Swedish: flyga

Swedish verb 'flyga' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: flyga
Supine: flugit
Gerund: flygande

Indicative

Present

jag flyger
du  flyger
han flyger
vi  flyger
ni  flyger
de  flyger

Perfect

jag har flugit
du  har flugit
han har flugit
vi  har flugit
ni  har flugit
de  har flugit

Past

jag flög
du  flög
han flög
vi  flög
ni  flög
de  flög

Pluperfect

jag hade flugit
du  hade flugit
han hade flugit
vi  hade flugit
ni  hade flugit
de  hade flugit

Future

jag skall flyga
du  skall flyga
han skall flyga
vi  skall flyga
ni  skall flyga
de  skall flyga

Future perfect

jag skall ha flugit
du  skall ha flugit
han skall ha flugit
vi  skall ha flugit
ni  skall ha flugit
de  skall ha flugit

Conjunctive

Present

jag må flyga
du  må flyga
han må flyga
vi  må flyga
ni  må flyga
de  må flyga

Present

jag må ha flugit
du  må ha flugit
han må ha flugit
vi  må ha flugit
ni  må ha flugit
de  må ha flugit

Past

jag skulle flyga
du  skulle flyga
han skulle flyga
vi  skulle flyga
ni  skulle flyga
de  skulle flyga

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle flyga
du  skulle flyga
han skulle flyga
vi  skulle flyga
ni  skulle flyga
de  skulle flyga

Perfect

jag skulle ha flugit
du  skulle ha flugit
han skulle ha flugit
vi  skulle ha flugit
ni  skulle ha flugit
de  skulle ha flugit

Imperative


du  flyg

vi  Låt oss flyga
ni  flyg

Etymology

Translations

Swedish verb "flyga"

To cause to travel through the air

  • English: fly.

To travel through the air

  • English: fly.

Travel through air

  • English: fly.

3 translations found.

flyga

FLYGA fly³ga², v. -er ⁴⁰, flög flø⁴g, flögo flō³gω², flugit flɯ³git², stundom (vard., i sht i mellersta Sv.) flygit fly³git², flugen flɯ²gen², stundom (vard., i sht i mellersta Sv.) flygen fly³gen². vbalsbst. -ANDE, -NING -ARE (se d. o.); jfr FLYG sbst.¹ o. ² ( inf. o. pr. ind. pl. flyg(h)a (flijg(h)a) Upp.12: 14 (NT 1526) osv.; flyggia Fägn. STIERNHIELM 103 (1643, 1668); flya VRP 1635, s. 617. – pr. ind. sg. flygger LUNDBERG PAULSON Erasmus 190 (1728). – p. pr. flyggande KKD 3: 211 (c. 1710); flygiande KKD 10: 169 (1710). – ipf. ind. sg. flög(h) Upp. 8: 13 (NT 1526) osv. flijg VDAkt. 1679, nr 92. ipf. ind. pl. flug(h)o Upp. 19: 17 (NT 1526), Ydre RÄÄF 1: 98 (1856). flygo PPGOTHUS Und. B 8 a (1590). flögo VDAkt. 1679, nr 344 (: utflögo) osv. – ipf. konj. flug(h)e Psalt. 90: 10 (Bib. 1541), GRUBB 791 (1665). flöge SKOGEKÄR BÄRGBO Ven.94: 1 (c. 1650, 1680) osv. – sup. flugit (fluget) Os. SCHRODERUS 1: 88 (1635) osv. floget LINNÉ Bref I2: 46 (1745). flygit COLLNÉR Försök 79 (1812), SVSpr. BOIVIE 185 (1820; jämte Flugit; jfr SVLitTidn. 1821, sp. 328), RYDBERG At. 101 (1859; uppl. 1876: flugit), Finlsv. BERGROTH 44 (1916). – p. pf. flugen HFinlÖ 1: 398 (1730) osv. flogen PolitVis. 310 (1644: flogne, pl.). flögen Bel. CHRONANDER D 8 b (1649). flygen SVSpr. SCHILLER 110 (1855). Jfr AStvbalkl. LUNDBERG 7, 56 ff., 91 ff.)
[fsv. fliugha, flygha, motsv. d. flyve, isl. fljúga, mnt. vlēgen, t. fliegen, eng. fly; av ovisst urspr. – Jfr FLY, sbst.³, FLY, adv., FLOG, FLUGA, FLUX samt FLUSTER]
jfr FÖRFLYGA. Översikt av betydelserna.

More information and the source for the information: SAOB


flyga

Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

flyga ur boet
  • sta:rɷŋgan a fḷuji nu (Korsnäs)
i förb. med bort, bortflyga, el. upp, lyfta o. flyga bort, ; i förb. med ut: flyga sig trött o. svag; bildl. i uttr
  • anʼ sⱺ:g yu:t som ⱸn u:tfḷijän marṣkrⱺ:ka (Iniö)
i ordspr
  • hanʼ ska kɷksa förän inʼ fly:gär (Kumlinge)
om fågel, insekt o.d.: röra sig i luften med vingar
  • fḷy:gär såm få:gäḷ men ä: int få:gäḷ (Finström)
  • sväḷå (:svalan) fḷu:er lå:kt (Karleby)
  • hanʼ fḷɷ:g sinʼ vä:g (Kumlinge)
  • så kåm in kårp i fḷy:gand (Lappfjärd)
pregnant: flyga (upp o.) bort
  • (svärtorna) ba:ra dö:k o kom opp sⱸnn o fḷö:g (Kumlinge)
om färd genom luften utan hjälp av vingar
  • ti:d ʃä:rṇⱺn fḷø:g tⱸrrfrⱺn ska väddrä kom (Houtskär)

Se mer