Swedish: förlåta

Swedish verb 'förlåta' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: förlåta
Supine: förlåtit
Gerund: förlåtande

Indicative

Present

jag förlåter
du  förlåter
han förlåter
vi  förlåter
ni  förlåter
de  förlåter

Perfect

jag har förlåtit
du  har förlåtit
han har förlåtit
vi  har förlåtit
ni  har förlåtit
de  har förlåtit

Past

jag förlät
du  förlät
han förlät
vi  förlät
ni  förlät
de  förlät

Pluperfect

jag hade förlåtit
du  hade förlåtit
han hade förlåtit
vi  hade förlåtit
ni  hade förlåtit
de  hade förlåtit

Future

jag skall förlåta
du  skall förlåta
han skall förlåta
vi  skall förlåta
ni  skall förlåta
de  skall förlåta

Future perfect

jag skall ha förlåtit
du  skall ha förlåtit
han skall ha förlåtit
vi  skall ha förlåtit
ni  skall ha förlåtit
de  skall ha förlåtit

Conjunctive

Present

jag må förlåta
du  må förlåta
han må förlåta
vi  må förlåta
ni  må förlåta
de  må förlåta

Present

jag må ha förlåtit
du  må ha förlåtit
han må ha förlåtit
vi  må ha förlåtit
ni  må ha förlåtit
de  må ha förlåtit

Past

jag skulle förlåta
du  skulle förlåta
han skulle förlåta
vi  skulle förlåta
ni  skulle förlåta
de  skulle förlåta

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle förlåta
du  skulle förlåta
han skulle förlåta
vi  skulle förlåta
ni  skulle förlåta
de  skulle förlåta

Perfect

jag skulle ha förlåtit
du  skulle ha förlåtit
han skulle ha förlåtit
vi  skulle ha förlåtit
ni  skulle ha förlåtit
de  skulle ha förlåtit

Imperative


du  förlåt

vi  Låt oss förlåta
ni  förlåt

Etymology

förlåta

FÖRLÅTA förlå⁴ta l. fær-, i Sveal. äv. ⁰³² (förlå'ta WESTE; förlå`ta DALIN), v. -er, -lät, -läto, -låtit, -låten; se för övr. LÅTA, lämna o. d. vbalsbst. -ANDE, -ELSER (se avledn.) -NING (†, Tb. OPETRI 153 (1527). Fasciculus (1677, 1690)): -ARE (tillf., Linc. (1640), Ps. 1819. 64: 5).
[fsv. forlata (i alla nedan anf. bet.), liksom d. forlade av mnt. vorlaten, motsv. t. verlassen; jfr FÖR- II B o. LÅTA, lämna o. d.]

More information and the source for the information: SAOB