfärgat, dels i högre stil med ålderdomlig anstrykning) gack gak⁴, p. pf. gående, stundom (bygdemålsfärgat) gåendes, ipf. ind. sg. gick jik⁴, pl. gingo hiŋ³ω², ipf. äv. (jfr anm. 1:o nedan) gångade, sup. gått got⁴, förr äv. gångit, stundom (jfr anm. 1:o nedan) gångar, p. pf. gången goŋ³en²; pass. gås gå⁴s l. gos⁴. Anm. 1:o Presensformerna gångar, gånga (liksom p. pf. gängande(s)) ha samma bruklighet som motsv. inf.; ipf. gångade o. sup. gångat uppträda däremot mera sällan, nästan bl. ngn gg i folkvisestil. I imper. pl. kan ännu ngn gg gångom resp. gången komma till anv. i högtidligt spr. 2:o P. pf. gången användes i bet. II, förr stundom äv. i andra under A fallande bet. (jfr t. ex. under IV 1 d α)), men tilhör för övr. B, där det i sht förekomer i skriftspr. o. högre stil, men i en del fall äv. i talspr. Sålunda heter det i bet. VI a såväl han är gången som han har gått, vidare säges under den gångna veckan o. d. (VII) det är långt gånget (VIII 14 b) m. m. vbalsbst. GÅANDE ((†), Linc. D 6 a (1640)), GÅENDE (RARP 1:160 (1632) osv.), GÅNG (se d. o.), GÅNGANDE ((†), THYSELIUS qHandlLärov. 2:9 (1595), Skr. LINNÉ 5:99 (1732), WIDEGREN 1788; med hänv. till gående)), GÅNING ((†) LIND 1:771 (1749)); GÅNGARE (se avledn.), GÅNGARINNA (se avledn.). ( inf. ga GR 1:297 (1523: in ga), gaa Sv Tr. 4: 4 (1521), GR 2:85 (1525). gå (gåå) GR 1:125 (1523) osv. go GlTer. 8 (c. 1550), OxBr. 5:75 (1614: förbigo). – gangha JönkTb. 113 (1526). gånga (gong(h)a) GR 1: 154 (1523), RUNEBERG 4: 40 (1857) HomOd. LAGERLÖF 21 (1908). gånghia TbLödöse 380 (1596). p. pr. gåand(h)e(s) Dram. MESSENIUS 16 (1611), VDAkt. 1725, nr 212 (: närgåande). gående 1 Mos. 4:14 (Bib. 1541) osv. gåendes (-is) Mark. 14:21 (NT 1526), Går an ALMQVIST 156 (1839), Vred. HÖGBERG 1:158 (1906). gånde Holof. 29, 43 (c. 1580). – gångande SkaraStiftJordeb. 42 (1540), GEIJER I. 4.338 (1838), Länk. LAGERLÖF 227 (1894), Solidar TENOW 3:192 (1907). gangandes Tb. OPETRI 27 1524; uppl. 1929). gångandes (gong-, end-, -is) GR 1:128 (1523), Fad. BREMER 24 (1858). gängandes BtÅboH I. 6:188 (1634). pr. ind. sg. gar RA 1:4 (1522). gaar GR 1:31 (1521), Därs. 3:270 (1526). går (gåår) GR 1:126 (1523) osv. gåer GR 29:200 (1559). g(h)är ÄARäfst 84, 192 (1596), Bref EKEBLAD 1:70 1651; rättat efter hskr.), BrölBesw. 120 (c. 1670). – gånger (gonger) GR 1:29 (1521), Ps. 1695, 382: 5, ABRAHANSSON 711 (1726). gånngier TbLödöse 104 (1588). – gångar Visb. 1: 250 (c. 1620), FridLustg. KARLFELDT 38 (1901). pr. ind. sg. pass. gaas GR 1:118 (1523). gås PolitVis. 214 (c. 1600) osv. gåss Visb. 1:11 (1572), KKD 3:21 (c. 1700). – gånges Dom Regl. mom. 28 (c. 1540), ABRAHAMSSON 639 (1726). pr. ind. 1 pers. pl. gå(å)m Liv. SCHRODERUS 481 (1626), HomOd. JOHANSSON 1:372 (1844). – goongom Luk. 18: 31 (NT 1526). pr. konj. TbLödöse 66 (1587), MoB 2.138 (1797). – gange Tb. OPETRI 33 1524; uppl. 1929), Därs. 76 (1525). gånge (gonge, gångi) Mat. 26:39 (NT 1526) osv. imper. sg. Vitt. LILLIENSTEDT 263 (c. 1675) osv. – gack Mat. 8: 4 (NT 1526), Grimst. ALMQVIST 34 (1839) LUNDELL 1893. gåck Skrifs. HOF 179 (1753; jämte gack o. gak Darius BÖRK 152 (1688), NOHRBORG 175 (c. 1765) gaak Mat. 21:28 (NT 1526), WIVALLIUS Dikt 113 (1641). Jfr: Gack står i Bibelen med ck: som the ock nu i Westergiötland och Småland så tala. Men på andra orter säljes med bara k. g a k. Schibb. SWEDBERG 160 (1716) imper. 