Swedish: förgå

Swedish verb 'förgå' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: förgå
Supine: förgått
Gerund: förgående

Indicative

Present

jag förgår
du  förgår
han förgår
vi  förgår
ni  förgår
de  förgår

Perfect

jag har förgått
du  har förgått
han har förgått
vi  har förgått
ni  har förgått
de  har förgått

Past

jag förgick
du  förgick
han förgick
vi  förgick
ni  förgick
de  förgick

Pluperfect

jag hade förgått
du  hade förgått
han hade förgått
vi  hade förgått
ni  hade förgått
de  hade förgått

Future

jag skall förgå
du  skall förgå
han skall förgå
vi  skall förgå
ni  skall förgå
de  skall förgå

Future perfect

jag skall ha förgått
du  skall ha förgått
han skall ha förgått
vi  skall ha förgått
ni  skall ha förgått
de  skall ha förgått

Conjunctive

Present

jag må förgå
du  må förgå
han må förgå
vi  må förgå
ni  må förgå
de  må förgå

Present

jag må ha förgått
du  må ha förgått
han må ha förgått
vi  må ha förgått
ni  må ha förgått
de  må ha förgått

Past

jag skulle förgå
du  skulle förgå
han skulle förgå
vi  skulle förgå
ni  skulle förgå
de  skulle förgå

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle förgå
du  skulle förgå
han skulle förgå
vi  skulle förgå
ni  skulle förgå
de  skulle förgå

Perfect

jag skulle ha förgått
du  skulle ha förgått
han skulle ha förgått
vi  skulle ha förgått
ni  skulle ha förgått
de  skulle ha förgått

Imperative


du  förgå

vi  Låt oss förgå
ni  förgå

Etymology

förgå

FÖRGÅ , v.¹ (beträffande böjning se FÖRGÅ v.²,).
[till FÖR- I 1 d]
() föregå (se d. o. 4. TÖRNEWALL C 4 b (1694). At de förgå Barnen med vackra exempel. Arg. DALIN 1: nr 51, s. 5 (1733; uppl. 1754: föregå).

More information and the source for the information: SAOB


förgå

Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

gå under, omkomma; förstöras, gå förlorad, gå till spillo; mest i ordspr
  • o to föga:ddⱸst di allihoɷp (Björköby)
  • ont kru:t förgå:s int så sna:rt (Borgå)
  • dⱸ ɷ:rⱸt få:s mⱸ sorj förgå:s (Bötom)
  • hⱸ ɷ:rⱸtt ta:s mⱸ sorg förga:s (Houtskär)
  • inʼ inʼ ra:kt kɷnʼdʼ förga:s (Houtskär)
  • tⱺ ha vⱸ förgattⱸs (:sup.: förgåtts) (Houtskär)
  • ɷntt fröj förgå:r inʼt so fɷ:ṭ (Kumlinge)
  • han såm jevär se i faron föga:s an täri: (Oravais)
  • å hie:la farty:gi förgikktist (Sjundeå)
  • ont kru:t förgå:s int så sna:rt (Strömfors)