Swedish: framgå

Swedish verb 'framgå' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: framgå
Supine: framgått
Gerund: framgående

Indicative

Present

jag framgår
du  framgår
han framgår
vi  framgår
ni  framgår
de  framgår

Perfect

jag har framgått
du  har framgått
han har framgått
vi  har framgått
ni  har framgått
de  har framgått

Past

jag framgick
du  framgick
han framgick
vi  framgick
ni  framgick
de  framgick

Pluperfect

jag hade framgått
du  hade framgått
han hade framgått
vi  hade framgått
ni  hade framgått
de  hade framgått

Future

jag skall framgå
du  skall framgå
han skall framgå
vi  skall framgå
ni  skall framgå
de  skall framgå

Future perfect

jag skall ha framgått
du  skall ha framgått
han skall ha framgått
vi  skall ha framgått
ni  skall ha framgått
de  skall ha framgått

Conjunctive

Present

jag må framgå
du  må framgå
han må framgå
vi  må framgå
ni  må framgå
de  må framgå

Present

jag må ha framgått
du  må ha framgått
han må ha framgått
vi  må ha framgått
ni  må ha framgått
de  må ha framgått

Past

jag skulle framgå
du  skulle framgå
han skulle framgå
vi  skulle framgå
ni  skulle framgå
de  skulle framgå

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle framgå
du  skulle framgå
han skulle framgå
vi  skulle framgå
ni  skulle framgå
de  skulle framgå

Perfect

jag skulle ha framgått
du  skulle ha framgått
han skulle ha framgått
vi  skulle ha framgått
ni  skulle ha framgått
de  skulle ha framgått

Imperative


du  framgå

vi  Låt oss framgå
ni  framgå

Etymology

framgå

FRAMGÅ fram³~gå² (i vers [metrisk_makron] LUCIDOR (SVS) 47 (1670), SKOGEKÄR BÄRGBO Ven. 62 81650, 1680)), v. -går, -gick, -gingo, -gått, -gången; äv. (numera bl. ngn gg arkaiserande i högre stil) FRAMGÅNGA ~go²a, numera bl. -ade; se för övr. GÅ. vbalsbst. -GÅENDE; jfr FRAMGÅNG. (-gånga ). 1550 i handl. fr. c. l: 53 (Herdam. HAGSTRÖMFrid Vis. KARLFELDT 43 (1898))
[fsv. framga, -ganga, av FRAM o. GÅ; jfr d. fremgaa]
– jfr GÅ FRAM.
[FRAMGÅ I]
I till FRAM 3: gå framåt l. fram (till ngn l. ngt).
[FRAMGÅ I.1]
1) (numera föga br. utom i vissa till det religiösa spr. hörande uttr.)
om person (l. annan levande varelse): gå l. stiga l. träda fram (till ngn l. ngt).
Ebr. 9: 24 (NT 1526). Lät oss trösteligha framgå til Nådhastolen. Därs. 4: 16 (Bib. 1541; NT 1526: framträdha). En tjock .. gumma .. utkom .. och linkade mot Nahum, som framgick och kyste hand. CFDAHLGREN 4: 124 (1831). Vint. WIRSÉN 298 (1890).

More information and the source for the information: SAOB