1 pers. pl. gåm Boileau Sat. DÜBEN 46 (1722), FAHLCRANTZ 2:28 (1825, 1864) gåom J BUREUS (c. 1640) i 3 SAH 23: 334, HSH 7:243 (c. 1750). – gangom Joh. 11: 7 (NT 1526). gångom (gongom) Joh. 11: 16 (NT 1526), TyKr. BRASCK F 3 a (1649). imper. 2 pers. pl. går (gåår) Luk. 10:3 (NT 1526), Vitt. DALIN II. 6:162 (1752). gån Arg. DALIN 1:nr 30, s. 7. (1733). osv. gåen Tel. EHRENADLER 127 (1723). – gången Luk. 10: 7 (NT 1526), HomOd. LAGERLÖF 226 (1908). ipr. ind. sg. gick GR 1:126 (1523) osv. gi(i)ch GR 1:273 (1524: aff giich), VDAkt. 1676, nr 137. gigh BtFinlH 2.106 (1552). gik Tb. OPETRI 27 1524; uppl. 1929,) VDAkt. 1685, nr 142. giik GR 1:41 (1522). gijk AV MURENIUS 241 (1651), VDAkt. 1663, nr 289. giick GR 2:72 (1525). gyck VRP 1631, s. 431 geck OPETRI Men Fall D q7 a (1526), Profil. LUNDQUIST 1:248 (1884). gieck REENHIELM O Tryggv. 36 (1691), HÖPKEN 1: 4 (1767). gäk JönkTb. 151 (1545). – gångade Tur Å 1910, s. 256, Överg. BLOMBERG 9 (1915). ipf. ind. pl. gingo(-) o. ipf. konj. ginge (-o) GR 1:28 (1521), Därs. 184 (1524) osv. gin(n)g(h)io, -ie TbLödöse 102 (1588), Därs. 367 (1596). sup. gaat SvTr. 4:28 (1522). gååt Kr. OPETRI 138 (c. 1540), 5 Mos. 26: 13 (Bib. 1541), VDP 1663, s. 453 gåt Christm. MESSENIUS 214 (c. 1616), Gell. ÅGREN 55 (1757). got AV MURENIUS 505 (1661), Bref CARL XII 40 (1700). gåth TbLödöse 155 (1589), OxBr. 5:263 (1624). gått (gådt) Kr. OPETRI 8, 14 (c. 1540) osv. gott (godt) RP 8_111 (1640), BARCHÆUS LandtHall. 10 (1773). goet G1 SVART 111 (1561: vmgoet). – gangit OPETRI Tb 145 1526; uppl. 1929). gångit (gong-, -et) GR 1:197 (1524), Apg. 14: 8 (NT 1526), Bref SCHÖNBERG 1:194 (1778). – gångat SEHLSTEDT 4:115 (1868, 1871), HALLSTRÖM K22 35 (1918).– Anm. Under 1500- o. 1600-talen förekommer stundom en anv. av gått, gångit närmast ss. sup., men med "vara" ss. hjälpverb [jfr motsv. anv. i d.] : "Huilken halffdel (av tomten) .. war gangit j hans gel". O PETRI Tb. 145 1526; uppl. 1929), "Sedan är Michill gååt till foot." BtHforsH 1:131 (1623), RP 8:285 (1640). p. pf. gangenn GR 10:214 (1535). gången (gong(h)-) GR 2:215 1525; jfraa gonghen) osv. gångienn TbLödöse 334 (1594). – gåen (goen) G1 SVART 34 (1561: öffuergoen), Därs. 87 – - gånne. pl. CARL XI (1686) i HH XVIII. 2: 12. – gå(å)t(t), n. sg.: gåått TobCom. B 2 b (c. 1550), L PETRI 1 Post. A 6 a (1555). gåt Suml. BUREUS 28 (c. 1600: om kring gåt). got GR 1:33 (1521), AV MURENIUS 587 (1666). gått (gåtth) GR 24:558 (1554), VetAH 1810, s. 182. – gådd, gåd, m. l. f. l. r. sg. (bl. anträffat i ssgr) RP 8:25 (1640: förbijgådd), KrijgH WIDEKINDI 12 (1671: förbijgåd), Norrl. HÜLPHERS 2:131 (1775: upgådd))
