Swedish: försvinna

Swedish verb 'försvinna' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: försvinna
Supine: försvunnit
Gerund: försvinnande

Indicative

Present

jag försvinner
du  försvinner
han försvinner
vi  försvinner
ni  försvinner
de  försvinner

Perfect

jag har försvunnit
du  har försvunnit
han har försvunnit
vi  har försvunnit
ni  har försvunnit
de  har försvunnit

Past

jag försvann
du  försvann
han försvann
vi  försvann
ni  försvann
de  försvann

Pluperfect

jag hade försvunnit
du  hade försvunnit
han hade försvunnit
vi  hade försvunnit
ni  hade försvunnit
de  hade försvunnit

Future

jag skall försvinna
du  skall försvinna
han skall försvinna
vi  skall försvinna
ni  skall försvinna
de  skall försvinna

Future perfect

jag skall ha försvunnit
du  skall ha försvunnit
han skall ha försvunnit
vi  skall ha försvunnit
ni  skall ha försvunnit
de  skall ha försvunnit

Conjunctive

Present

jag må försvinna
du  må försvinna
han må försvinna
vi  må försvinna
ni  må försvinna
de  må försvinna

Present

jag må ha försvunnit
du  må ha försvunnit
han må ha försvunnit
vi  må ha försvunnit
ni  må ha försvunnit
de  må ha försvunnit

Past

jag skulle försvinna
du  skulle försvinna
han skulle försvinna
vi  skulle försvinna
ni  skulle försvinna
de  skulle försvinna

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle försvinna
du  skulle försvinna
han skulle försvinna
vi  skulle försvinna
ni  skulle försvinna
de  skulle försvinna

Perfect

jag skulle ha försvunnit
du  skulle ha försvunnit
han skulle ha försvunnit
vi  skulle ha försvunnit
ni  skulle ha försvunnit
de  skulle ha försvunnit

Imperative


du  försvinn

vi  Låt oss försvinna
ni  försvinn

Etymology

försvinna

FÖRSVINNA försvin⁴a l. fœr-, i Sveal. äv. ⁰³² (försvi'nna WESTE; försvi'nna DALIN), v. -svinner, -svann, -svunno, -svunnit, -svunnen; se för övr. SVINNA. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, PHEYGIUS HimLif. 44 (1615), LIND (1749)), -SVINNING († ss. enkelt ord, Ordb. SCHULTZE 5277 (c. 1755), Siare ATTERBOM VI. 1: 85 (1852)). (p. pf. sg. best. o. pl. försvundne, -a Ad. MÖRK 2: 53 (1744), (SVS) STAGNELIUS 2: 61 (c. 1815; rummande med öfvervundna), Vinterbl. 1853, s. 233 (angivet ss. tämligen allmänt, men klandrat)). ( -svinna Jak. 4: 14 (NT 1526) osv. -svinda MenFall OPETRI D 2 a (1526), OPETRI 2: 112 (1528))
[fsv. försvinna; liksom d. forsvinde av mnt. vorswinden (†. verschwinden); jfr FÖR- II A, ävensom SVINNA]

More information and the source for the information: SAOB


försvinna

Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

(c. 1875), , , , , , , , el
  • så tråor ja än bålnan försvindär (Kimito)
  • (sikarna) föṣvinʼdär ṣⱸnn när i:sinʼ gå:r (Kumlinge)
  • vå:r tje:ldor a:r försvonni mⱸ tⱸ di:kandi (Lappträsk)
  • dⱸ va i:laka ø:gon (med i spelet) när mjølkkin försvann (:när korna upphörde att ge mjölk) (Tenala)
  • tjø:r ja i stavɷrlass i da: so jⱸ ⱸ fysvonni om morɷs (Vörå)