Swedish: förkunna

Swedish verb 'förkunna' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: förkunna
Supine: förkunnat
Gerund: förkunnande

Indicative

Present

jag förkan
du  förkan
han förkan
vi  förkan
ni  förkan
de  förkan

Perfect

jag har förkunnat
du  har förkunnat
han har förkunnat
vi  har förkunnat
ni  har förkunnat
de  har förkunnat

Past

jag förkunde
du  förkunde
han förkunde
vi  förkunde
ni  förkunde
de  förkunde

Pluperfect

jag hade förkunnat
du  hade förkunnat
han hade förkunnat
vi  hade förkunnat
ni  hade förkunnat
de  hade förkunnat

Future

jag skall förkunna
du  skall förkunna
han skall förkunna
vi  skall förkunna
ni  skall förkunna
de  skall förkunna

Future perfect

jag skall ha förkunnat
du  skall ha förkunnat
han skall ha förkunnat
vi  skall ha förkunnat
ni  skall ha förkunnat
de  skall ha förkunnat

Conjunctive

Present

jag må förkunna
du  må förkunna
han må förkunna
vi  må förkunna
ni  må förkunna
de  må förkunna

Present

jag må ha förkunnat
du  må ha förkunnat
han må ha förkunnat
vi  må ha förkunnat
ni  må ha förkunnat
de  må ha förkunnat

Past

jag skulle förkunna
du  skulle förkunna
han skulle förkunna
vi  skulle förkunna
ni  skulle förkunna
de  skulle förkunna

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle förkunna
du  skulle förkunna
han skulle förkunna
vi  skulle förkunna
ni  skulle förkunna
de  skulle förkunna

Perfect

jag skulle ha förkunnat
du  skulle ha förkunnat
han skulle ha förkunnat
vi  skulle ha förkunnat
ni  skulle ha förkunnat
de  skulle ha förkunnat

Imperative


du  förkan

vi  Låt oss förkunna
ni  förkan

Etymology

Verbs conjugated like förkunna

avkunna, förkunna, kunna,

förkunna

FÖRKUNNA förkun⁴a l. fœr-, i Sveal. äv. ⁰³² (förku'nna WESTE; förkùnna DALIN), förr äv. FÖRKYNNA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -ING (†, FörsprNT 2 b (1526), Phosph. 1812, s. 33 (: spådoms-förkunning)); -ARE, -ARINNA, -ERSKA. (-kunda OxBr. 10: 221 (1617). -kynna GR 1: 270 (1524), Därs. 27: 118 (1557: förkynningh). förkinnelsse GR 6: 128 (1529))
[fsv. forkynna (forkynda), forkunna; liksom ä. d. forkunde, ä. dan. o. dan. forkynde, av mnt. vorkunden (jfr t. verkünden), till kund, känd, uppenbar (se KUNGÖRA); jfr FÖR- II A. – Jfr FÖR-KUNDIGA, ävensom FÖRE-KUNNA]

More information and the source for the information: SAOB