Swedish: gå

Swedish verb 'gå' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive:
Supine: gått
Gerund: gående

Indicative

Present

jag går
du  går
han går
vi  går
ni  går
de  går

Perfect

jag har gått
du  har gått
han har gått
vi  har gått
ni  har gått
de  har gått

Past

jag gick
du  gick
han gick
vi  gick
ni  gick
de  gick

Pluperfect

jag hade gått
du  hade gått
han hade gått
vi  hade gått
ni  hade gått
de  hade gått

Future

jag skall gå
du  skall gå
han skall gå
vi  skall gå
ni  skall gå
de  skall gå

Future perfect

jag skall ha gått
du  skall ha gått
han skall ha gått
vi  skall ha gått
ni  skall ha gått
de  skall ha gått

Conjunctive

Present

jag må gå
du  må gå
han må gå
vi  må gå
ni  må gå
de  må gå

Present

jag må ha gått
du  må ha gått
han må ha gått
vi  må ha gått
ni  må ha gått
de  må ha gått

Past

jag skulle gå
du  skulle gå
han skulle gå
vi  skulle gå
ni  skulle gå
de  skulle gå

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle gå
du  skulle gå
han skulle gå
vi  skulle gå
ni  skulle gå
de  skulle gå

Perfect

jag skulle ha gått
du  skulle ha gått
han skulle ha gått
vi  skulle ha gått
ni  skulle ha gått
de  skulle ha gått

