Swedish, all forms: förgå

Swedish, all forms verb 'förgå' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: förgå
Supine: förgått
Gerund: förgående

Indicative

Present

jagförgår
duförgår
han;honförgår
viförgår
niförgår
deförgår

Perfect

jaghar förgått
duhar förgått
han;honhar förgått
vihar förgått
nihar förgått
dehar förgått

Past

jagförgick
duförgick
han;honförgick
viförgick
niförgick
deförgick

Pluperfect

jaghade förgått
duhade förgått
han;honhade förgått
vihade förgått
nihade förgått
dehade förgått

Future

jagskall förgå
duskall förgå
han;honskall förgå
viskall förgå
niskall förgå
deskall förgå

Future perfect

jagskall ha förgått
duskall ha förgått
han;honskall ha förgått
viskall ha förgått
niskall ha förgått
deskall ha förgått

Conjunctive

Present

jagmå förgå
dumå förgå
han;honmå förgå
vimå förgå
nimå förgå
demå förgå

Present

jagmå ha förgått
dumå ha förgått
han;honmå ha förgått
vimå ha förgått
nimå ha förgått
demå ha förgått

Past

jagskulle förgå
duskulle förgå
han;honskulle förgå
viskulle förgå
niskulle förgå
deskulle förgå

Pluperfect

jagskulle ha förgått
duskulle ha förgått
han;honskulle ha förgått
viskulle ha förgått
niskulle ha förgått
deskulle ha förgått

Conditional

Present

jagskulle förgå
duskulle förgå
han;honskulle förgå
viskulle förgå
niskulle förgå
deskulle förgå

Perfect

jagskulle ha förgått
duskulle ha förgått
han;honskulle ha förgått
viskulle ha förgått
niskulle ha förgått
deskulle ha förgått

Imperative

duförgå
viLåt oss förgå
niförgå

Etymology

Additional Information

förgå

FÖRGÅ , v.¹ (beträffande böjning se FÖRGÅ v.²,).
[till FÖR- I 1 d]
() föregå (se d. o. 4. TÖRNEWALL C 4 b (1694). At de förgå Barnen med vackra exempel. Arg. DALIN 1: nr 51, s. 5 (1733; uppl. 1754: föregå).

More information and the source for the information: SAOB


förgå

Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

gå under, omkomma; förstöras, gå förlorad, gå till spillo; mest i ordspr
  • o to föga:ddⱸst di allihoɷp (Björköby)
  • ont kru:t förgå:s int så sna:rt (Borgå)
  • dⱸ ɷ:rⱸt få:s mⱸ sorj förgå:s (Bötom)
  • hⱸ ɷ:rⱸtt ta:s mⱸ sorg förga:s (Houtskär)
  • inʼ inʼ ra:kt kɷnʼdʼ förga:s (Houtskär)
  • tⱺ ha vⱸ förgattⱸs (:sup.: förgåtts) (Houtskär)
  • ɷntt fröj förgå:r inʼt so fɷ:ṭ (Kumlinge)
  • han såm jevär se i faron föga:s an täri: (Oravais)
  • å hie:la farty:gi förgikktist (Sjundeå)
  • ont kru:t förgå:s int så sna:rt (Strömfors)