Swedish, all forms: framgå

Swedish, all forms verb 'framgå' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: framgå
Supine: framgått
Gerund: framgående

Indicative

Present

jagframgår
duframgår
han;honframgår
viframgår
niframgår
deframgår

Perfect

jaghar framgått
duhar framgått
han;honhar framgått
vihar framgått
nihar framgått
dehar framgått

Past

jagframgick
duframgick
han;honframgick
viframgick
niframgick
deframgick

Pluperfect

jaghade framgått
duhade framgått
han;honhade framgått
vihade framgått
nihade framgått
dehade framgått

Future

jagskall framgå
duskall framgå
han;honskall framgå
viskall framgå
niskall framgå
deskall framgå

Future perfect

jagskall ha framgått
duskall ha framgått
han;honskall ha framgått
viskall ha framgått
niskall ha framgått
deskall ha framgått

Conjunctive

Present

jagmå framgå
dumå framgå
han;honmå framgå
vimå framgå
nimå framgå
demå framgå

Present

jagmå ha framgått
dumå ha framgått
han;honmå ha framgått
vimå ha framgått
nimå ha framgått
demå ha framgått

Past

jagskulle framgå
duskulle framgå
han;honskulle framgå
viskulle framgå
niskulle framgå
deskulle framgå

Pluperfect

jagskulle ha framgått
duskulle ha framgått
han;honskulle ha framgått
viskulle ha framgått
niskulle ha framgått
deskulle ha framgått

Conditional

Present

jagskulle framgå
duskulle framgå
han;honskulle framgå
viskulle framgå
niskulle framgå
deskulle framgå

Perfect

jagskulle ha framgått
duskulle ha framgått
han;honskulle ha framgått
viskulle ha framgått
niskulle ha framgått
deskulle ha framgått

Imperative

duframgå
viLåt oss framgå
niframgå

Etymology

Additional Information

framgå

FRAMGÅ fram³~gå² (i vers [metrisk_makron] LUCIDOR (SVS) 47 (1670), SKOGEKÄR BÄRGBO Ven. 62 81650, 1680)), v. -går, -gick, -gingo, -gått, -gången; äv. (numera bl. ngn gg arkaiserande i högre stil) FRAMGÅNGA ~go²a, numera bl. -ade; se för övr. GÅ. vbalsbst. -GÅENDE; jfr FRAMGÅNG. (-gånga ). 1550 i handl. fr. c. l: 53 (Herdam. HAGSTRÖMFrid Vis. KARLFELDT 43 (1898))
[fsv. framga, -ganga, av FRAM o. GÅ; jfr d. fremgaa]
– jfr GÅ FRAM.
[FRAMGÅ I]
I till FRAM 3: gå framåt l. fram (till ngn l. ngt).
[FRAMGÅ I.1]
1) (numera föga br. utom i vissa till det religiösa spr. hörande uttr.)
om person (l. annan levande varelse): gå l. stiga l. träda fram (till ngn l. ngt).
Ebr. 9: 24 (NT 1526). Lät oss trösteligha framgå til Nådhastolen. Därs. 4: 16 (Bib. 1541; NT 1526: framträdha). En tjock .. gumma .. utkom .. och linkade mot Nahum, som framgick och kyste hand. CFDAHLGREN 4: 124 (1831). Vint. WIRSÉN 298 (1890).

More information and the source for the information: SAOB