Imperative


du  

vi  Låt oss gå
ni  

Etymology

, gå⁴, äv. (numera bl. arkaiserande i högre stil l. i poesi i folkviseton, ngn gg äv. skämts.) GÅNGA goŋ³a², v. går, äv. (jfr anm. 1:o nedan) gångar, imper. sg. , äv. (numera dels vard., starkt bygdemålsfärgat, dels i högre stil med ålderdomlig anstrykning) gack gak⁴, p. pf. gående, stundom (bygdemålsfärgat) gåendes, ipf. ind. sg. gick jik⁴, pl. gingo hiŋ³ω², ipf. äv. (jfr anm. 1:o nedan) gångade, sup. gått got⁴, förr äv. gångit, stundom (jfr anm. 1:o nedan) gångar, p. pf. gången goŋ³en²; pass. gås gå⁴s l. gos⁴. Anm. 1:o Presensformerna gångar, gånga (liksom p. pf. gängande(s)) ha samma bruklighet som motsv. inf.; ipf. gångade o. sup. gångat uppträda däremot mera sällan, nästan bl. ngn gg i folkvisestil. I imper. pl. kan ännu ngn gg gångom resp. gången komma till anv. i högtidligt spr. 2:o P. pf. gången användes i bet. II, förr stundom äv. i andra under A fallande bet. (jfr t. ex. under IV 1 d α)), men tilhör för övr. B, där det i sht förekomer i skriftspr. o. högre stil, men i en del fall äv. i talspr. Sålunda heter det i bet. VI a såväl han är gången som han har gått, vidare säges under den gångna veckan o. d. (VII) det är långt gånget (VIII 14 b) m. m. vbalsbst. GÅANDE ((†), Linc. D 6 a (1640)), GÅENDE (RARP 1:160 (1632) osv.), GÅNG (se d. o.), GÅNGANDE ((†), THYSELIUS qHandlLärov. 2:9 (1595), Skr. LINNÉ 5:99 (1732), WIDEGREN 1788; med hänv. till gående)), GÅNING ((†) LIND 1:771 (1749)); GÅNGARE (se avledn.), GÅNGARINNA (se avledn.). ( inf. ga GR 1:297 (1523: in ga), gaa Sv Tr. 4: 4 (1521), GR 2:85 (1525). gå (gåå) GR 1:125 (1523) osv. go GlTer. 8 (c. 1550), OxBr. 5:75 (1614: förbigo). – gangha JönkTb. 113 (1526). gånga (gong(h)a) GR 1: 154 (1523), RUNEBERG 4: 40 (1857) HomOd. LAGERLÖF 21 (1908). gånghia TbLödöse 380 (1596). p. pr. gåand(h)e(s) Dram. MESSENIUS 16 (1611), VDAkt. 1725, nr 212 (: närgåande). gående 1 Mos. 4:14 (Bib. 1541) osv. gåendes (-is) Mark. 14:21 (NT 1526), Går an ALMQVIST 156 (1839), Vred. HÖGBERG 1:158 (1906). gånde Holof. 29, 43 (c. 1580). – gångande SkaraStiftJordeb. 42 (1540), GEIJER I. 4.338 (1838), Länk. LAGERLÖF 227 (1894), Solidar TENOW 3:192 (1907). gangandes Tb. OPETRI 27 1524; uppl. 1929). gångandes (gong-, end-, -is) GR 1:128 (1523), Fad. BREMER 24 (1858). gängandes BtÅboH I. 6:188 (1634). pr. ind. sg. gar RA 1:4 (1522). gaar GR 1:31 (1521), Därs. 3:270 (1526). går (gåår) GR 1:126 (1523) osv. gåer GR 29:200 (1559). g(h)är ÄARäfst 84, 192 (1596), Bref EKEBLAD 1:70 1651; rättat efter hskr.), BrölBesw. 120 (c. 1670). – gånger (gonger) GR 1:29 (1521), Ps. 1695, 382: 5, ABRAHANSSON 711 (1726). gånngier TbLödöse 104 (1588). – gångar Visb. 1: 250 (c. 1620), FridLustg. KARLFELDT 38 (1901). pr. ind. sg. pass. gaas GR 1:118 (1523). gås PolitVis. 214 (c. 1600) osv. gåss Visb. 1:11 (1572), KKD 3:21 (c. 1700). – gånges Dom Regl. mom. 28 (c. 1540), ABRAHAMSSON 639 (1726). pr. ind. 1 pers. pl. gå(å)m Liv. SCHRODERUS 481 (1626), HomOd. JOHANSSON 1:372 (1844). – goongom Luk. 18: 31 (NT 1526). pr. konj. TbLödöse 66 (1587), MoB 2.138 (1797). – gange Tb. OPETRI 33 1524; uppl. 1929), Därs. 76 (1525). gånge (gonge, gångi) Mat. 26:39 (NT 1526) osv. imper. sg. Vitt. LILLIENSTEDT 263 (c. 1675) osv. – gack Mat. 8: 4 (NT 1526), Grimst. ALMQVIST 34 (1839) LUNDELL 1893. gåck Skrifs. HOF 179 (1753; jämte gack o. gak Darius BÖRK 152 (1688), NOHRBORG 175 (c. 1765) gaak Mat. 21:28 (NT 1526), WIVALLIUS Dikt 113 (1641). Jfr: Gack står i Bibelen med ck: som the ock nu i Westergiötland och Småland så tala. Men på andra orter säljes med bara k. g a k. Schibb. SWEDBERG 160 (1716) imper. 1 pers. pl. gåm Boileau Sat. DÜBEN 46 (1722), FAHLCRANTZ 2:28 (1825, 1864) gåom J BUREUS (c. 1640) i 3 SAH 23: 334, HSH 7:243 (c. 1750). – gangom Joh. 11: 7 (NT 1526). gångom (gongom) Joh. 11: 16 (NT 1526), TyKr. BRASCK F 3 a (1649). imper. 2 pers. pl. går (gåår) Luk. 10:3 (NT 1526), Vitt. DALIN II. 6:162 (1752). gån Arg. DALIN 1:nr 30, s. 7. (1733). osv. gåen Tel. EHRENADLER 127 (1723). – gången Luk. 10: 7 (NT 1526), HomOd. LAGERLÖF 226 (1908). ipr. ind. sg. gick GR 1:126 (1523) osv. gi(i)ch GR 1:273 (1524: aff giich), VDAkt. 1676, nr 137. gigh BtFinlH 2.106 (1552). gik Tb. OPETRI 27 1524; uppl. 1929,) VDAkt. 1685, nr 142. giik GR 1:41 (1522). gijk AV MURENIUS 241 (1651), VDAkt. 1663, nr 289. giick GR 2:72 (1525). gyck VRP 1631, s. 431 geck OPETRI Men Fall D q7 a (1526), Profil. LUNDQUIST 1:248 (1884). gieck REENHIELM O Tryggv. 36 (1691), HÖPKEN 1: 4 (1767). gäk JönkTb. 