Swedish, all forms: förkunna

Swedish, all forms verb 'förkunna' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: förkunna
Supine: förkunnat
Gerund: förkunnande

Indicative

Present

jagförkan
duförkan
han;honförkan
viförkan
niförkan
deförkan

Perfect

jaghar förkunnat
duhar förkunnat
han;honhar förkunnat
vihar förkunnat
nihar förkunnat
dehar förkunnat

Past

jagförkunde
duförkunde
han;honförkunde
viförkunde
niförkunde
deförkunde

Pluperfect

jaghade förkunnat
duhade förkunnat
han;honhade förkunnat
vihade förkunnat
nihade förkunnat
dehade förkunnat

Future

jagskall förkunna
duskall förkunna
han;honskall förkunna
viskall förkunna
niskall förkunna
deskall förkunna

Future perfect

jagskall ha förkunnat
duskall ha förkunnat
han;honskall ha förkunnat
viskall ha förkunnat
niskall ha förkunnat
deskall ha förkunnat

Conjunctive

Present

jagmå förkunna
dumå förkunna
han;honmå förkunna
vimå förkunna
nimå förkunna
demå förkunna

Present

jagmå ha förkunnat
dumå ha förkunnat
han;honmå ha förkunnat
vimå ha förkunnat
nimå ha förkunnat
demå ha förkunnat

Past

jagskulle förkunna
duskulle förkunna
han;honskulle förkunna
viskulle förkunna
niskulle förkunna
deskulle förkunna

Pluperfect

jagskulle ha förkunnat
duskulle ha förkunnat
han;honskulle ha förkunnat
viskulle ha förkunnat
niskulle ha förkunnat
deskulle ha förkunnat

Conditional

Present

jagskulle förkunna
duskulle förkunna
han;honskulle förkunna
viskulle förkunna
niskulle förkunna
deskulle förkunna

Perfect

jagskulle ha förkunnat
duskulle ha förkunnat
han;honskulle ha förkunnat
viskulle ha förkunnat
niskulle ha förkunnat
deskulle ha förkunnat

Imperative

duförkan
viLåt oss förkunna
niförkan

Verbs conjugated like förkunna

avkunna, förkunna, kunna,

Etymology

Additional Information

förkunna

FÖRKUNNA förkun⁴a l. fœr-, i Sveal. äv. ⁰³² (förku'nna WESTE; förkùnna DALIN), förr äv. FÖRKYNNA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -ING (†, FörsprNT 2 b (1526), Phosph. 1812, s. 33 (: spådoms-förkunning)); -ARE, -ARINNA, -ERSKA. (-kunda OxBr. 10: 221 (1617). -kynna GR 1: 270 (1524), Därs. 27: 118 (1557: förkynningh). förkinnelsse GR 6: 128 (1529))
[fsv. forkynna (forkynda), forkunna; liksom ä. d. forkunde, ä. dan. o. dan. forkynde, av mnt. vorkunden (jfr t. verkünden), till kund, känd, uppenbar (se KUNGÖRA); jfr FÖR- II A. – Jfr FÖR-KUNDIGA, ävensom FÖRE-KUNNA]

More information and the source for the information: SAOB