Swedish: fara

Swedish verb 'fara' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: fara
Supine: farit
Gerund: farande

Indicative

Present

jag far
du  far
han far
vi  far
ni  far
de  far

Perfect

jag har farit
du  har farit
han har farit
vi  har farit
ni  har farit
de  har farit

Past

jag for
du  for
han for
vi  for
ni  for
de  for

Pluperfect

jag hade farit
du  hade farit
han hade farit
vi  hade farit
ni  hade farit
de  hade farit

Future

jag skall fara
du  skall fara
han skall fara
vi  skall fara
ni  skall fara
de  skall fara

Future perfect

jag skall ha farit
du  skall ha farit
han skall ha farit
vi  skall ha farit
ni  skall ha farit
de  skall ha farit

Conjunctive

Present

jag må fara
du  må fara
han må fara
vi  må fara
ni  må fara
de  må fara

Present

jag må ha farit
du  må ha farit
han må ha farit
vi  må ha farit
ni  må ha farit
de  må ha farit

Past

jag skulle fara
du  skulle fara
han skulle fara
vi  skulle fara
ni  skulle fara
de  skulle fara

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle fara
du  skulle fara
han skulle fara
vi  skulle fara
ni  skulle fara
de  skulle fara

Perfect

jag skulle ha farit
du  skulle ha farit
han skulle ha farit
vi  skulle ha farit
ni  skulle ha farit
de  skulle ha farit

Imperative


du  fara

vi  Låt oss fara
ni  fara

Etymology

Translations

Swedish verb "fara"

To get along

To move from a place to another that is further away

  • English: go.

To pass from here to there; to transmit

To travel

4 translations found.

fara

FARA , r. l. f.; best. -an; pl. -or. ( fara (sg. nom.) GR 10: 297 (1535) osv. fare (sg. nom.) GR 3: 44 (1526), Syr. 40: 7 (Bib. 1541), Cober SCHERPING 1: 111, 199 (1734). fhar SIGFRIDI G 7 a (1619; i rim), Dikt. WIVALLIUS 91 (1634; i rim). fåra 1Kor 16: 10 (NT 1526). ffära GlTer. 1⁰ ( c. 1550))
[fsv. fare, m., äv. fara,
f.; liksom d. fare av mnt. vāre, försåt, fara, fruktan (jfr FÖRFÄRA), motsv. feng. fǣr, fara (eng. fear, fruktan), fht. fāra (jfr t. gefahr), försåt, fara, fruktan, o. besläktat med isl. fár, vrede, fiendskap, bedrägeri, skada, ävensom med lat. periculum, fara. Ordet sammanhänger möjl. med FARA, v.², i vilket fall grundbet. kunde vara: "farande efter (för att skada)", "förföljelse" o. d.]
[FARA.sbst 1]
1)
hotfullt läge; hotande olycka l. skada.

More information and the source for the information: SAOB


fara

Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

göra en färd el. resa, färdas (med fordon el. farkost, ridande, flygande, gående)
  • han såm nå:ge fa:r, han bḷi:r nå:ge va:r (Bötom)
  • ti Binssorholmana va vi o e:lda o fɷ:r loŋŋa vⱸgar (Bromarv)
  • ja ä fä:ḍi ti fa:r ti Korpo ja (Föglö)
  • hɷn fɷ:r ga:and ⱸtt trɷdo (:längs stigen) (Karleby)
  • så fåor in la:ngt bårt i frimmand la:nd (Kimito)
  • di kåmm fa:rand på viⱸjin (Korsnäs)
  • he va int så allmänt förr ti fara tjö:rand (:färdas med häst) (Kronoby)
  • hä ta:ḷas alʼdär om fa:ra anʼnʼat än po bå:t (Kumlinge)
  • när ä lⱸid mɷt ju:ḷ sku ⱸ fa:ras mä fö:ṣḷⱺr (Kumlinge)
  • vi fɷ:r mⱸ hⱸstin ti sta:din (Lappfjärd)

Se mer