Swedish: förnimma

Swedish verb 'förnimma' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: förnimma
Supine: förnummit
Gerund: förnimmande

Indicative

Present

jag förnimmer
du  förnimmer
han förnimmer
vi  förnimmer
ni  förnimmer
de  förnimmer

Perfect

jag har förnummit
du  har förnummit
han har förnummit
vi  har förnummit
ni  har förnummit
de  har förnummit

Past

jag förnam
du  förnam
han förnam
vi  förnam
ni  förnam
de  förnam

Pluperfect

jag hade förnummit
du  hade förnummit
han hade förnummit
vi  hade förnummit
ni  hade förnummit
de  hade förnummit

Future

jag skall förnimma
du  skall förnimma
han skall förnimma
vi  skall förnimma
ni  skall förnimma
de  skall förnimma

Future perfect

jag skall ha förnummit
du  skall ha förnummit
han skall ha förnummit
vi  skall ha förnummit
ni  skall ha förnummit
de  skall ha förnummit

Conjunctive

Present

jag må förnimma
du  må förnimma
han må förnimma
vi  må förnimma
ni  må förnimma
de  må förnimma

Present

jag må ha förnummit
du  må ha förnummit
han må ha förnummit
vi  må ha förnummit
ni  må ha förnummit
de  må ha förnummit

Past

jag skulle förnimma
du  skulle förnimma
han skulle förnimma
vi  skulle förnimma
ni  skulle förnimma
de  skulle förnimma

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle förnimma
du  skulle förnimma
han skulle förnimma
vi  skulle förnimma
ni  skulle förnimma
de  skulle förnimma

Perfect

jag skulle ha förnummit
du  skulle ha förnummit
han skulle ha förnummit
vi  skulle ha förnummit
ni  skulle ha förnummit
de  skulle ha förnummit

Imperative


du  förnimm

vi  Låt oss förnimma
ni  förnimm

Etymology

Verbs conjugated like förnimma

förnimma,

förnimma

FÖRNIMMA förnim⁴a l. fær-, i Sveal. äv. ⁰³² (förni'mma WESTE; förni'mma DALIN), v. -er, -nam -nam⁴, -nummo -num⁴ω resp., -nummit -num⁴it resp. -nummen -num⁴en resp. ~³² ((†) pres. ind. sg. -ar KKD 7: 30 (1702).– ipf. sg. -nampn HH XVIII. 3: 63 (1721); -namn Norige PALMBLAD 329 (1846: förnamns). -nampte BtFinlH 3: 419 (1558). ipf. pl. -nomme SVART Gensv. F 5 b (1558); -numme G1 SVART 37 (1561); -numo CELSIUS G 1 1: 163 (1746). ipf. konj. -nume Tb. OPETRI 41 (1525). – sup. -nijmm GR 6: 259 (1529); -nimm- SUFinlH 4: 223 (1614). -nommMark. 5: 96 (NT 1526), RARP 7: 34 (1660). -num- (-nwm-) GR 3: 27 (1526), Oxbr. 6: 6 (1626). -numbÄARtfst 29 (1596). – jfr för övr. NIMMA). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se d. o.), -NIMNING (se avledn.); --ARE (tillf., WULFF Petrereab. 251 (1905)). ( -nem- Mat. 13: 14 (NT 1526); -nemm- GR 2: 25 (1525), Holof. 13 (c. 1580). -nim- 2Saml. 9: 162 (1569), G1 CELSIUS 494 (1792); -nimm- (-nijmm-) GR 1: 24 (1521) osv. -nymm- GR 3: 81 (1526), RA 1: 193 (1529). -nöm- GR 6: 386 (1529))
[fsv. fornima (-nema, -nymma m. fl. former), liksom d. fornemme efter mnt. vornemen, motsv. t. vernekmen; jfr FÖR- II B o. NIMMA]

More information and the source for the information: SAOB