Swedish: fastslå

Swedish verb 'fastslå' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: fastslå
Supine: fastslagit
Gerund: fastslående

Indicative

Present

jag fastslår
du  fastslår
han fastslår
vi  fastslår
ni  fastslår
de  fastslår

Perfect

jag har fastslagit
du  har fastslagit
han har fastslagit
vi  har fastslagit
ni  har fastslagit
de  har fastslagit

Past

jag fastslog
du  fastslog
han fastslog
vi  fastslog
ni  fastslog
de  fastslog

Pluperfect

jag hade fastslagit
du  hade fastslagit
han hade fastslagit
vi  hade fastslagit
ni  hade fastslagit
de  hade fastslagit

Future

jag skall fastslå
du  skall fastslå
han skall fastslå
vi  skall fastslå
ni  skall fastslå
de  skall fastslå

Future perfect

jag skall ha fastslagit
du  skall ha fastslagit
han skall ha fastslagit
vi  skall ha fastslagit
ni  skall ha fastslagit
de  skall ha fastslagit

Conjunctive

Present

jag må fastslå
du  må fastslå
han må fastslå
vi  må fastslå
ni  må fastslå
de  må fastslå

Present

jag må ha fastslagit
du  må ha fastslagit
han må ha fastslagit
vi  må ha fastslagit
ni  må ha fastslagit
de  må ha fastslagit

Past

jag skulle fastslå
du  skulle fastslå
han skulle fastslå
vi  skulle fastslå
ni  skulle fastslå
de  skulle fastslå

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle fastslå
du  skulle fastslå
han skulle fastslå
vi  skulle fastslå
ni  skulle fastslå
de  skulle fastslå

Perfect

jag skulle ha fastslagit
du  skulle ha fastslagit
han skulle ha fastslagit
vi  skulle ha fastslagit
ni  skulle ha fastslagit
de  skulle ha fastslagit

Imperative


du  fastslå

vi  Låt oss fastslå
ni  fastslå

Etymology

fastslå

FASTSLÅ fas³t~slå², v. -slår, -slog, -slogo, -slagit, -slagen (se för övr. SLÅ, v.). vbalsbst. –ENDE, -SLAGNING.
[jfr d. fastslaa t. festschlagen; av FAST, adj.¹, o. SLÅ, v. Bet. 2 beror på inflytande från d.]

More information and the source for the information: SAOB