151 (1545). – gångade Tur Å 1910, s. 256, Överg. BLOMBERG 9 (1915). ipf. ind. pl. gingo(-) o. ipf. konj. ginge (-o) GR 1:28 (1521), Därs. 184 (1524) osv. gin(n)g(h)io, -ie TbLödöse 102 (1588), Därs. 367 (1596). sup. gaat SvTr. 4:28 (1522). gååt Kr. OPETRI 138 (c. 1540), 5 Mos. 26: 13 (Bib. 1541), VDP 1663, s. 453 gåt Christm. MESSENIUS 214 (c. 1616), Gell. ÅGREN 55 (1757). got AV MURENIUS 505 (1661), Bref CARL XII 40 (1700). gåth TbLödöse 155 (1589), OxBr. 5:263 (1624). gått (gådt) Kr. OPETRI 8, 14 (c. 1540) osv. gott (godt) RP 8_111 (1640), BARCHÆUS LandtHall. 10 (1773). goet G1 SVART 111 (1561: vmgoet). – gangit OPETRI Tb 145 1526; uppl. 1929). gångit (gong-, -et) GR 1:197 (1524), Apg. 14: 8 (NT 1526), Bref SCHÖNBERG 1:194 (1778). – gångat SEHLSTEDT 4:115 (1868, 1871), HALLSTRÖM K22 35 (1918).– Anm. Under 1500- o. 1600-talen förekommer stundom en anv. av gått, gångit närmast ss. sup., men med "vara" ss. hjälpverb [jfr motsv. anv. i d.] : "Huilken halffdel (av tomten) .. war gangit j hans gel". O PETRI Tb. 145 1526; uppl. 1929), "Sedan är Michill gååt till foot." BtHforsH 1:131 (1623), RP 8:285 (1640). p. pf. gangenn GR 10:214 (1535). gången (gong(h)-) GR 2:215 1525; jfraa gonghen) osv. gångienn TbLödöse 334 (1594). – gåen (goen) G1 SVART 34 (1561: öffuergoen), Därs. 87 – - gånne. pl. CARL XI (1686) i HH XVIII. 2: 12. – gå(å)t(t), n. sg.: gåått TobCom. B 2 b (c. 1550), L PETRI 1 Post. A 6 a (1555). gåt Suml. BUREUS 28 (c. 1600: om kring gåt). got GR 1:33 (1521), AV MURENIUS 587 (1666). gått (gåtth) GR 24:558 (1554), VetAH 1810, s. 182. – gådd, gåd, m. l. f. l. r. sg. (bl. anträffat i ssgr) RP 8:25 (1640: förbijgådd), KrijgH WIDEKINDI 12 (1671: förbijgåd), Norrl. HÜLPHERS 2:131 (1775: upgådd))
[fsv. ganga, ga, gaa, motsv. fd. gangæ, d. gaa, isl. ganga, got. gaggan, krimgot. geen fsax. gangan, gă, mnt. găn, holl. gaan, feng. gangan, găn eng. go, fht. gangan, găn, gĕn, t. gehen. Enl. den väl allmännast omfattade åsikten skulle gangan o. gan eg. vara två etymologiskt skilda ord; åtskilliga försök hava dock gjorts att förklara dem ss. bl. olika former, ngt som äv. a proiri förefaller sannolikast. Då nu gangan har en klar o. obestridd motsvarighet i lit. žngti, skrida, stiga, gå, . är nära besläktat med sanskr. janghă (under)ben, fot, under det att den vanliga sammanställningen av gan med gr. κιχῆναι, uppnå, erhålla, o. sanskr. jihĭte, springa upp l. bort, avlägsna sig, lossna m. m., ehuru formellt stark, ur betydelsesynpunkt erbjuder svårigheter o. ingalunda gått fri från kritik, torde man vara berättigad att antaga att b. ett ord föreligger o. fatta den förra formen ss. den ursprungliga gan åter ss. sekundär i förh. till denna. Den senare har väl i såå fall snarast uppstått gm inflytande från stan, ursprunglig kortforrm vid sidan av standan (se STÅ), då ord som uttrycka motsatta begrepp (o. därför ofta samordnas l. motställas) icke sällan till formen påvärka varandra, jfr t. ex. fr. rendre (av lat. reddere), giva tillbaka, giva, som rönt invärkan av sitt "motsatsord" prendre (av lat. prendere), taga (jfr
EW FAY i JournEnglGermPhilol 12:540 f (1913)). En annan förklaringsmöjlighet som framställts är att krotformen först uppträdt i imper. sg. ga, som sedan givit upphov åt de enstaviga formerna i pr. o. inf.; se W HORN (1921) i Palæstra 135:32 ff, 440 ff. – Krotformernas jämförelsevis sena uppträdande i de nordiska språken o. särsk. den omständigheten att de helt saknas i sil. o. fnor. kunde synas tyda på att de uppstått under mnt. påvärkan; å andra sidan är dock pr. sg. gar (liksom star) vanligt redan i de fd lagarna, där eljest spår av mnt. inflytande ännu icke kommer till synes (jfr pr. konj. sg. stai på en bornholmsk runsten från slutet av 1000-talet; WIMMER DanRun. 3:284); jfr M LORENTZEN i 1NordTFilol. 4:222 ff. – Jfr GÄNG, sbst.¹-² o. adj., GÄNGA, sbst., GÄNGARE, GÄNGE, GÄNGLA, sbst., GÄNGLIG, adj.¹-², GÄNGSE] Översikt av betydelserna. A) om rörelse utan framhållande av dess utgångspunkt l. mål o. i därtill sig närmast anslutande anv.; motsatt STÅ.
[GÅ I]
I)
i (jämförelsevis) mera primära bet.

More information and the source for the information: SAOB


Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

el
  • i ga:nd (Korsholm)
  • i gå:andi (Tenala)
oeg. i uttr. gå med skidar el. skider el. gå på skiden el. skiderna, åka skidor; gå med skrill-skor el. gå på läggarna, åka skridsko; gå med styltor Mu el. på (uppå) ben-käglor Bö el. gänglor Nä Pa el. kryckor(na) Or Nä Sb Iå el. kränkor Lf el. käckel-ben Si el. styltor(na) Mu Or Br Ky Bo Py el. trä-ben Mm Na Iå Si St Py el. trä-bäcklarna Tj, gå på styltor; i namn på idrottslekar FlS III reg.; verbalsubst. i uttr
  • i ga:and (Oravais)
röra sig gm att växelvis flytta den ena foten framför den andra (som då hålls kvar mot underlaget), förflytta sig steg för steg
  • han ska lä:r sⱸ krⱸka (:krypa) förⱸn an ga:r ()
  • han go:r po trⱸbⱸ:n (Ingå)

Se mer