Swedish, all forms: försvinna

Swedish, all forms verb 'försvinna' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: försvinna
Supine: försvunnit
Gerund: försvinnande

Indicative

Present

jagförsvinner
duförsvinner
han;honförsvinner
viförsvinner
niförsvinner
deförsvinner

Perfect

jaghar försvunnit
duhar försvunnit
han;honhar försvunnit
vihar försvunnit
nihar försvunnit
dehar försvunnit

Past

jagförsvann
duförsvann
han;honförsvann
viförsvann
niförsvann
deförsvann

Pluperfect

jaghade försvunnit
duhade försvunnit
han;honhade försvunnit
vihade försvunnit
nihade försvunnit
dehade försvunnit

Future

jagskall försvinna
duskall försvinna
han;honskall försvinna
viskall försvinna
niskall försvinna
deskall försvinna

Future perfect

jagskall ha försvunnit
duskall ha försvunnit
han;honskall ha försvunnit
viskall ha försvunnit
niskall ha försvunnit
deskall ha försvunnit

Conjunctive

Present

jagmå försvinna
dumå försvinna
han;honmå försvinna
vimå försvinna
nimå försvinna
demå försvinna

Present

jagmå ha försvunnit
dumå ha försvunnit
han;honmå ha försvunnit
vimå ha försvunnit
nimå ha försvunnit
demå ha försvunnit

Past

jagskulle försvinna
duskulle försvinna
han;honskulle försvinna
viskulle försvinna
niskulle försvinna
deskulle försvinna

Pluperfect

jagskulle ha försvunnit
duskulle ha försvunnit
han;honskulle ha försvunnit
viskulle ha försvunnit
niskulle ha försvunnit
deskulle ha försvunnit

Conditional

Present

jagskulle försvinna
duskulle försvinna
han;honskulle försvinna
viskulle försvinna
niskulle försvinna
deskulle försvinna

Perfect

jagskulle ha försvunnit
duskulle ha försvunnit
han;honskulle ha försvunnit
viskulle ha försvunnit
niskulle ha försvunnit
deskulle ha försvunnit

Imperative

duförsvinn
viLåt oss försvinna
niförsvinn

Etymology

Additional Information

försvinna
komma bort, inte synas till
[A/x försvinner (från y)]

Engelsk översättning
disappear, be missing

Exempel

min cykel har försvunnit---my cycle has disappeared (is lost)
försvinna från stan---leave town

försvinna

FÖRSVINNA försvin⁴a l. fœr-, i Sveal. äv. ⁰³² (försvi'nna WESTE; försvi'nna DALIN), v. -svinner, -svann, -svunno, -svunnit, -svunnen; se för övr. SVINNA. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, PHEYGIUS HimLif. 44 (1615), LIND (1749)), -SVINNING († ss. enkelt ord, Ordb. SCHULTZE 5277 (c. 1755), Siare ATTERBOM VI. 1: 85 (1852)). (p. pf. sg. best. o. pl. försvundne, -a Ad. MÖRK 2: 53 (1744), (SVS) STAGNELIUS 2: 61 (c. 1815; rummande med öfvervundna), Vinterbl. 1853, s. 233 (angivet ss. tämligen allmänt, men klandrat)). ( -svinna Jak. 4: 14 (NT 1526) osv. -svinda MenFall OPETRI D 2 a (1526), OPETRI 2: 112 (1528))
[fsv. försvinna; liksom d. forsvinde av mnt. vorswinden (†. verschwinden); jfr FÖR- II A, ävensom SVINNA]

More information and the source for the information: SAOB


försvinna

Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

(c. 1875), , , , , , , , el
  • så tråor ja än bålnan försvindär (Kimito)
  • (sikarna) föṣvinʼdär ṣⱸnn när i:sinʼ gå:r (Kumlinge)
  • vå:r tje:ldor a:r försvonni mⱸ tⱸ di:kandi (Lappträsk)
  • dⱸ va i:laka ø:gon (med i spelet) när mjølkkin försvann (:när korna upphörde att ge mjölk) (Tenala)
  • tjø:r ja i stavɷrlass i da: so jⱸ ⱸ fysvonni om morɷs (Vörå)