[fsv. ganga, ga, gaa, motsv. fd. gangæ, d. gaa, isl. ganga, got. gaggan, krimgot. geen fsax. gangan, gă, mnt. găn, holl. gaan, feng. gangan, găn eng. go, fht. gangan, găn, gĕn, t. gehen. Enl. den väl allmännast omfattade åsikten skulle gangan o. gan eg. vara två etymologiskt skilda ord; åtskilliga försök hava dock gjorts att förklara dem ss. bl. olika former, ngt som äv. a proiri förefaller sannolikast. Då nu gangan har en klar o. obestridd motsvarighet i lit. žngti, skrida, stiga, gå, . är nära besläktat med sanskr. janghă (under)ben, fot, under det att den vanliga sammanställningen av gan med gr. κιχῆναι, uppnå, erhålla, o. sanskr. jihĭte, springa upp l. bort, avlägsna sig, lossna m. m., ehuru formellt stark, ur betydelsesynpunkt erbjuder svårigheter o. ingalunda gått fri från kritik, torde man vara berättigad att antaga att b. ett ord föreligger o. fatta den förra formen ss. den ursprungliga gan åter ss. sekundär i förh. till denna. Den senare har väl i såå fall snarast uppstått gm inflytande från stan, ursprunglig kortforrm vid sidan av standan (se STÅ), då ord som uttrycka motsatta begrepp (o. därför ofta samordnas l. motställas) icke sällan till formen påvärka varandra, jfr t. ex. fr. rendre (av lat. reddere), giva tillbaka, giva, som rönt invärkan av sitt "motsatsord" prendre (av lat. prendere), taga (jfr
EW FAY i JournEnglGermPhilol 12:540 f (1913)). En annan förklaringsmöjlighet som framställts är att krotformen först uppträdt i imper. sg. ga, som sedan givit upphov åt de enstaviga formerna i pr. o. inf.; se W HORN (1921) i Palæstra 135:32 ff, 440 ff. – Krotformernas jämförelsevis sena uppträdande i de nordiska språken o. särsk. den omständigheten att de helt saknas i sil. o. fnor. kunde synas tyda på att de uppstått under mnt. påvärkan; å andra sidan är dock pr. sg. gar (liksom star) vanligt redan i de fd lagarna, där eljest spår av mnt. inflytande ännu icke kommer till synes (jfr pr. konj. sg. stai på en bornholmsk runsten från slutet av 1000-talet; WIMMER DanRun. 3:284); jfr M LORENTZEN i 1NordTFilol. 4:222 ff. – Jfr GÄNG, sbst.¹-² o. adj., GÄNGA, sbst., GÄNGARE, GÄNGE, GÄNGLA, sbst., GÄNGLIG, adj.¹-², GÄNGSE] Översikt av betydelserna. A) om rörelse utan framhållande av dess utgångspunkt l. mål o. i därtill sig närmast anslutande anv.; motsatt STÅ.
[GÅ I]
I)
i (jämförelsevis) mera primära bet.

More information and the source for the information: SAOB


Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

el
  • i ga:nd (Korsholm)
  • i gå:andi (Tenala)
oeg. i uttr. gå med skidar el. skider el. gå på skiden el. skiderna, åka skidor; gå med skrill-skor el. gå på läggarna, åka skridsko; gå med styltor Mu el. på (uppå) ben-käglor Bö el. gänglor Nä Pa el. kryckor(na) Or Nä Sb Iå el. kränkor Lf el. käckel-ben Si el. styltor(na) Mu Or Br Ky Bo Py el. trä-ben Mm Na Iå Si St Py el. trä-bäcklarna Tj, gå på styltor; i namn på idrottslekar FlS III reg.; verbalsubst. i uttr
  • i ga:and (Oravais)
röra sig gm att växelvis flytta den ena foten framför den andra (som då hålls kvar mot underlaget), förflytta sig steg för steg
  • han ska lä:r sⱸ krⱸka (:krypa) förⱸn an ga:r ()
  • han go:r po trⱸbⱸ:n (Ingå)

Se mer